Ångtrålfiskets roll har underskattats

Inlägg nr 1 av 7 i serien Ångtrålarnas historia

I Olof Hasslöfs bok om det västsvenska fisket spelar ångtrålsfisket en helt obetydlig roll. Han betonar hela tiden hur detta inte slog igenom och hur liten betydelse det hade. Det är ett påstående som faktiskt inte är sant. Ångtrålsfisket var ett av de viktigaste fiskena intill andra världskriget och Sverige största fiskebåtar mellan 1901 och cirka 1960 var i stort sett hela tiden ångtrålare. Detta med undantag av åren 1919-1925 då den största träfiskebåt som Sverige någonsin haft också var den största fiskebåten.

De första ångtrålarna köptes till Sverige strax efter 1900. De ägdes i stort sett alltid av aktiebolag i Göteborg, men ibland också av bolag i Smögen, Uddevalla, Säffle, Karlstad, Varberg och Strömstad. Men oavsett hemort bedrevs fisket i allmänhet från Göteborg. Göteborg var under ett par årtionden Sveriges största fiskeläge på grund av ångtrålsbolagen. De allra flesta ångtrålarna var också byggda i stål och således de första ”järnarna” i Sverige. Den sista ångtrålaren skrotades 1963 och då hade ståltrålare med dieselmotorer börjat ersätta träfiskebåtar i Sveriges kustfiskelägen. Ångtrålarna utvecklade trålfisket och utan ångtrålarna hade Sveriges motorfiskebåtar av trä inte gått över till trål i mellankrigstiden och efter andra världskriget. När de gjorde detta var ångtrålarnas tid förbi. Ångtrålare fiskade bara med bottentrål och sill var den viktigaste fångsten. När sill fiskas med bottentrål görs det vid tider på dygnet när sillen inte gått upp mot ytan. Även bottenfisk som olika sorters torskfiskar var viktig fångst.

UA 18 Stormfågeln

UA 18 Stormfågeln, en av de största ångtrålarna som fanns i Sverige. Såldes till Norge 1925 och blev den första båten med namnet Ramoen

Fiskhamnen i Göteborg och fiskauktionen där skapades till stor del på initiativ av ångtrålsbolagen i Göteborg och hade sannolikt inte kommit till stånd så tidigt som blev fallet (1910) utan ångtrålsbolagen och deras ägare.

Ångtrålarna och ångtrålsföretagen hade alltså så vitt jag kan förstå och i motsats till vad Hasslöf uppger i sin bok en stor betydelse för det svenska västkustfiskets utveckling. Lite statistik från SCB kan kanske visa att så var fallet.

Västkustfisket 1915, fiske, värdet av fångsten i 1000-tals kronor

Vadsillfiske, 12 590
Trålfiske, 5 524
Skarpsillsfiske, 817
Storbackefiske, 674
Snurrefiske, 515

Västkustfisket 1920, fiske, fångst i ton, fångstvärde i 1000-tals kronor

Vadsillfiske, 39 578, 4 645
Snurrefiske, 5 596, 1 839
Trålfiske, 4 379, 1 646
Storbackefiske, 3 953, 2 201
Makrillgarnfiske, 3 661, 853

Huvuddelen av trålfisket bedrevs normalt av ångtrålare. 1920 fiskade dessa i stort sett inte alls på grund av lågkonjunkturen. Det året stod ångtrålarna för en ovanligt liten del av trålfisket motsvarande 64,5% av fångstvärdet. 1915 redovisades 55 ångtrålare och 1919 43 stycken. För 1920 saknas uppgift. 1925 redovisades 45 ångtrålare och då var ångtrålsfisket det klart viktigaste fisket viktmässigt. Värdemässigt var snurrefisket dock mycket viktigare. Av en fångst på totalt 10 943 ton fisk och sill i trålfisket stod ångtrålarna för 10 380 ton. Under större delan av den tid det fanns ångtrålare i Sverige deltog dessa också i fisket i Barents hav. Mycket lite är dock känt om detta fiske och det redovisas ytterst sällan i svenska fiskeristatistik. Ett undantag är dock år 1930 då det nämns att detta fiske var ovanligt litet detta år.

