Märkningsprojekt av tonfisk verkar gå bra

TonfiskI det märkningsprojekt av tonfiske som genomförs av SLU Aqua och DTU Aqua i samarbete med sportfiskare och WWF har hittills 11 blåfenade tonfiskar märkts i den svenska delen av projektet. Lika många har inte märkts i den danska delen av projektet. Totalt är det tänkt att 40 tonfiskar ska märkas, 20 i Sverige och 20 i Danmark. Sedan ska forskarna följa upp hur och vart tonfisken simmar och till vilket bestånd de hör:

Om tolv månader lär Andreas och hans kollegor på Havsfiskelaboratoriet få tillgång till unik information, då de ”pop-up-märkena” som nu fästs på tonfiskar släpper och flyter till ytan. En del data börjar då omedelbart skickas via satellit, men allra bäst vore det om märkena kan samlas in.

– I så fall får vi tillgång till ännu mer detaljerad information. Det ska bli oerhört spännande att få reda på hur fiskarna har rört sig under året. Märkningskartan för tonfisk i den här delen av Nordsjön är helt tom, så all information vi får in ger helt ny kunskap, berättar Andreas, som nu befinner sig i Lysekil tillsammans med sportfiskare och märkningsexperter.

Andreas i citatet är Andreas Sundelöf som är forskare på SLU Aqua. I Atlanten finns det två kända bestånd av blåfenad tonfisk, ett östligt och ett västligt. Det förstnämnda beståndet leker i Medelhavet och det andra i Mexikanska golfen. Enligt de DNA-undersökningar som görs i Norge finns det dessutom ett tredje lekbestånd som tidigare varit okänt. 2016 fångades 200 blåfenade tonfiskar i Norge, av dessa var 95% från det bestånd som leker i Medelhavet, 2-3% från lekområdet i Mexikanska gulfen och resten från ett lekområde som forskarna inte känner till. Att det finns ytterligare ett lekområde utöver de två kända innebär att situationen för den atlantiska blåfenade tonfisken sannolikt är bättre än vad forskarna trott.

Det troliga är väl att tonfisken i svenska vatten huvudsakligen härstammar från det östliga lekbeståndet precis som den tonfisk som fångas i Norge.

Förutom provfisket är allt riktat fiske på tonfisk förbjudet i danska och svenska vatten. Däremot så ska tonfisk som tas som bifångst i fiske som omfattas av landningsskyldigheten landas. Det finns för detta ändamål en europeisk bifångstkvot på 30 ton som får användas av alla länder som inte har en egen kvot. Bifångster förekommer främst inom det svenska sillfisket i Skagerak under augusti-september. Detta då sill är viktig föda för tonfisken och att tonfiskar befinner sig i Skagerak under denna tid då stora mängder sill befinner sig i dessa vatten under den tiden på året.

Då det bara återstår tre dagar av den tid då projektet har tillstånd att fånga tonfiskar finner jag det osannolikt att de kommer att märka så många som 40 tonfiskar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

PS. Det är inget mysterium att tonfisken försvann på 1970-talet. Sillen överfiskades mycket kraftigt varvid den nästan totalt försvann från Norska havet och Nordsjön. Idag är sillen tillbaks och det finns lika mycket som på 1960-talet. Det finns också mer makrill än nånsin. Sill och makrill är till stor del vad tonfisken äter på våra breddgrader. Dessutom fanns tidigare ett kraftigt överfiske på tonfisk. På 1950-talet i våra vatten och senare i Medelhavet. Det senare överfisket upphörde 2010.

Advertisements