Hur är det med den pelagiska kustkvoten?

I riksdagens utvärdering av det pelagiska systemet konstateras att införandet av överförbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket inte påverkat det småskaliga kustnära fisket alls. En anledning till detta är att det infördes en särskild kustkvot för pelagisk fisk när systemet infördes. I uppföljningen och utvärderingen pratas det hela tiden om problemet med för många fiskebåtar som fiskar på kustkvoten och att den borde vara större. Sanningen är den att kustkvoterna i de flesta fall inte utnyttjas fullt ut. Kustkvoterna räcker med andra ord till. De är inte för små. Det stora undantaget är makrillkvoten i Skagerak. Den är snabbt uppfiskad och det behövs kanske mer makrillkvot för kustfisket.

Kustkvoterna 2016

Källa: Havs- och vattenmyndigheten

Oftast är det också problem med sillen i östra Östersjön, vissa år främst på grund av ett par små snörpvadsbåtar i Blekinge som på bara några dagar brukade ta en mycket stor del av kustkvoten. Numera verkar det bara finnas en av dem kvar, KA 38 Stjärnfors, som år 2016 fiskade 489 ton sill. Andra båtar som fiskade en stor del av kustkvoten i östra Östersjön var NG 6 Mia med 445 ton, VY 21 Axelia med 335 ton, NG 35 Ellis 217 ton, VY 23 Viwa 162 ton och VY 76 Boköland 135 ton. Dessa båtar är 11-13 meter långa och fiskar med snörpvad eller trål. De tre Gotlandsbåtarna stod för i stort sett hela fångsten av skarpsill på kustkvoten i östra Östersjön. Kustkvoten i västra Östersjön fiskas i huvudsak i Öresund och vissa år kan den också fiskas upp.

Med makrillen är problemet inte att ett fåtal båtar fiskar upp kvoten utan problemet är helt enkelt att kvoten är för liten i förhållande till hur mycket makrill det finns. De stora båtarna som fiskar makrill inom det pelagiska systemet har själva en liten makrillkvot och den fiskas också upp. De fiskar makrill långt ute i Nordsjön vid Shetlandsöarna. Internationellt är makrillen överfiskad och Brexit kommer att få stor betydelse för fisket då det till stor del bedrivs i brittiska farvatten. De som landat mest makrill från kustkvoten under 2016 är listade här under.

Landningar av kustkvotsmakrill från Kattegatt och Skagerak 2016, båt, ton, ägare, hemmahamn

GG 290 Wilma, 19, Anders Kristensson, Vrångö
VG 92 Västvåg, 18, Fiskelaget VG 92 Västvåg AB, Bua
LL 91 Kristina, 13, LL 91 Fisk & Skaldjur AB, Lysekil
GG 879 Hanna, 13, Hans Hamnén, Skärhamn
GG 184 Ragna, 12, Nicklas Thörning, Öckerö
GG 12 Senita, 11, Karl-Erik Nilsson, Rörö
GG 237 Marika, 11, Marika Fiskeri AB, Hönö
GG 451 Mia, 11, Bengt Andersson, Hönö-Röd
LL 14 Molly, 11, LL 14 Molly AB, Lysekil
GG 390 Messer, 11, Allan Mällbin, Rönnäng
VG 140 Svanö, 10, Folke Berntsson, Videberg
SD 93 Måsen, 10, Mikael Niklasson, Styrsö (Strömstad)

Kustkvoten för sill (strömming) i norra Östersjön (Bottenhavet och Bottenviken) fiskas i stort sett aldrig upp. Den sillen används i stor utsträckning för surströmmingstillverkning och fiskas till stor del av båtar som har annat fiske som huvudsysselsättning.

En annan kvot som aldrig tycks utnyttjas fullt ut är kustkvoten på skarpsill i Skagerak. Ändå förekommer det yrkesfiskare i riksdagens utvärdering som menar att den är för liten. I fallet med skarpsillen är det också så att bara en mycket liten del (2016 var det ungefär 10%) av den kvot som ingår i det pelagiska systemet fiskas. Problemet med skarpsillen är alltså dåligt kvotutnyttjande samtidigt som industrin hävdar att de har svårt att få tag på råvara. Riksdagens uppföljning tar överhuvudtaget inte upp denna problematik och de som medverkat i uppföljningen verkar helt omedvetna om den. Faktiskt ett uselt arbete på den punkten. Kanske är den period som lysfiske på skarpsill är tillåten alldeles för kort och kanske är det ett problem att det bara finns en enda stor båt som fiskar skarpsill med snörpvad.

När det gäller kustkvoten på sill i östra Östersjön fiskas den främst av båtar som istället kanske borde ingå i det pelagiska systemet och få regional tilldelning. I Bottenhavet och Bottenviken borde kustkvoten kunna minskas och en del sill istället överföras till det pelagiska systemet.

Kustkvoten skulle säkerligen också fungera bättre och fiskestoppen minskas i antal med samförvaltning i västra Östersjön (läs Öresund) och vad jag förstår finns det redan överenskommelser om hur fisket ska bedrivas även om någon samförvaltning inte finns. Detta är dock svårt att genomföra för makrillfisket och kustkvoterna för sill i östra Östersjön respektive norra Östersjön (Bottenhavet och Bottenviken).

Sammantaget kan det nog sägas att kustkvoterna i allmänhet inte är för små med undantag av makrillkvoten. Problemet med den är dock olösbart idag men kanske det påverkas av att individuella fiskerättigheter med begränsad överförbarhet införts i det demersala fisket.

Landningsuppgifterna kommer från havs- och vattenmyndigheten. Eventuella felaktigheter beror på att jag läst eller räknat fel.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Pelagisk kustkvot, Kustkvot, Kustnära fiske, Kustfiske, Småskaligt fiske, Östersjön, Skagerak, Kattegatt, Öresund, Bottenhavet, Bottenviken, Sill, Skarpsill, Makrill, Fiske, Pelagiskt fiske