Västkustfisket 1925, fiske, fångst i ton, fångstvärde i 1000-tals kronor

Trålfiske, 10 943, 2 861
Vadsillsfiske, 9 802, 1 371
Snurrefiske, 8 761, 4 023
Storbackefiske, 2 573, 968
Drivgarnsfiske sill, 2 769, 871
Makrillgarnfiske, 2 443, 902

Västkustfisket 1930, fiske, fångst i ton, fångstvärde i 1000-tals kronor

Snurrefiske, 17 345, 5 508
Trålfiske, 15 364, 3 163
Vadsillfiske, 6 750, 910
Drivgarnsfiske sill, 2 991, 820
Makrillgarnfiske, 2 722, 645
Skarpsillsfiske, 2 719, 941
Koljebackefiske, 2 167, 706
Storbackefiske, 2 042, 708

1930 dominerade ångtrålarna fortfarande trålfisket värdemässigt och viktmässigt, men deras andel och antal hade minskat kraftigt så att endast 28 ångtrålare redovisades detta år. Snurrefisket var dock det viktigaste fisket totalt sett. 1935 gick trålfisket om snurrefisket viktmässigt men inte värdemässigt. Nu stod fiskelägenas träbåtar för huvuddelen av trålfisket. I samband med att dessa båtar gick över till sillfiske med trål minskade också sillfisket med snörpvad kraftigt. 20 ångtrålare redovisades 1934, siffror för 1935 saknas. Början till slutet för ångtrålsfisket hade kommit.

Västkustfisket 1935, fiske, fångst i ton, fångstvärde i 1000-tals kronor

Trålfiske, 28 366, 4 741
Snurrefiske, 18 251, 6 198
Drivgarnsfiske sill, 4 785, 1 139
Vadsillfiske, 3 512, 619
Storbackefiske, 3 169, 852
Skarpsillsfiske, 2 125, 648
Koljebackefiske, 2 099, 557

Västkustfisket 1940, fiske, fångst i ton, fångstvärde i 1000-tals kronor

Trålfiske, 27 189, 7 751
Skarpsillsfiske, 7 515, 1 525
Snurrefiske 6 568, 3 290
Makrillgarnfiske, 2 635, 896
Koljebackefiske, 1 312, 557

1940 begränsades fisket kraftigt av kriget. Svenskt storbackefiske vid Shetland uteblev helt liksom drivgarnsfisket efter sill vid Island. Fisket nära kusten blev viktigare, däribland skarpsillsfisket. Under kriget började svenska västkustfiskare också fiska i Östersjön och trålfisket där var 1945 ett viktigt fiske med en fångst på 6 422 ton till ett värde av 7 561 TSEK. Även skarpsill började fiskas med trål och en nya typ av trål, flyttrålen, började utvecklas. Skarpsillsfisket 1945 dominerades av trålning. 1940 var också sista året som ångtrålare särredovisades. 17 ångtrålare fanns det detta år.

GG 56 Norman

Tre ångtrålare i Göteborgs hamn, sannolikt 1930-talet. GG 56 Norman längst ut var eventuellt den allra sista ångtrålaren i aktivt fiske. Skrotad 1963, men sannolikt ombyggd till pråm innan dess.

Västkustfisket 1945, fiske, fångst i ton, fångstvärde i 1000-tals kronor

Trålfiske, 41 206, 29 595
Snurrefiske, 10 456, 8 724
Skarpsillfiske, 9 490, 4 654
Vadsillfiske, 9 379, 2 480
Storbackefiske, 2 658, 2 371

Västkustfisket 1950, fiske, fångst i ton, fångstvärde i 1000-tals kronor

Trålfiske, 80 663, 31 473
Snurrefiske, 12 111, 8 393
Skarpsillfiske, 10 517, 5 983
Makrillgarnfiske, 8 773, 3 905
Storbackefiske, 6 124, 2 620

Även snurrefisket började ersättas med trålfiske kring 1950. 1955 hade vadfisket av sill nästan helt ersatts av trålfiske i och med att allt fler började fiska med flyttrål. Även snurrefisket var till stor del ersatt av trålfiske med bottentrål. Från denna tid kom trålfisket att helt dominera allt fiske utom skarpsillsfisket nära kusten där lysfiske med snörpvad fortfarande var och än idag är den vanliga fiskemetoden. Enstaka ångtrålare fanns sannolikt fortfarande kvar i fiske. Efter kriget minskade västkustfiskarnas trålfiske i Östersjön.

Västkustfisket 1955, fiske, fångst i ton, fångstvärde i 1000-tals kronor

Trålfiske, 115 073, 55 978
Skarpsillfiske, 8 829, 5 394
Snurrefiske, 5 199, 4 277
Makrillgarnfiske, 4 299, 2 546
Drivgarnsfiske sill, 3 543, 2 698 (Islandsfisket)
Storbackefiske, 2 928, 2 309

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

SerienavigationI 25 år var Göteborg Sveriges största fiskeläge >>
Advertisements