Antalet marina reservat säger mycket lite om skyddet för havet

Många gånger sägs att det att Sverige skyddar sitt hav för dåligt och att andelen marina reservat i förhållande till storleken på de hav som omger Sverige och ligger inom Sveriges territorialvattengränsen är väldigt liten. Problemet med detta är det finns stora havsområden i Sverige som är skyddade utan att vara marina reservat eller för den delen reservat på något sätt. Det gäller exempelvis alla områden med trålfiskeförbud, men också andra typer av naturreservat som skyddar vattenområden utan att vara förklarade som marina reservat.

Hav

Det gäller exempelvis 8-fjordar-området där det finns ett stort område där fiske med annat än burar, handredskap och krok är förbjudet, dvs garnfiske, trålfiske och vad fiske är förbjudet. Torsk, kolja, bleka och ål är inte tillåtet att fiska alls. I detta område finns det dessutom områden där det är totalt fiskeförbud, det finns ett marint reservat, Havstensfjorden, som är på 1 932 ha, men också naturreservat som Stigfjorden på 6 714 ha varav 3 790 ha vatten. Delar av Stigfjordens natureservat har dessutom ytterligare skydd som fågelskyddsområden och skydd enligt art- och habitatdirektivet. Stigfjorden är inte upptaget som marint reservat, men skyddar mer hav än det marina reservatet Havstensfjorden. Båda två är dessutom Natura-2000 områden. INom 8-fjordar-området finns också naturreservaten Lilla Hasselön (206 ha, varav 136 ha vatten), Kalvön (128 ha, 1 ha vatten), Koljön (116 ha, 88 ha vatten), Vidare finns Strömmarna som omfattar 452 ha vatten med skydd enligt art- och habitatdirektivet, Halsefjorden på 1 212 ha vatten som är skyddat enligt fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet samt en rad mindre områden med olika typer av skydd.. På samma sätt ser det ut i andra skyddade områden som inte är marina reservat. Rörö naturreservat omfattar exempelvis totalt 405 ha, varav 246 ha vatten. i anslutning till Rörö och Klåveröns naturreservat (2 267 ha varav 1 557 ha vatten) ligger Sälöfjorden som omfattar 2 869 ha, i huvudsak vatten, med skydd enligt fågeldirektivet samt art- och habitatdirektivet.

Ett annat exempel på ett skyddat område där trålning är förbjudet är Öresund. Det är inte ett marint resrevat, men ändå ett skyddat område vad det gäller livet i havet genom att bottenskadande fiske är förbjudet. I Öresund är dock garnfiske tillåtet. Även i Öresund finns det inuti trålförbudsområdet diverse områden med mer skydd. Naturreservat, fågelskyddsområden med mera.  På liknande sätt är det i hela landet. De marina reservaten omfattar bara en liten del av allt skyddat hav.

I många marina reservat är fisket reglerat med olika typer av förbud och begränsningar, men detta gäller också i områden som inte är marina reservat. I sJälva verket är det betydligt större områden som inte är marina reservat där fisket är reglerat och begränsat på olika sätt , vilket främst beror på trålfiskegränsen och trålningsförbudet i Öresund.

Kort sagt är antalet marina reservat och deras areal ett mycket dåligt mått på hur mycket av havet som är skyddat på olika sätt. Eller hur stora begränsningar för fiskemöjligheterna det finns. Att öka antalet marina reservat i Sverige har därmed sannolikt bara en marginella effekt på fiskbestånden. Trålfiskeförbud gäller ju redan i mycket större områden än vad de marina reservaten omfattar. Vad som kvarstår är då egentligen att allt fiske förbjuds i de flesta naturreservat som omfattar vatten och i alla marina reservat. Men det är sannolikt något som främst skulle slå mot det småskaliga kustnära fisket, exempelvis det lite mer småskaliga räkfisket i Kosterhavets nationalpark, det småskaliga räkfisket och kräftfisket i det marina reservatet Gullmarn samt mot en stor del av fritidsfisket på öring. Frågan är om det är en rimlig väg att gå.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements