I Norge finns det i praktiken en slags överförbara fiskerättigheter (kvoter). Det är bara det att det samtidigt ofta kräver försäljning av en båt:
Båteiere har helt siden fiskeriene ble lukket omsatt kvoter, men har vært nødt til å gjøre det via salg av fiskefartøyene, der fartøyene ofte er tilbakeført til tidligere eier, etter at kvotene er flyttet over på en ny båt. Det har nemlig vært lov å flytte kvoter fra en båt til en annen, når båtene er eid av samme reder, men ikke når kvotene er eid av to forskjellige redere.
Fiskeflåten består av mange ulike båtgrupper, med ulikt driftsgrunnlag. Med et slikt mangfold vil det være behov for tilpasninger når båter skifter eier, eller etter ønske fra båteiere om å styrke driftsgrunnlaget på noen fiskerier, eller kvitte seg med andre.
Men formellt har Norge inte överförbara fiskerättigheter. Något som den nuvarande norska regeringen ocj fiskeriminister Elisabeth Aspaker nu vill ändra på utan att släppa handel med fiskerättigheter helt fritt. Precis som i de flesta länder som har överförbara fiskerättigheter krävs även i fortsättningen en koppling till aktivt fiske. En rättighetssinnehavare måste alltså vara aktiv i det norska fisket:
Her har fiskeriminister Elisabeth Aspaker gjort det eneste rette – forenklet en prosess som har vært unødvendig tungrodd. Risikoen var at hun i samme slengen ville åpne for andre endringer, som å slippe andre enn aktive fiskere til som eiere av kvoter, eller ta bort regionale bindinger. Dette vil fiskeriministeren vente med til hun legger fram sin stortingsmelding etter Tveteråsutvalgets utredning. Og slik vi ser proposisjonen som hun nå legger fram, er det ikke noe som rokker ved disse forhold her.
En enklere omsetning av kvoter vil imidlertid føre til flere kvotesalg. Hvor fri en slik omsetning er, bestemmes ikke av hindringene i saksprosessen, men av hvem som får lov til å kjøpe kvotene, og hvilke rettsobjekt som kvotene skal knyttes til. Her sier Aspaker at kvotene fortsatt skal være knyttet til et bestemt fartøy, som det skal være en aktiv eier til, og at forvaltningen skal tildele rettighetene til fartøyet.
Går förslaget från Aspaker igenom i det norska stortinget innebär det att Norge öppnat för försäljning och köp av fiskerättigheter mellan olika ägare utan att de samtidigt behöver sälja båten. Det öppnar för strukturrationaliseringar och ökad specialisering på en viss sorts fiske för enskilda båtar och fiskeriföretag.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kvoter, Överförbara kvoter, Elisabeth Aspaker, Strukturering, Överförbara fiskerättigheter, Norge, Fiske
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.