Rimligt att stoppa tobisfiske

Danska myndigheter har stoppat tobisfisket i två av de förvaltningsområden som Nordsjön är indelad i vad det gäller tobis. Område 1 och område 2.  Detta har upprört danska fiskare, men denna upprördhet är som jag ser det helt felaktig och ganska löjlig.

De kan fiska tobis i område 3 istället. Visserligen längre bort än område 1 om vi möter i förhållande till Thyborøn och Hanstholm, men inte längre bort i förhållande till Skagen för att nämna de tre hamnar där huvuddelen av tobisen landas. Område 3 är det område där norska båtar huvudsakligen fiskar tobis och det fisket har gått bra. Norska båtar har inte haft några problem med att landa fångsterna i Danmark så jag begriper inte varför danska båtar skulle ha det.

Det finns många anledningar till att vara försiktig med tobiskvoterna. Förvaltningen rent generellt styrs av flera principer.  En av dem är att kvoterna ska inte ändras för mycket från år till år, det gäller också när de går uppåt och även om yrkesfiskarna ett visst år anser att det finns mer tobis än vad forskarna anger. Denna inställning till förvaltningen av olika fiskbestånd är till för att det ska bli lättare för yrkesfiskarna att planera. Yrkesfisket applåderar också denna inställning när kvoterna går neråt och de borde därför också acceptera den när det är omvänt, som i år.

Att yrkesfiskarna anser att det finns mer tobis än vad forskarna anser kan dock inte bara avfärdas. Det kan mycket väl vara så. Det är ändå ingen anledning att tillfälligt förändra principerna för förvaltningen bara för att yrkesfisket skulle tjäna lite mindre pengar om de fiskar lite längre bort. Kan yrkesfiskare fiska skarpsill (brisling) i Östersjön och sälja den till danska fiskmjölsfabriker med vinst så kan de nog fiska tobis i zon 3 utan problem. Kan norska fiskare tobis i zon 3 och sälja den med vinst i Danmark kan nog danska fiskare göra detsamma.

Det är möjligt att ålderdomliga båtar med liten lastkapacitet i förhållande till motorstyrkan kan få problem med det ekonomiska resultatet när tobisfisket flyttas längre brott från Danmark. Men de båtar som fiskar och så här långt fiskat mest tobis är inga såna båtar utan stora moderna pelagiska trålare.

Landningar av tobis från de tio båtar som landat mest fram till 21 maj, båt, ton, ägare av båten

S 264 Astrid, 8 673, Astrid Fiske AB
HG 333 Isafold, 6 709, P/R HG 333 Isafold
HG 265 Asbjørn, 6 309, P/R Asbjørn
E 532 Rockall, 5 752, Astrid Fiske AB
S 349 Gitte Henning, 5 524, Gitte Henning A/S
E 349 Cattleya, 5 194, Cattleya A/S
HG 62 Beinur, 4 736, Tindskard
S 205 Ceton, 3 664, Fiskeri AB Ginneton
AS 464 Stella Nova, 2 790, Stella Nova Fiskeri AB
L 441 Allesøe, 2 706, Knak

Av de tio som landat mest finns fyra båtar som ägs av svenskar.

De båtar och yrkesfiskare som klagar på tobisstoppet i område 1 är nog främst danska fiskare med båtar som har små fiskerättigheter och då hyr in rättigheter från andra. Flera av de båtarna används i huvudsak just för det årliga tobisfisket som pågår ungefär två månader.

Alla på listan utom Stella Nova och Allesøe är stora moderna pelagiska fiskebåtar som normalt inte har några problem att fisk långt bort och med lönsamhet sälja fångsten till fiskmjölsfabrikerna i Danmark. Det är lätt att se på fisket av blåvitling som sker ut vid Färöarna eller i Atlanten väster om Irland och Skottland domineras helt av dessa båtar. Det fisket är avslutat vid detta lag , men siffrorna är tydliga. All blåvitling har landats av HG 264 Ruth, HG 265 Asbbørn, HG 62 Beinur och S 349 Gitte Henning. 4 stora moderna båtar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Tobisfiske, Fiskbestånd, Fiskförvaltning, Danmark, Nordsjön, Pelagiskt fiske, Fiskebåtar, Fiskerättigheter, Kvoter