Enligt Olof Hasslöf i boken Svenska Västkustfiskarna från 1949 kan framväxten av de så kallade municipalsamhällen i Sverige delvis ses som en konsekvens av existensen av fiskelägen. Det är precis som hans framställning av just de bohuslänska fiskarna som mer kollektivistiska och demokratiska än andra fiskare inte helt korrekt utan i själv verket en kraftig överdrift som uppenbarligen ingick i den socialdemokratiska beskrivningen av historien och Sverige som ett drömsamhälle.
Vad som däremot är klart är att municipalsamhällen var en lämplig juridiska form för många fiskelägen vilket ledde till att Bohuslän hade förhållandevis många municipalsamhällen. Siste december 1940 fanns det 213 municipalsamhällen i Sverige. Av dessa fanns 44 stycken i Göteborgs- och Bohuslän.
Municipalsamhället som sådant tycks istället främst ha varit en konsekvens av moderniseringen av Sverige,specifikt utbyggnaden av järnvägarna och ha mycket lite med fiskelägesbebyggelse att göra:
De flesta municipalsamhällena (närmare två tredjedelar) var stationssamhällen, men stadsstadgor infördes även i bland annat förorter till städerna, så kallad utomgränsbebyggelse, och många fiskelägen. De köpingar som efter 1862 års kommunalförordningars (upphöjda till lagar 1866) ikraftträdande inte kom att utgöra egna kommuner, de så kallade municipalköpingarna, liknade åtminstone vad gäller deras förhållande till moderkommunerna mer municipalsamhällen än vad de liknade köpingskommunerna. I den officiella statistiken räknades efter 1900 köpingar som ej bildade egen kommun in bland municipalsamhällena. Skillnaden mellan sådana köpingar och municipalsamhällen låg främst i de förras rätt till kommunbildning, dessutom varierade föreskrifterna om stadsstadgors tillämpning.
De fiskelägen som varit municipalsamhällen återfinns i nedanstående tabell.
De fiskelägen som varit municipalsamhällen hittas alltså nästan enbart i Bohuslän, Göteborgsområdet, nordvästra Skåne och sydöstra Skåne. Några har utvecklats till större orter, numera främst turistorter, andra utvecklades till orter med industri som främsta näringsgren som Malmön, Hunnebostrand, Bovallstrand och Ulebergshamn. Ytterligare andra har blivit delar av större städer som exempelvis öarna i Göteborgs södra skärgård och Limhamn. Gravarne, Bäckevik och Tången (Fisketången) utgör numera delar av Kungshamn. De som fortfarande är fiskelägen återfinns främst i Göteborgsområdet, på Sotenäset och i Skåne. Det finns också ett fiskeläge/municipalsamhälle som inte längre har någon fast befolkning, Flatholmen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Olof Hasslöf, Municipalsamhällen, Fiskelägen, Fiske, Bohuslän
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.