Thorskogs Mekaniska Verkstad

Thorskog är en gammal jordegendom i Västerlanda socken, tvärs över Göta Älv från Lödöse, med anor från 1200-talet.

Verkstads och bruksanläggningarna på Thorskog är från början ett verk av handelsmannen,
Olof Wengren. 1739 anhöll han om kungligt tillstånd att upprätta ett manufakturverk och att förändra markerna väster om Thorskog. Han ville dra fördel av ett sjösystem som bestod av 19 sjöar och 150 hektar mossar. Fallhöjden ner till Göta älv var cirka 60 meter och mossarna lämnade bränntorv. Bristvaran träkol skulle inte behöva användas vilket heller inte skedde. Bränntorv och stenkol fyllde behovet.

25 km dikning genomfördes. Kostsamma kanaler grävdes och sprängdes. Fördämningar byggdes.Vattenkraften i åns fall utnyttjades för bruksverksamheten.  Skog planterades på de torrlagda markerna. Den inhägnades och skyddades från kreatursbetning.

Mellan den nedersta dammen och smedjorna låg Wengrens egen bostad i vinkel, stall och flygelbyggnad, dammar och trädgårdar. Förädlat järn exporterades till bland annat Frankrike, Spanien, Portugal och länderna vid östra Medelhavet.

Så småningom hamnade bruket i J.N. Pettersson och Johan P Wedelins ägo. Den sistnämnde sålde sin andel  till grosshandlare Paul Melin i Göteborg år 1843, men året efter gick bruket i och de båda delägarna i konkurs. Fredrik Trahn i Uddevalla köpte bruket som hade en tynande verksamhet. 1858 sålde han det till Adolf Fredrik Ostwald som 1867 gick i konkurs. Ägare blev nu Jakob Trahn i Hamburg. Han överlät rörelsen nästan direkt, nu till ett konsortium bestående av Petter Larsson i Lödöse  samt C.F. Carlbom och P. Möller i Göteborg.  Möller gick i konkurs samm år och hans andel övertogs av Larsson som 1873 även löste ut Carlbom.

Spannmåls- och virkeshandlaren Petter Larsson var nu ensamägare till Thorskogs bruk. Han ombildade järnbruket till mekanisk verkstad och varv, företaget blev nu Thorskogs Mek. Verkstad & Skeppsvarv. Han hade redan 1865 börjat bygga båtar i Lödöse. Denna flyttades efterhand över älven till Thorskog. 1868 flyttade Larsson med fru till Thorskog.

Han grundade även Inlands pappersbruk i Lilla Edet tillsammans med Theodor Lindstedt och Axel Danielsson efter att ha köpt Ströms säteri inklusive Röstorps säteri från konkursboet efter en handelsman Evers i Göteborg. Torps tegelbruk och flera lantgårdar ingick också i hans konglomerat som sysselsatte många människor.

1886 installerades en turbin för elproduktion i Thorskog som utnyttjade vattnet i ån och den cirka 40 meter höga fallhöjden från den nedersta dammen ner till älven. 1938 byggdes en ny liten kraftstation som används än idag. Om varvet saknade beställningar byggdes ofta fartyg på spekulation och om de inte var sålda innan de stod färdiga så användes de i Larssons egen rederirörelse till de kunde säljas. Ofta sålde de i parter över en lång rad år. Även maskiner och pannor byggdes ofta utan att beställningar fanns.

Varvet kunde själva tillverka det mesta till båtarna, det fanns gjuteri- och mekanisk verkstad där ångmaskiner, ångpannor ankarspel och vinschar tillverkades. Dessutom tillverkades verktygsmaskiner och annan utrustning som exempelvis lokomobiler.

Ett annat sätt att hålla en jämn produktion var samarbetet med firman Andersson & Lindberg som beställde inte mindre än tio bogserbåtar och några lastångare som såldes när firman hittade köpare. Andersson & Lindberg var även leverantör till varvet av plåt och annan utrustning.

Petter Larsson avled 1912 då ende sonen Eskil Larsson övertog verksamheten. Under hans tid fisk varvet fört ett kort uppsving, men gick sedan allt sämre tills hela verkstads- och varvsverksamheten lades ner 1926.

Under de nästan 50 år som varvet var igång byggdes över 200 båtar av olika typer. Av dessa är 170 kända till namn. Över 80 lastångfartyg, 50 bogserbåtar, 7 passagerarbåtar, 5 fiskeångfartyg, 4 segelfartyg och 2 ångslupar är kända, men det finns bevarade ritningar på fler båtar som inte går att identifiera. Av dessa finns fortfarande ca. 30 kvar, några fortfarande i drift.

Som mest hade varvet cirka 250 anställda kring 1890 men från 1900 och framåt var det omkring 75 personer anställda. Det fanns under vissaa tider 100-tals yrkesarbetare som plåtslagare och maskinarbetare samt givetvis även nitare och andra yrkeskategorier. Varvet på Thorskog var det dominerande varvet vid Göta älv under den andra halvan av 1800-talet.

Den sista ångaren som varvet tillverkade, Vieille Montagne, byggdes 1917-1918. Varvet lades slutligen ner 1926. Varvsbyggnaderna brändes ner och revs 1974.

Den byggnad som idag kallas Thorskogs slott uppfördes av Petter Larsson åren 1892-1894 som ersättning för huvudbygganden från 1700-talet.

Fiskebåtar (ångtrålare) tillverkade vid Thorskogs varv, namn, byggår, hemmahamn, köpare

Fiskeren II, 1887, Norge, ??
Röst, 1887, Sundersøen Norge, Rich. Hansen
Ulabran, 1896, Ålesund Norge, A/S Lauritz Madsen (ägt av Lauritz Madsen, Lars Westvig och Gerhard Christopher Wiig.
Leif, 1898, Island, Dansk-Islandsk Fiskeriselskab (kan senare ha funnits i Norge, Lauritz Madsen tycks ha varit intressent i bolaget)
Ole Bull, 1898, Norge, ??

Utöver de nämnda fiskebåtarna kan varvet ha byggt fler då det finns ett 30-tal båtar byggda vid varvet vars namn och typ inte är kända.

Andra källor:
Olle Gustafsson (red), Thorskogs Mek.Verkstad & Skeppsvarv 1867-1926, 2008

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Inlands bruk, Eskil Larsson, Varv, Thorskogs bruk, Thorskog, Torskog, Olof Wengren, Järnbruk, Thorskogs Mek. Verkstad & Skeppsvarv, Petter Larsson, Inlands bruk, Fiskebåtar, Fiske