Brexit kan ge problem för svenska och danska fiskare

När Storbritannien lämnar EU försvinner många av de fiskevatten där danska fiskare tar stora delar av sina fångster av tobis, makrill, sill och skarpsill.  Det finns stor risk att danska fiskare (inklusive svenska fiskare med danskflaggade båtar) och i viss mån också svenska fiskare kommer att stå med kraftigt minskade kvoter efter Brexit. Samma sak gäller också färöiska och norska fiskare som fångar en hel del fisk i brittiska farvatten.

Huvuddelen av den tobis som fångas tas i brittisk zon, på Dogger bank, en stor del av makrillen och sillen i närheten av Shetland i brittiska farvatten, blåvitling, taggmakrill (hästmakrill) till stor del i brittiska farvatten, trynfisk (havgalt) nästan helt och hållet i brittisk farvatten och en viss del av skarpsillen fångas också där.

Det handlar pelagisk fisk och fisk för industriändamål (till fiskmjöl och fiskolja). När det gäller demersalt fiske är problemet däremot inte speciellt stort.

Nästan all blåvitling (Fiskas för konsumtions- såväl som för industriändamål) som fångas i brittiska vatten tas up av icke-brittiska fiskare, det handlar om irländska, nederländska, tyska, danska, polska, isländska, norska och färöiska fiskare. Fler av de brittiskflaggade båtar som fångar blåvitling är dessutom utlandsägda.

Även när det gäller sill och taggmakrill (hästmakrill) dominerar icke-brittiska fiskebåtar fångsterna stort, det handlar om samma nationaliteter som när det gäller blåvitling. Endast när det gäller makrill är brittiskflaggade båtar störst, men flera brittiskflaggade båtar är utlandsägda (främst isländska och nederländska ägare). Svenska fiskar fångar  en del sill och makrill i brittisk vatten och danska båtar fångar mycket sill och makrill i brittiska vatten.

Nästan all tobis (fiskas för industriändamål) i brittiska vatten tas av danska fiskare och huvuddelen av den som inte tas av danska båtar fångas av svenska båtar. Även norska fiskare ägnar sig åt tobisfiske men kanske inte främst i brittiska farvatten. All vitlinglyra (sperling, norway pout) fångas av icke-brittiska båtar (främst norska och danska). Skarpsillfisket (brislingfisket) på brittiska vatten domineras av brittiska fiskare men även danska och norska fiskare tar nog en del. Trynfisk (boarfish, havgalt) fångas också nästan helt av icke-brittiska båtar, främst irländska.

Med Brexit är risken stor att danska, norska, färöiska och svenska fiskare förlorar kvoter till brittiskflaggade båtar. Hela tobisfisket och hela trynfisk-fisket är i farozonen liksom stora delar av fisket på makrill, blåvitling, sill, taggmakrill och Enda möjligheten att i det läget helt och hållet skydda sig från kvotförluster är att skaffa en brittiskflaggad båt.

Det betyder att de pelagiska fiskeriföretag i Danmark som håller sig med en lite mindre båt eller i vissa fall två eller flera mindre båtar sannolikt kommer att ha fördelar. En danskflaggad båt kan säljas eller flaggas i Storbritannien. Med större brittiska kvoter kommer det också att finnas utrymme för fler båtar i Storbritannien.

Så det är väl rätt troligt att vi i framtiden kommer att få se svenskägda och svenskbemannade fiskebåtar med hemmahamn i Lerwick, Fraserburgh eller Peterhead. På samma sätt som vi idag ser svenskägda och svenskbemannade fiskebåtar med hemmahamn i Grenå, Skagen och Thyborøn i Danmark, Cuxhaven i Tyskland och i Finland.

Utan utflaggning till Storbritannien är det mycket sannolikt att danskt fiske annars får mycket stor problem och utan tillgång till brittiska vatten är det sannolikt att i stort sett allt svenskt pelagiskt fiske i Nordsjön försvinner utom en del av det som sker med danskflaggade båtar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Brexit, Danska fiskare, Svenska fiskare, Brittiska fiskare, Brittiskflaggade båtar, Danskflaggade båtar, Storbritannien, Skottland, England, Danmark, Eu, Norge, Färöarna, Island, Nederländerna, Tyskland, Sverige, Sill, Makrill, Blåvitling, Vitlinglyra, Hästmakrill, Trynfisk, Tobis, Skarpsill, Nordsjön, Nordatlanten