I tidningen ETC har journalisten Adolfo Diaz skrivit om den nya risten som skiljer plattfiske från rundfisk. Artikeln är nerlusad med fel.
För det första är det inte forskarna på SLU som tagit fram trålen, det är besättningen på GG 840 Svanen. Detta är också vad Daniel Valentinsson från SLU Aqua säger i artikeln i ETC. Svanen är i praktiken kanske den enda båt som har ett riktat fiske på rödtunga och landar ungefär hälften av all svensk rödtunga. Trålen ska också provas vid rödspättefiske. En liknande trål har också tagits fram av DTU Aqua i Danmark så det är heller inget speciellt unikt med den svenska trålen för att separera rundfisk och plattfisk. Där har den tagits fram för fiske på rödspätta eller torsk men ingen använder den då lagstiftningen i Danmark enligt uppgift förhindrar detta.
Vidare så är risten och två påsar inget nytt. Ingen ny svensk uppfinning. Rist har använts länge i räkfisket i Skagerak och Nordsjön samt i det svenska kräftfisket. Där handlar det om att skilja ut bifångst i form av fisk och i räkfisket också om att skilja ut små räkor.
Det som är viktigt är att forskare och yrkesfiskare samarbetar om att utveckla selektiva redskap. Det är också vad SLU Aqua presenterat på FN:s havskonferens i New York.
Dessutom upprepar Diaz plattityderna om bottentrålningen som sprids av oansvariga miljöorganisationer. Bottentrålningen utgör idag inget större hot mot de svenska havsbottnarna och är faktiskt inte alltid negativ. Det blir exempelvis mer räkor om det bottentrålas regelbundet i ett område. Utan tvekan påverkar bottentrålning bottnarna men nåt alternativ finns inte, lika lite som det finns alternativ till plöjning inom jordbruket.
Sen är det förstås inte heller nödvändigt att bottentråla för att fånga plattfisk vilket Diaz tycks tro. Det går att fiska plattfisk med garn och med snurrevad. Men bottentrålning är det vanliga och troligen det mest ekonomiska i svenska vatten. I Sverige finns dock bara en enda båt som fiskar rödspätta med snurrevad och den landar ungefär 30% av all rödspätta som landas i Sverige.
Vid trålning efter räkor är det heller inte på något sätt så att 90% av fångsten är bifångst. Adolfo Diaz upprepar en felaktighet och lögn från Greenpeace, sannolikt på grund av att han saknar kunskap om ämnet. Vid räkfiske används rist och bifångsterna är mycket små. Så är det också vid kräftfiske om rist används. Små bifångster alltså. Utan rist ser det annorlunda ut. Då är bifångsterna oftast omkring 70% vid kräftfisket.
Och slutligen. Överfiske är i praktiken ett obefintligt problem i svenskt fiske men Adolfo Diaz börjar ändå sin artikel där. Det visar på okunnighet. Det finns idag endast ett enda fiskbestånd som överfiskas i Sverige. Det västra beståndet av torsk i Östersjön.
Det är inte lätt att skriva om yrkesfiske utan sakkunskap. Det blir i stort sett aldrig bra och det har det inte blivit i Adolfo Diaz fall heller. Okunniga journalister som inte tar reda på fakta är tyvärr ett otyg. De sprider en massa felaktigheter om fiske och skapar därmed en negativ bild av yrkesfiskare oh fiske. Det är inte bra.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ETC, Bottentrål, Adolfo Diaz, Daniel Valentinsson, SLU Aqua, DTU Aqua, Rist, Bottentrål, Fiske, Demersalt fiske, FN:s havskonferens, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.