I den mycket intressanta och läsvärda boken Svinnlandet av Andreas Jakobsson finns det tyvärr också några riktiga grodor. De få sidorna om fisket är fulla av dem, så fulla av dem att sidorna är en enda stor jättegroda. Jakobsson borde avstått från att skriva dessa sidor då han helt saknar kunskap på området.
Han skriver att räkfisket är värst och att uppemot 80% av fångsten består av bifångst som slängs ut. Påståendet är helt felaktigt om vi ser på räkfisket efter nordhavsräka i Skagerak, i Barents Hav, Arktis, Kanada och Grönland i alla fall. Bifångsten i räkfiske är mycket liten då det finns sorteringsrist i trålen. Jag begriper inte varifrån han fått siffran. kanske blandar han ihop uppgradering (dvs slänga små räkor för att kunna fånga fler stora) och bifångst.
Uppgradering är nämligen vad som förekommer i framförallt det svenska och norska fisket i Skagerak är utkast av småräkor. Dessa utkast är officiellt cirka 30%, sannolikt högre än så i verkligheten. Det är olagligt, men alla vet att det pågår och ingen kan göra nåt åt det. I motsvarande danska räkfiske är utkasten 10% men numera i allmänhet noll. Den fisk som fångas som bifångst sälja i allmänhet: anledningen tillö att det fungerar bättre i Danmark är att de kan sälja all bifångst och att fiskeflottans storlek är anpassad till resursens storlek. Detta på grund av att de har ett fungerande förvaltningssystem med individuella överförbara fiskerättigheter,
Samma resonemang gäller kräfta. För det är vad Andreas Jakobsson skriver om när han i boken skriver norsk hummer (på engelska norwegian lobster). Men på svenska heter djuret ifråga havskräfta eller bara kräfta. Har en inte koll på en sån sak kanske en faktiskt inte ska skriva om fiske (enstaka fel gör vi alla, men i en tryckt bok är den typen av fel inte okej). Kräftfisket har visserligen bifångster på omkring 75% om det fiskas med trål utan rist. Bifångsterna vid ristfiske är däremot mycket små. Men även huvuddelen av bifångsten säljs i de flesta länder. Problemet är återigen länder som Sverige som har ett förvaltningssystem där det saknas möjligheter att byta, sälja och köpa kvoter vilket är det mesta effektiva sättet att minska utkast av bifångst eller fångst i fel storlek (för små eller för stora). Att kasta tillbaks kräftor i havet är dock inget problem, de överlever i allmänhet och därför är detta fortsatt tillåtet.
Jakobsson sätter också stora föhoppningar till landningsskyldigheten, men den kan bara fungera med ett annat förvaltningssystem än det svenska och om kvoterna är tillräckligt stora vilket de inte är för många fiskarter i Sverige.
Att laxodling skull leda till utfiskning är också fel. Industrifiske och pelagiskt fiske sker i de flesta delar av världen på ett hållbart sätt. Definitivt är det hållbart i nordöstra Atlanten (nordvästra Europa) Likaså att laxfoder till större delen består av annan fisk. Det är inte sant och dessutom är stora delar av den fisk som används till laxfoder inte tillåten som människoföda i EU på grund av miljögifter (sill och skarpsll från Östersjön). Vid tillverkning av fiskmjöl och fiskolja för tillverkning av foder kan gifterna tas bort. I det laxfoder som används i Norge är 22% fiskmjöl och fiskolja, i Chile är det 19%. Jakobsson och hans redaktörer borde kolla fakta innan de sätter saker på pränt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Laxodling, Svinnlandet, Andreas Jakobsson, Fiske, Uppgradering, Svinn, Utkast, Landningsskylighet, Utkastförbud, Pelagiskt fiske, Räkfiske, Kräftfiske, Fiskodling
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 svar på “Boken Svinnlandet sprider fördomar och lögner om fisket”
Kommentarer är stängda.