En vacker liten bok om hajar och rockor

Artdatabanken har tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten gett ut en vacker liten bok om hajar och rockor, Västerhavets hajar och rockor. Detta då i stort sett alla hajar och rockor är rödlistade och i fara. Kunskaperna om många arter är dessutom mycket begränsade. Boken innehåller beskrivningar av 31 olika arter av hajar och rockor. Av dessa är det bara ett tiotal som förekommer regelbundet längs västkusten. Resten är tillfälliga gäster.

Boken är en fältguide som är till för att främst yrkesfiskare och landningskontrollanter ska ha lättare att identifiera vilken art de har framför sig. Detta behövs för att skapa ett bättre underlag för bedömningar av arters status och för att kunna utröna vad för slags åtgärder som kan behövas för att rädda rockor och hajar från utrotning. För minst en art som förekommit allmänt i svenska vatten är det dock redan försent. Det gäller slätrockan som var en vanlig art på 1800-talet och i början av 1900-talet men numera betraktas som utrotad i svenska vatten. Samtliga hajar och rockor som regelbundet förekommer eller förekommit i svenska vatten verkar vara upptagna på rödlistan från Artdatabanken.

Av totalt 32 fiskarter på rödlistan är hela 11 stycken hajar och rockor. Slätrockan är alltså nationellt utrotad, de stora hajarna brugd och håbrand samt den lilla pigghajen anses akut hotade medan klorocka, havsmus och knaggrocka är starkt hotade. Håkäring, blåkäxa och gråhaj anses sårbara medan vitrocka är nära hotad. Samtliga dessa arter beskrivs förstås i den lilla fältguiden som förutom att den innehåller beskrivningar också innehåller landningskoder för alla de beskrivna arterna för att underlätta för fiskare och landningskontrollanter. Av de hajar som enligt fältguiden förekommer regelbundet längs svenska kusten är två stycken inte rödlistade, hågäl och småfläckig rödhaj, för rockorna skulle detta väl möjligen kunna gälla för plogjärnsrocka som i fältguiden uppges vara sällsynt i djupare delar av Skagerak. Men ska vi vara hårda gäller det bara småfläckig rödhaj.

Guiden har fina teckningar på alla aktuella arter och det är klart svårt att skilja vissa rockarter åt. Hajarna är betydligt lättare, men även om någon ser skillanden på två hajar kan det vara svårt att veta vilka arter de tillhör. Där kommer den lilla fältguiden som Artdatabanken och HaV gett till användning.

Västerhavets hajar och rockor vekar vara en användbara bok för de som behöver den, dvs målgruppen yrkesfiskare och landningskontrollanter, liksom för artnördar bland sportfiskare, dykare och andra. Det är också en vacker bok i all sin enkelhet. Bokens vackra bilder är förresten de som också används för att illustrera arterna i Artdatabankens artfakta.