Gustaf Almqvist – seriös forskare som sannolikt har fel

Gustaf Almqvist är en forskare vid Stockholms Universitets Östersjöcentrum som arbetar med något som heter Baltic Eye. Han arbetar bland annat med hållbart fiske men också andra frågor som har med Östersjöns miljö att göra såsom exempelvis övergödning.

Det finns dock ett problem med Baltic Eye. Finansiär och partner till Stockholms Universitet i projektet är Baltic Sea 2020, en stiftelse med tveksam bakgrund som startades av affärsmannen Björn Carlson som gjorde sig en förmögenhet på spekulationer mot den svenska staten och skatteplanering.

I det här fallet finns dock kanske inte samma problem som med Conrad Stralka. Forskarna på Baltic Eye, inklusive Gustaf Almqvist, arbetar inte åt den skumma stiftelsen utan är nog att lita på. Det betyder inte att de har helt rätt. De har rätt i att det ofta är bättre att fiska med passiva redskap. Det är dock inte alltid bättre. Exempelvis innebär garnfiske bifångster av fågel och havsdäggdjur. I Östersjön kan det betyda bifångster av sällsynta östersjötumlare. De har rätt i att bottentrål påverkar bottnarna, men det gör de faktiskt inte alltid på ett problematiskt eller dåligt sätt. På sandbottnar betyder bottentrålning i stort sett inga skador och på grusbottnar små skador. Det är mer problematiskt på lerbottnar men det kan ocklså innebär mer skaldjur och fisk.

Att bottentrål med nödvändighet skulle vara mindre selektivt än garnfiske är också en sanning med modifikation. Garnfiske kan inriktas på bara små fiskar, bara stora fiskar eller bara mellanstora fiskar. Det omfattande polska torskfisket i Östersjön (varav minst en tredjedel är olagligt fiske) består till ungefär hälften av garnfiske, dvs fiske med passiva redskap. Detta polska garnfiske har hela tiden varit inriktat enbart på de största fiskarna och sakta men säkert har de fiskat ner torsken till mindre storlek.

Bottentrål kan konstrueras för att fiska vissa storlekar med rist och maskor av olika format och storlek. Det är ingen naturlag att bottentrål är mindre selektivt än garnfiske. Men i Östersjön är det sannolikt så då fiskelagstiftningen är befängd då den stipulerar vissa bestämda tråltyper med viss bestämd utformning. Reglerna är helt enkelt allt för detaljerade.

För att det ska vara möjligt att fiska med garn måste också sälstammen minskas. Utan jakt på säl kommer garnfisket vid kusten inte att överleva.

Gustaf Almqvist och hans kollegor har helt enkelt fel lösning när det gäller fisket i Östersjön. Att rent generellt förbjuda bottentrålning låter sig inte göras och det leder sannolikt inte till att torsken räddas. Ett paket av flera olika åtgärder är mer rimligt.

1. Ta bort onödiga detaljregler kring trålars utformning.
2. Licensjakt på säl eller till en början med skottpeng.
3. Områden i Östersjön för att skydda tumlare där garnfiske är förbjudet men bottentrålsfiske tillåtet.
4. Andra områden där bottentrålning är förbjudet men garnfiske tillåtet. Öresund finns redan idag liksom trålförbud nära kusten innanför trålfiskegränsen.

Kanske har Gustaf Almqvist och hans kollegor fel lösning då de har fel finansiär. Kanske har de bara fel för att de inte gillar fiskare eller har en romantisk bild av fisket som yrke. Eller så har de bara fel. Almquist verkar i alla fall ärlig. Men vi har inte samma uppfattning om bottentrålning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bottentrålning, Stockholms universitet, Östersjöcentrum, Baltic Eye, Östersjön, Fiske, Torskfiske