Varken fisket eller vattenkraften är problemet för ålen

Ålbestånden i världen har nästan totalt utplånats. Den mest troliga anledningen till det är B-vitaminbrist (tiaminbrist). Orsaken till att ål och många andra fisk- och fågelarter på olika håll i världen lider av brist på tiamin (vitamin B1) är okänd, men det har sannolikt orsakat en katastrof för djurlivet och miljön i Östersjön där stora mängder fåglar, fiskar och musslor försvunnit.

Ål. Bild: Wilhelm von Wright

Det finns alltså extrem lite ål och att förbjuda fiske är då en rimlig åtgärder liksom att minimera dödligheten i de vattenkraftverk som finns. Men inga sådana åtgärder kommer att rädda ålen.

I stort sett alla vattenkraftverk och dammar som finns fanns redan innan andra världskriget. Innan dess fanns de flesta dammar i små vattendrag liksom ett stort antal vattenkvarnar och vattendrivna sågverk. Ålbestånden hade i stort ingen negativ utveckling trots det. Inte förrän på 1990-talet. Vattenkraften är inte det som orsakat ålen tillbakagång.

Fisket på ål har i stort sett skett på samma sätt sen medeltiden. Några stora tekniska förändringar har inte skett som jag känner till. helt klart inte i nordiska farvatten i alla fall. Fisket kan med andra ord inte vara orsaken till att ålen försvunnit.

Eftersom vattenkraften och fisket inte är orsaker till ålens försvinnande kan åtgärder för att minska fisket och dödligheten i vattenkraftverkens turbiner inte rädda ålen. Den enda effekt de kommer att ha är att förskjuta tidpunkten för ålens totala utrotning i det vilda.

Det vetenskap, forskare, åtgärder och myndigheter måste inrikta sig på är att ta reda på orsakerna till tiaminbristen och åtgärda dem. Det handlar om ett globalt problem som sannolikt är orsakat av människan. Det kan inte lösas med lokala åtgärder och det handlar inte om lokala problem med gifter, övergödning, vattenkraftverk eller fiske. Det handlar om nåt helt annat.

Sportfiskarna tror att rivning av alla små vattenkraftverk kan vara räddningen. De har helt fel. Det kommer inte att hjälpa. De lurar sig själva. Istället för att satsa sin resurser på meningslösa åtgärder i det stora hela borde sportfiskarna nog istället hjälpa till med att finansiera forskning som kan lösa det verkliga problemet för ålen, tiaminbristen. EU-kommissionen och andra, däribland Sportfiskarna, borde kanske också ta sig en funderare på om totalt fiskeförbud är det rätta.

Ett fiskeförbud är dock i vilket fall som helst ingen negativ åtgärd för ålen och det kan köpa tid för att forskare ska kunna hitta orsaken till tiaminbristen och dessutom komma fram med lösningar på problemet med bristen på vitamin B1 (tiamin). Så sannolikt är totalt ålfiskeförbud en rimlig åtgärd.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Tiamin, Vitaminbrist, Tiaminbrist, Fiskar, Fåglar, Vattenkraft, Fiske, Ål, Sportfiskarna, EU, EU-kommissionen, Samhälle, Politik