Det är inte brist på kapacitet som ger dåligt kvotutnyttjande

På hemsidan för Sveriges Fiskares Producentorgansiation (SFPO) har de publicerat en lista på kvoter som inte utnyttjas eller utnyttjas väldigt dåligt. SFPO hävdar i inlägget att det beror på underkapacitet i fisket. Så är det inte. Det finns en konstaterad överkapacitet i svenskt fiske. Att ljuga om det som SFPO gör har aldrig varit en bra metod. Det innebär bara minskat förtroende för yrkesfiskare bland allmänheten.

Det är inte heller regelverket som förhindrar att kvoterna utnyttjas vilket SFPO också uppger. Det finns inte underlag för fler yrkesfiskare i Sverige. SFPO far med osanning om detta. Därför vore det olämpligt med fler yrkesfiskare och fler båtar med tillstånd för diverse fisken. Däremot behöver regelverket förändras och möjliggöra ett mer flexibelt fiske för de som redan är yrkesfiskare.

Orsakerna till det dåliga utnyttjandet är flera, men den viktigaste är sannolikt för låga kvoter på torsk. De flesta arterna på listan kan inte fiskas utan att torsk också fångas. Av arterna på listan berörs i alla fall kolja, kummel, långa, kräfta och rödspätta av detta problem. Sannolikt också bergtunga/rödtunga, långa, lubba, birkelånga och marulk. Ökades torskkvoterna till en rimlig nivå skulle mer av de arter med dåligt kvotutnyttjande som SFPO listar fiskas.

När det gäller rödtunga finns dock också en annan orsak, det fiskas omkring 300 ton rödtunga i Skagerak. Mer än hälften av detta tas av en enda båt, den enda som ägnar sig åt riktat fiske på rödtunga (GG 840 Svanen). Det finns ingen anledning för någon att bege sig till Nordsjön för att fiska 11 ton rödtunga i det läget. En så liten kvot långt bort är helt enkelt meningslös. På samma sätt är det rätt meningslöst att åka till Shetland för att fiska 13 ton långa och 7 ton lubb.

Även för rödspätta finns liknande förhållanden som för rödtunga. En enda båt fiskar en tredjedel av all rödspätta som fångas. Det är GG 181 Västerland, den enda svenska båt som fiskar med snurrevad.  De flesta som fiskar rödspätta fiskar med bottentrål och få svenska fiskare har kunskap om att fiska med snurrevad. Dessutom kostar det pengar att bygga om båtar för fler redskap än trål. De flesta svenska fiskare som ägnar sig åt fiskfiske och kräftfiske gör för små vinster för att kunna investera i ny teknologi och nya båtar. Orsaken till de dåliga ekonomiska resultaten är att det finns för många yrkesfiskare på de existerande kvoterna. Det är detta som kallas överkapacitet.

För att kunna utnyttja kvoterna bättre behöver svenska yrkesfiskare som ägnar sig åt fiskfiske och kräftfiske kunna investera i nya redskap, nya båtar och ny teknologi. För att gör det möjligt måste företagen göra bättre resultat ekonomiskt. För det krävs att överetablering och överkapacitet försvinner. Antalet båtar måste minska. Att införa överförbara individuella fiskerättigheter i allt svenska fiske utom det småskaliga kustnära är det bästa sättet att åstadkomma detta.

Redskap i form av trålar som kan sortera rundfisk från plattfisk måste utvecklas för att kunna användas av fler än bara GG 840 Svanen. De behöver med andra ord utvecklas för att fungera även i riktat fiske på rödspätta. Fler båtar borde också fiska med snurrevad. För det behövs utbildningsinsatser och sannolikt också ekonomiska stödåtgärder. Snurrevad är dessutom ett mer skonsamt redskap än bottentrål och därför är det också miljömässigt positivt om yrkesfiskare kunde byta från bottentrål till snurrevad.

Till slut och inte minst behöver Sverige få en kvot på vitlinglyra samtidigt som kvoterna på sej och torsk måste öka för att kunna möjliggöra ökat fiske på de arter där det finns ett dåligt kvotutnyttjande.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

PS. SFPO nämner inte den fiskart som det finns störst möjligheter att fiska mer av och som har ett extremt dåligt kvotutnyttjande, Skarpsill i Skagerak och Kattegatt. Kvoten är på 8 473 ton och infiskat så här långt är 498 ton. Nu fiskas skarpsill i huvudsak de sista månaderna på året och på vintern så kvotutnyttjandet kommer att öka, men 2015 var det bara 14%. Skarpsillskvoten i Nordsjön och Östersjön fiskas dock upp (kvotuttnyttjandet brukar vara 90-1100%).

Skarpsillen i Skagerak fiskas till stor del innanför trålgränsen och med snörpvad. Endast en svensk båt (GG 764 Astrid) som ingår i det pelagiska systemet fiskar idag med snörpvad och ljus efter skarpsill.  Dessutom finns det ett natal små båtar som fiskar på kustkvoten. Orsaken till det är inte ekonomiska problem hos fiskeriföretagen, men riktigt vad det bero på är lite oklart. Möjligheter för fler att fiska skarpsill finns i alla fall. Kanske skulle ett mer flexibelt fiskeriförvaltningssystem där båtar både tilläts ägna sig åt demersalt fiske och pelagiskt fiske gör att kvoten utnyttjades bättre. Kanske borde det finas områden innanför trålgränsen där flyttrålsfiske var tillåtet. Kanske borde yrkesfiskare få hjälp med att lära sig fiska med snörpvad.

Advertisements