Andra dagen på Konferensen Havs- och vattenforum började med en utfrågning av Björn Risinger, chef på Havs- och vattenmyndigheten som ordnar konferensen. Därefter kom en debatt om hållbart fiske. Moderator/debattledare var Britt-Marie Mattsson. Det blev inte bra. Mattsson var alltför fixerad vid räkor hit och dit.
Debatten skulle handla om hållbart fiske, men det blev mest sportfiske och räkor. PÅ grund av Mattsson uteblev diskussionen om det lite större ämnet hållbart fiske. Vad är det, vad kan det vara, ingår också social hållbarhet, vilka äger fisken osv. Det hade varit intresssant att höra vad Pehr Eriksson, representant för de pelagiska fiskarna tyckte, men han fick knappt komma till tals. Det pelagiska fisket, det mest storskaliga fisket, är sannolikt också det mest hållbara fisket som finns i Sverige men om det fick vi inte höra ett ord.
En egentlig debatt om hållbart fiske uteblev på grund av en dåligt påläst debattledare som var alltför fixerad vid de egna räkorna. Räkor som enligt Matsson de flesta göteborgare åt varje vecka. Naturligtvis ett falskt påståenden. De flesta göteborgare äter möjligtvis räkor en gång om året eller på en räkmacka. Färska räkor är okänt eller för dyrt för de flesta. Bara där blev hela debatten (liksom utfrågningen av Risinger) fel. Det hela schabblades helt enkelt bort av Britt-Marie Mattsson till en pseudodebatt om trovärdighet hos rödlistor, räkor och lax. Det var synd.
Desto intressantare var de så kallade knytkonferensen, små informationsmöten på 10 minuter om olika frågor i små montrar. Där hörde jag om skarv, utsläpp från båtar, hummerodling rödlistning och om hur havet förändrats under 100 år med mera. Det var intressant och mer fokuserat på rätt saker än den stor debatten.
Efter det var det dags för Åsa Romson som också utfrågades av Britt-Mari Matsson. Även här märktes det att den senare var dåligt påläst och Åsa Romosn hade inga problem med att på politikervis undvika att svara konkret på nånting. En del intressanta saker sa Åsa Romson dock. Om mikroplatser, marina reservat och annat. Men mest var det luddigt politikersnacka om än trevligt framlagt och presenterat. Det gjorde hon också på den lilla presskonferens som var strax efter. Speciellt om vattenkraftsutredningen, men det är inte så intressant för denna bloggs läsare så jag undviker att skriva om det här. Kanske skriver jag om det på min andra mer allmänpolitiska blogg, Svensson.
När det gällde marina reseraten påpekade jag att det är mycket mer av svenskt vatten som faktiskt är skyddat än vad som sägs. Allt vatten innanför trålfiskegränsen, inklusive Öresund, är skyddat från trålfiske och i vissa områden som 8-fjordar vid Orust och Tjörn är yrkesfiske i praktiken förbjudet. Även fritidsfisket är i stora delar av området begränsat, men ändå räknas inte stora delar av dessa vatten som skyddade. Detta trots att de är mer skyddade än många områden som räknas som skyddade, exempelvis Bratten i Skagerak.
Åsa Romson sa att det inte gick att räkna dessa områden som skyddade områden på grund av internationella regler och överenskommelser. Om hennes påståenden är sant eller inte har jag i nuläget ingen aning om, men min uppfattning är att Sverige redan i praktiken uppnått att 10% av havet ska var skyddat. För mig verkar debatten på detta område faktiskt rätt orimlig och verklighetsfrämmande.
Annars var det också precis som den första dagen. Det bästa var alla möjligheter att träffa forskare, fiskare och tjänstemän från olika håll med olika intressanta åsikter och massor av sakkunskap.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Havs- och vattenforum, Björn Risinger, Britt-Marie Mattsson, Åsa Romson, Debatt, Hållbart fiske, Ekologiskt hållbart fiske, Vattenkvalitet, Artrikedom, Rödlista, Miljö, Fiske, Vatten, Hav
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.