HKPO:s Tommy Lang visar att han totalt missförstått överförbara fiskerättigheter

Räkfiskaren Mathias Ivarsson som också sitter i styrelsen för Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO) skrev för två veckor sen en debattartikel i SVD tillsammans med den socialdemokratiske politikern Jan-Olof Larsson. Artikeln var ett försvar av överförbara fiskerättigheter (TFC) som enda möjligheten att bevara ett kustnära fiske i Sverige. Dessutom är det en möjlighet att skapa ett långsiktigt hållbart fiske. Det är precis så det fungerat i det pelagiska fisket där överförbara fiskerättigheter införts. Det småskaliga fisket har bevarats intakt medan hälften av de stora fiskebåtarna försvunnit.

Tommy Lang som är ordförande i Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation (HKPO) såg dock inte artikeln på det sättet. Han menade att skribenterna genom att de skrev att de var för bevarandet av ett kustnära fiske och var för ett långsiktigt hållbart fiske tog avstånd från överförbara fiskerättigheter. Det gör de inte på något sätt, utan de är för överförbara fiskerättigheter. Att Tommy Lang inte förstår detta beror på att han totalt missuppfattat vad överförbara fiskerättigheter innebär. Han har inte heller förstått att system med överförbara fiskerättigheter kan se väldigt olika ut. Inte heller tycks han vilja acceptera att utvecklingen i det pelagiska fisket inte på något sätt missgynnat det kustnära fisket.

Syftet med överförbara fiskerättigheter kan vara olika i olika sammanhang. I det pelagiska fisket var det viktigt att minska antalet stora fiskebåtar och få ner fiskerikapaciteten. Problem med överkapacitet finns också i det svenska räkfisket och till viss del i kräftfisket. Överförbara fiskerättigheter är sannolikt den enda metod som kan få bukt med detta. Det tycks Tommy Lang från HKPO inte ha förstått och han förnekar dessutom de klara fakta som finns. En rapport från Havs- och vattenmyndigheten har mycket klart visat att det finns för många båtar i räkfisket och kräftfisket med lönsamhetsproblem som följd.

Överförbara fiskerättigheter kan också var den enda möjligheten för svenska fiskare att kunna hantera landningsskyldigheten. Om inte metoder för att omfördela fångstmöjligheter och fiskerättigheter (kvot)mellan olika fiskare genomförs kan det snabbt bli total fiskestopp på grund av strypkvoter för vissa fiskarter (torsk i Västerhavet och rödspätta i Östersjön). Sådana stopp drabbar kapitalsvaga fiskare hårdast. Dvs de innebär att kapitalstarka fiskare gynnas, precis det som Tommy Lang vill undvika. Överförbara fiskerättigheter kan utformas så att fiskestopp kan undvikas och så att det kustnära fisket inte drabbas av den nödvändiga minskningen av antalet båtar.

Det är dock bra att Tommy Lang skriver att även system som inte innebär överförbara fiskerättigheter innebär individuella kvoter  och därmed att rätten till fiske sen länge är privatiserad på så sätt att staten bara godkänner en begränsad mängd yrkesfiskare som därmed har rätten till allt yrkesfiske i Sverige. Resursen ägs dock fortfarande av oss alla tillsammans.

Överförbara fiskerättigheter innebär att vi förutom rätten att fiska också överlåter en största delen av förvaltningen till yrkesfiskarna själva och frångår en statliga byråkratisk förvaltning som orsakar stress och sjukdomar hos yrkesfiskarna samt en omöjlighet att faktiskt följa regelverket.

Något som gör att yrkesfisket oförskyllt drabbas av miljövänners missnöje på grund av myndigheternas krångliga, byråkratiska, stelbent och besvärliga regler som i stort sett ingen klarar att följa. Att få bort sådana system och ge yrkesfiskare mer eget ansvar, vilket är lättast och effektivast med hjälp av överförbara fiskerättigheter är en verkligt bra sak som Tommy Lang i HKPO dock verkar vara emot.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements