Göteborgs hamn och ålgräset

Ålgräsängar är sådana där grunda strandvikar som är fulla med sjögräs. Så som det såg längs alla stränder från Stenungsund och söderut när jag var liten. Det stora hotet mot ålgräsängar och problemet är övergödning följt av exploatering av kusten för hamnar och andra ändamål. Inte fisket. Något som lätt kan bli uppfattningen vid en läsning av Björn Risingers och Björn Sjöbergs debattartikel om Göteborgs Hamn och älgräsängar i Göteborgs-Posten. Fisket kan säkert ha betydelse, men om det verkligen är orsaken till att små räkdjur försvunnit från områden där ålgräs växer ställer jag mig frågande till. Det är säkert så att räkdjuren försvunnit, vilket fått negativa konsekvenser för ålgräset, men jag misstänker att ingen riktigt vet orsaken till det. För det finns ju inte mer småfisk i de bohuslänska fjordarna efter att den större fisken försvunnit. Den mindre fisken har också försvunnit. För att ålgräset ska missgynnas krävs att det finns större mängder småfisk än innan. Så är vad jag förstår inte fallet i Bohuslän.

Vad som däremot helt säkert bidragit till minskningen av ålgräsängarna i Bohuslän och på andra håll är anläggandet av allt fler småbåsthamnar och andra anläggningar för människans behov. Även det ökad båtlivet med farkoster i snart sagt varje skrymsle av skärgården har troligen bidragit. Den utvidgning av Göteborgs hamn som planeras innebär att ytterligare ålgräsängar försvinner. Enligt Risinger och Sjöberg handlar det om de sista ålgräsängarna i älvmynningen.

Jag håller helt med dem om att det finns åtgärder att vidta och att det är nödvändigt då ålgräsängar är många fiskarters barnkammare. Därför ser jag det som självklart att Göteborgs hamn borde tvingas anlägga ålgräsängar på annan plats och att de inte ska få lov att utvidga hamnen förrän dessa ålgräsplanteringar tagit sig:

Vi menar inte att hamnens utbyggnad ska behöva stoppas men att hamnen behöver ta ett tydligt ansvar för att skydda och restaurera ålgräsbestånden i Rivöfjord. Vi hoppas och tror att frågan om ett rikt och levande hav är viktig för alla. Det är dags att vi i Sverige börjar återskapa de ängar som förloras. Inte bara i Göteborgs hamn utan längs hela vår kust.

EU har nyligen startat initiativet No Net Loss (inga nettoförluster) som syftar till att kompensera för de förluster av värdefull natur som inte går att förebygga genom reglering och skyddsåtgärder. Utfyllnad av grunda bottnar är ett bra exempel på när sådan kompensation kan vara nödvändig. Men, i Sverige har kompensation av ålgräs inte kommit igång än.

En vanlig kritik mot att återplantera ålgräs är att det är svårt att få det att växa bra på ett nytt ställe. Andra länder visar att det kan fungera i praktiken. I flera amerikanska stater, exempelvis Kalifornien, Maryland och Virginia, har man under decennier kompenserat för ålgräsförluster. Där ansvarar hamnar och andra verksamhetsutövare för att plantera ut ålgräs och få ängarna att växa innan man får tillstånd att påverka befintliga ängar. Överkompensation är obligatorisk för att vara säker på att nettoförluster inte uppstår.

Fungerande metoder finns

Forskare vid Göteborgs universitet har tagit fram fungerande metoder för att transplantera ålgräs i Bohuslän. Baserat på dessa försök skulle kostnaden för att återplantera ålgräset som försvinner vid Göteborgs hamns utbyggnad motsvara några promille av anläggningskostnaderna. Det tycker vi att det kan vara värt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ålgräsängar, HaV, Havs- och vattenmyndigheten, Göteborgs hamn, Björn Risinger, Björn Sjöberg, Rivö fjord, Övergödning, Fiske, Sjöfart, Göteborg, Bohuslän, Samhälle, Politik