Överförbara fiskerättigheter i Norge?

Norge har ett komplicerat kvotsystem inom fisket. De har inte överförbara fiskerättigheter på danskt, brittiskt eller isländskt sätt. Det går alltså inte att köpa och sälja kvoter i sig. Men i vissa fisken har de enskilda fiskebåtarna sina egna kvoter. Beroende på vilken sorts fiske det är finns det också en maxgräns för hur stora dessa kvoter får vara, utifrån något som heter basiston. I de fisken där det finns fastställd kvoter per fiskebåtar, så kallade fartygskvoter, förekommer i praktiken handel med kvoter. Det görs indirekt genom att fiskebåtarna säljs inklusive kvoter. Ett och samma fiskeriföretag kan äga flera fiskebåtar och därmed ganska stora kvoter totalt. Om jag förstått rätt kan kvoter överföras från en båt till en annan båt med samma ägare om den båt som får kvoterna inte är vad som kallas, fullstrukturerad, dvs äger rättigheter till så många basiston som är tillåtet.

Men inte nog med det.Den norska fiskeflottan är indelad i flera olika segment som har olika andelar av kvoterna. I fisket på NVG-sill är den totala kvoten uppdelad i tre delar, en del för snörpvadsbåtar (ringnotsbåtar), en för pelagiska trålare och en för kustfiskebåtar. I Norge är det bara fiskebåtar som är kortare än 15 meter som kan räknas som kustfiskebåtar. i Danmark och Sverige krävs att de är ännu mindre. Utöver det finns det ytterligare detaljregleringar. För makrill gäller att snörpvadsbåtar får en andel, pelagiska trålare en annan andel, kustbåtar en gen kvot och dessutom har små snörpvadsbåtar en egen kvot. Som i silfisket finns det dessutom ytterligare detaljregler, stängda och öppna grupper med mera. Exempelvis finns det fri tillgång till pelagiskt fiske söder om 62:a breddgraden för många mindre båtar som kanske huvudsakligen ägnar sig åt räkfiske eller kräftfiske. Rent allmänt är det ofta olika regler norr eller söder om 62:a breddgraden. För skarpsill skiljs det på skarpsill i öppna havet och skarpsill i fjordarna som är separat lokal bestånd.

För andra pelagiska fiskarter gäller andra regler. Exempelvis är fisket på vitlinglyra (øyepål, sperling) helt fritt och inga fartygskvoter finns. Däremot finns det regler om hur mycket en båt får last vilket gr detta fiske olönsamt för större båtar. Företrädare för de som fiskar med pelagisk trål vill ha fartygskvoter också i detta fiske. Ett fiske som dessutom är begränsat i tid i likhet med många andra fisken i Norge. Vid fiske av vitlinglyra fås en hel del sej som bifångst. Det kan avhjälpas med hjälp av trål försedd med artsorterande rist. Något som tidigare var behäftat med tillståndskrav, men inte är det längre.

För fisket av vitfisk som torsk, kolja och sej liknar reglerna den för sill och makrill. En kvot för trålfiske och en kvot för fiske med andra redskap är det som finns för torsk och kolja (hyse). Dessutom en nästan oändlig mängd detaljregler. Båtar kortare än 11 meter fiskar dock fritt på flera av de viktiga fiskarterna, som exempelvis kolja och torsk. Som en följd av fritt fiske, begränsningar av bifångster, utkast och annat är fiskestopp och omfördelningar av kvoter ständigt och upprepat förekommande i många fisken och på många ställen. Inom fisket av torsk i norr finns också en så kallad leveransplikt till viss anläggningar. Ständigt omdiskuterad och ständigt ifrågasatt eller försvarad. 21 båtar har en sådan leveransplikt för närvarande. 2014. De flesta av dessa tillhör Havfisk ASA (tidigare Aker Seafood) eller Nergård-gruppen.

Olika regler och kvoter gäller söder och norr om 62:a breddgraden för mycket av vitfisken som torsk, kolja och sej. Speciella tillstånd gäller för en del fisken osv.  Båtar och kvoter har ofta regional anknytning och kan inte flyttas hur som helst.

Storlekar på fartygskvoter kan hittas på Fiskeridirektoratets hemsida. Likaså uppgifter om gruppkvoter etc.

