Oseriösa miljövänner vill döda östkustens fiske

Det allra viktigaste fisket för yrkesfiskare med hemvist på den svenska östkusten och sydkusten är torskfisket i Östersjön. En överväldigande majoritet av detta fiske bedrivs med bottentrål. Att förbjuda trålfiske efter torsk vore därför att för gott slå ut huvuddelen av fisket i Småland, Blekinge och Skåne. Detta eftersom de idag inte har nån möjlighet att byta till sillfiske. Fyra mjljövänner från Baltic2020, finansmannen Björn Carlson, professorerna Ragnar Elmgren och Per Larsson samt Conrad Stralka vill göra just detta. Slå ut torskfisket helt.

Detta gör de genom att framföra flera korrekt argument blandat med flera lögner och halvsanningar i en raljant debattartikel i DN.  Att politikerna sätter kvoter utan att ta hänsyn till de vetenskapliga råden har delvis varit sant, men ändå inte. Då det finns en långsiktig förvaltningsplan så ingår det att det inte får göras för stora förändringar mellan olika år. för att möjliggöra att fisket kan anpassa sig. Detta har politikerna tagit hänsyn till. Kvoterna har därför men också av andra skäl en lång rad år satts högre än de vetenskapliga råden.

Nu har detta inte spelat nån som helst roll i verkligheten. För yrkesfisket har inte tagit upp mer än en del av kvoten, i östra Östersjön mindre än vad de vetenskapliga råden rekommenderat, ofta bara 50% eller mindre av beslutade kvoter. Dvs när politikerna inte tagit sitt ansvar har yrkesfisket gjort det. Detta av ekonomisk skäl. Många har helt enkelt låtit bli att fiska torsk på grund av för dåligt betalt. Det har inte främst med att de inte lyckats hitta nån torsk att göra som de fyra från Baltic2020 hävdar. Nu vill de fyra miljövännerna förbjuda yrkesfisket helt genom att förbjuda torsktrålning.

I västra Östersjön där torskens situation är betydligt allvarligare än i östra Östersjön har huvuddelen av kvoten fiskats upp. Här står andra typer av redskap än bottentrål för en mycket stor del av fångsten men ändå har det fiskats för mycket. Att förbjuda bottentrålning kan inte förändra situationen i detta fiske. Förslaget från de fyra miljövännerna skulle alltså inte ens vara effektivt och fungerande.

Vi har också sett att ett förbud på tre år som de fyra debattartikelförfattarna föreslår sannolikt inte skulle ha nån effekt. Det krävs mycket längre tid än så om det ens är en rimlig åtgärd. Samtidigt skulle också ett förbud mot torsktrålning slå ut yrkesfisket i Östersjön för gott. Det är inte genomförbart och helt orimligt och därför är ett torsktrålförbud inte rimligt.. Det rimliga är att fortsätta på den väg som det redan slagits in på. Minskning av kvoterna, decentralisering av förvaltningen så att yrkesfiskarna själva kan ta mer ansvar, införande av överförbara fiskerättigheter så att fiskeflottan kan minska (en minskning på 20-30% när det gäller antalet torsktrålare blir sannolikt följden).

Att långsiktiga trålförbud kan ge hållbara torskbestånd är dock sant och Öresund är ett bevis på det. I Öresund som ingår i västra Östersjön har dock torskkvoten skurits ner mycket kraftigt inför nästa år. Många menar att det är onödigt och att Öresund borde haft en egen förvaltning skild från resten av västra Östersjön. Men nu är det inte så vilket får mig att misstänka att läget i Öresund inte är så gott som miljövänner och forskare vill ge sken av.

Grundproblemet med torskbeståndet i östra Östersjön är inte fisketrycket. Problemen är minskad salthalt, syrebrist och övergödning som försvårar leken samt troligen också matbrist då skarpsillen inte längre finns i de områden där torsken finns. Minskat fiske skulle inte förändra något vad det gäller dessa aspekter. För att återfå torskbeståndet både storleksmässigt och antalsmässigt krävs att övergödningen, syrebristen och det minskade inflödet av saltvatten åtgärdas.  Det sistnämnda problemet kan vi sannolikt inte åtgärda alls, syrebristen är kopplat till det och övergödning. Övergödningen kan vi göra nåt åt, men de åtgärderna handlar om vad vi gör på land, i jordbruket runt Östersjön. Minskat fiske följer av att bestånden är i sämre skick och minskande, men det kan inte rädda torsken, lika lite som förbjudet fiske kan rädda torsken.

Det är enkelt för debattörer, miljövänner och forskare att kräva åtgärder från fisket, därför gör det det. Yrkesfisket är en liten grupp i samhället med begränsat inflytande och därför är det lätt att hacka på dem och ställa krav på dem. Men det är inte yrkesfisket som är grundproblemet utan helt andra saker och de fyra debattörerna, Björn Carlson, Ragnar Elmgren, Per Larsson och Conrad Stralka, tar bort fokus från de viktigare problemen genom att återigen skylla på fisket och kräva åtgärder från fisket. Åtgärder som inte hjälper torsken men stjälper yrkesfisket. Det är oansvarigt och oseriöst av de fyra så kallade miljövännerna. Den raljanta tonen understryker också hur oseriösa de är.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements