Mer sillgrisslor i Östersjön än nånsin

Det finns fler sillgrisslor på Stora Karlsö utanför Gotland i dag än det gjort under de senaste 100 åren enligt en studie vid Stockholm Resilience Center om fåglarna. Forskarlaget med Jonas Hentati Sundberg och Olof Olsson använde en unik metod för att se kolonin ändrats genom åren. De kontaktade turister och museer som hade fotografier från ön och har sedan använt fotografierna för att räkna antalet sillgrisslor. På så sätt har de fått fram en unik serie data om sillgrisslorna på Stora Karlsö.

Sillgrisslor på Stora Karlsö

Sillgrisslor på Stora Karlsö. Bild:  Karlsö Jagt- & Djurskyddsförenings AB

På 1880-talet fanns det ett 40-tal sillgrisslor på ön. Stora Karlsö var den enda sillgrisslekolonin i Östersjön. Vi den tiden samlade befolkningen i området ägg och de tog även vuxna fåglar. Men ön köptes av naturintresserade personer som inrättade ett natur- och jaktreservat på ön. Under perioden 1880-1887 köptes marken på Stora Karlsö successivt upp av ett nybildat bolag – Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB – som än idag står som ägare till ön. Drivande motor i det nybildade bolaget var Willy Wöhler som till och med lyckades locka konungen Oscar II att köpa en aktie. I och med köpet kunde bolaget efter hand förbjuda all fågeljakt, vilket skulle komma att rädda sillgrisslans existens på Stora Karlsö. Ön är världens näst äldsta naturskyddade område, efter Yellowstone National Park i USA. På 1920-talet började ägarbolaget med organiserade turistresor till ön vilket är det som möjliggjort den ovanliga forskningsmetoden. Det finns mängder med turistfoton från ön. Sedan 1970 är Stora Karlsö ett naturreservat.

Efter att jakt på sillgrisslor och äggsamling förbjudits började sillgrisslorna öka i antal. Den ökningen har pågått sen dess med ett undantag för en period på 1960- och 1970-talen då antalet minskade. Minskningen sammanföll med en period med stora förekomster av miljögifter som DDT och PCB i området som visade sig i tillbakagång även för andra djur i det aktuella ekosystemet, som exempelvis havsörn. Det kan antas att dess miljögifter också påverkade sillgrisslestammen negativt. Andra orsaker var sannolikt det kraftigt ökade laxfisket med drivgarn. Detta fiske medför stora bifångster av sillgrisslor som dör i garnen. Under samma period växte också torskbeståndet i Östersjön vilket dock inte tycks vara omnämnt. Torsk konkurrerar med sillgrisslorna om födan.

På 1980-talet började sillgrisslestammen öka igen. Sannolikt på grund av minskade halter av miljögifter. Torskstammen minskade också från 1980-talet på grund av ett omfattande fiske. Det blev därmed en tillväxt i mängden sill och skarpsill vilket gav mer mat till sillgrisslorna. Samtidigt minskade drivgarnsfisket och när drivgarnsfiske för några år sen förbjöds minskade dödligheten bland sillgrisslorna ytterligare.

Förra året fanns 35 000 sillgrisslor på Stora Karlsö vilket är det största antal sillgrisslor som är känt på ön. Stora Karlsö är idag inte heller den enda sillgrisslekolonin i Östersjön utan det finns en lång rad ända upp till ön Boden i Västerbotten. Flera sillgrisslekolonier finns ihop med eller i närheten av skarvkolonier. Enligt en tidigare studie på området innebär det sannolikt att sillgrisslorna får skydd mot rovdjur. Det betyder i så fall att skarvens återkomst också gynnat tillväxten av sillgrisslestammen i Östersjön.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
.

Advertisements