Den norska fiskeregleringen är för mig helt ofattbart krånglig och jag undrar hur någon egentligen kan hålla reda på vad som gäller. Innehavda fartygskvoter har väl de flesta ägare iofs koll på. Men detaljregleringarna är ju omfattande även kring detta och verkar försvårande. Dessutom måste det finnas en stor byråkrati för att hantera det hela. Resultatet tycks vara ständiga politisk strider om fisket, oenighet bland fiskare som tillhör olika grupper, lönsamhetsproblem i vissa fisken, ständigt eller intermittent osv. Politiska diskussioner om omfördelningar av kvoter pågår hela tiden. Detaljregleringen är nästan ofattbar. Varför skilja på snörpvadsbåtar och pelagiska trålare?  De flesta byggs ju idag ändå som kombinationsbåtar då många snörpvadsbåtar fiskar blåvitling med trål. Varför skilja ut små snörpvadsbåtar från andra kustfiskebåtar? Ärligt sagt borde det gå att ha ett enklare system.

Kanske är det dags för självförvaltning och överförbara fiskerättighetr i det norska fisket precis som i det danska, brittiska och isländska fisket? En norsk utredning, den så kallade Tveterås-utvalget eller Sjømatindustriutvalget är utan tvekan inne på den linjen. Vilket möts av protester från många lokala fiskeriorganisationer. Däremot gillar de stora fiskeriföretagarnas organisation Fiskebåt sannolikt förslagen.  Förslagen är följande:

1. Innføre et regelverk som gir forutsigbare kriterier for produksjonsvekst i
havbruksnæringen, og som over tid gir mulighet for lønnsom vekst både gjennom økt
kapasitet for eksisterende konsesjoner og ved nye konsesjoner. Dette omfatter også
nøytrale tildelingskriterier i forhold til produksjonsteknologi, regional plassering og
anvendelse av fisken.
2. Fjerne bearbeidingskravet i forhold til inter-regional MTB overføring.
3. Redusere antall organer som gjør beslutninger for havbruksnæringens drift og vekst.
4. Fjerne skillet mellom forskjellige typer kystfartøy i forhold til kvotefordeling og
strukturkvoter.
5. Tillate fritt redskapsvalg.
6. Tillate spesialisering i fisket etter enkeltarter i kvotesystemet.
7. Langsiktig forvaltning av fiskebestander med fokus på et stabilt årlig uttak selv om
biologien i perioder tilsier at en kan ta ut mer fisk.
8. Innføre individuelle fartøyskvoter i alle fiskerier, og stoppe all bruk av overregulering.
9. Redusere antall fartøygrupper i forhold til kvotefordeling og strukturkvoter mest
mulig, fortrinnsvis til en.
10. Fjerne regionale begrensinger i strukturkvoteordningen.
11. Skape et enhetlig omsetningssystem i hvitfisksektoren ved å slå sammen salgslagene.
12. Sikre at salgslagene er proaktive i forhold til å muliggjøre nye omsetningsformer.
13. Fjerne leverings-, bearbeidings og aktivitetsplikt.
14. Fremme heller enn å forhindre dannelsen av næringsklynger.
15. Tillate vertikal integrasjon mellom fiskeri og bearbeiding på land på generell basis, og
ikke bare unntaksvis slik som man har i dag. Dette vil også innebære en harmonisering
i forhold til havbruksnæringen.
16. Myndighetene må være framtidsrettet når man utformer forvaltningsregler og
prioriteringer slik at næringene tillates å endre seg for å utnytte vekstmuligheter og
møte konkurranse, heller enn å bevare tradisjonelle strukturer.

Jag tycker de flesta förslagen är rimlig, men det behövs också en maxgräns för hur stor andel av en kvot som ett företag, ett fartyg eller en person får inneha. Så fungerar det i de flesta system med överförbara fiskerättigheter (kvoter). Dessutom ska tilldelningen av fiskerrättigheter inte vara för evigt, utan tidsbegränsad. På så lång tid att det ändå går att skapa en viss handel med fiskerättigheter.

Samtidigt bör nog också fiskeflottan precis som i Danmark och Sverige vara uppdelad på olika segment. I Danmark är det separata system för det pelagiska fisket, det demersala fisket (FKA), kustfiske och mindre aktiva fiskebåtar (MAF). Inom det pelagiska fisket i Sverige finns det överförbara rättigheter i utsjöfisket och fri tillgång till fisket inom en kvot avsatt för kustfiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements

One Reply to “Överförbara fiskerättigheter i Norge?”

Kommentarer inaktiverade.