År 1876 grundade August Johansson ett varva i Studseröd, Skredsvik. Han var född i Röra på Orust år 1836. Tillsammans med sin fru Maja Stina Samuelsdotter fick han sju barn varav 5 söner överlevde till vuxen ålder. Varvet anlades på arrenderad mark vid Kvarnhagen/Kvarntången i Studserödsbukten i Skredsvik. Till en början byggdes sannolikt främst mindre bruksbåtar som kågar och vadbåtar, sannolikt främst klinkbyggda. Hans bror Abraham Martin Johansson grundade Såtas båtvarv i Söbben på norra Orust på 1860-talet.
1890 flyttade varvet längre österut i Studserödsbukten, till Blommehagen. Delar av varvsanläggningen flyttades från Kvarnhagen. Vid det nya varvet byggde främst fiskebåtar, framförallt garnbåtar. Hur många båtar som byggdes vid varvet är okänt. 1897 kunde August Johansson köpa en egen gård i Foss socken på andra sidans fjorden dit han och hustrun flyttade med de två yngsta sönerna. De tre äldsta hade då gift sig och de övertog varvet som fick firmanamnet Bröderna Olssons skeppsvarv. Sonen Anders Olsson hade byggt sig en egen bostad i Blommehagen, Olof Olsson hade övertagit föräldrahemmet och Johan Olsson hade flyttat till Foss socken men fortsatte arbeta på varvet.
År 1905 köpte brodern Anders Olsson tillsammans med sina svågrar Carl, David och Ernst Egelström ut bröderna från varvet. Johan och Olof Olsson byggde ett nytt varv på en ny plats, Studseröd, på udden söder om Studserödsbukten, varvet uppförde på arrenderad mark som ägdes av Cederslunds gård. Johan Olsson flyttade då tillbaks till Studseröd från Foss. Den nya varvet kallades Studseröds varv, firmanamnet förblev dock Bröderna Olssons skeppsvarv medan Anders Olssons varv kallades Studseröds Skeppsvarv. Bröderna Johan och Olof Olsson övergick till att bygga kravellbyggda båtar och skepp. Kunderna var främst fiskare och kustskeppare.
Studseröds Varv 1912. Bild: Hugo Hallgren. Public Domain
1917 lämnade Johan Olsson varvsverksamheten av hälsoskäl och brodern Olof Olsson tog ensam över varvid firman bytte namn till Olof Olsson Specialitet Båtbyggeri. Under några år därefter bedrev Johan Olsson dock båtbyggeri i mindre skala. 1926 flyttade Johan Olsson med familj till Henån.
1920 byggdes varvet ett eget elverk som drevs av en råoljemotor. På 1920-talet var det låg efterfrågan på fraktskutor och varvet byggde under den tiden en del segelyachter men med tiden blev varvet ett utpräglat fiskebåtsvarv. 1925 friköpte Olof Olsson och hans fru Emma mark från Cederslunds gård och byggde ett nytt bostadshus som fick husnamnet Olofsborg. Olof och Emma Olsson fick hela 14 barn, 4 döttrar och 10 söner.
1929 dog Olof Olsson hastigt i sjukdom. Vid tillfället arbetade sju av sönerna i varvsverksamheten, det var Einar Olsson (senare Einhäll), Ivar Olsson (senare Orsbeck) och Göran Olsson som också var delägare samt Gunnar Olsson (senare Bornmalm), John Olsson, Albert Olsson och Sören Olsson. Dessutom arbetade Olof Olssons yngre bröder Karl och Hjalmar Olofsson samt Hjalmars son Torsten Olofsson vid varvet. Efter faderns död fick varvet namnet Bröderna Olssons Båtbyggeri. 1932 blev sonen Verner Olsson som tidigare varit fiskare ny verksamhetschef på varvet.Även sönerna Viktor och Östen Olsson började arbeta på varvet. Viktor Olsson insjuknade dock och kom att tillbringa resten av sitt liv på en vårdinstitution. Östen Olsson blev ansvarig för varvets smidesverksamhet medan Göran Olsson och Albert Olsson var ansvariga för den mekaniska delen av verksamheten. En ny mekanisk verkstad och smedja stod klar 1934.
År 1935 ombildades firman till handelsbolag, HB Bröderna Olsson & Co Båtvarv. Alla bröder utom Viktor och Östen Olsson var delägare. Brodern Ivar hette Orsbeck i efternamn och därför blev det Bröderna Olsson & Co. 1938 uppförde en ny stor varvshall som fortfarande finns kvar på varvsplatsen. Samma år fick området också elektrisk ström varvid det egna kraftverket kunde avvecklas och hela varvet elektrifieras. Varvet byggdes successivt ut med nya maskiner och sågar och 1950 byggdes en ny hall för tillverkning av däckshus i aluminium. Efter andra världskriget byggdes dessutom en väg till Studseröd vilket innebar att transporter av material till varvet blev enklare. På 1950-talet byggdes en oljedepå vid Studseröd samt en flottbas i ett berg vid Gullmarsfjorden vilket gav arbeta åt många och innebar att varvet fick svårare att få tag på arbetskraft.
Varvet drevs fram till 1968 och har byggt fler träfiskebåtar än något annat svenskt fiskebåtsvarv. Den sista båten som byggdes var GG 254 Tel Aviv som byggdes på spekulation utan nån köpare. Efter det förekom en del underhåll och reparationsarbeten på varvet men varvet var egentligen inte utrustat för detta utan enbart för nybyggnad men sen var det slut. Östens Olsson som fått arbete på Hönö Röds båtvarv beslutade sig för arr driva fiske med båten med Bertil Hansson (delägare i systerbåten GG 253 Port Said) som skeppare: båten såldes till Danmark 1972.
LL 139 Skredsvik sjösatt vid Studseröds varv 1964. Bild: Karl Josefsson-Björk. Licens: CC-BY-NC-ND
Albert Olsson köpte för sin del Gullmarsvarvet i Lysekil tillsammans och drev detta några år samtidigt som han byggde upp ett nytt plastbåtsvarv i Studseröd. Verksamheten består främst av service och reparationer samt vinterförvaring och underhåll men tidigare bedrevs även nybyggnad av fritidsbåtar och en del mindre fiskebåtar av plast. Varvsverksamheten bedrivs i företaget Stora Bornöbåtar HB och den övriga verksamheten i Studseröd Fastighets HB. Företagen ägs idag av bröderna Rolf och Sture Erkselius, söner till Astrid Olsson som var dotter till Albert Olsson.
Varvets utrustning såldes 1974 och varvsområdet såldes 1977 till Lars Holmberg i Uddevalla. Men han blev snart sjuk och avled året därpå varvid varvet köptes av Rose-Marie och Stig Blomqvist, dotter och svärson till Östen Olsson. De driver idag Studseröds Marin HB på området. Verksamheten består av småbåtshamn, vinterförvaring av fritidsbåtar samt underhåll av dessa.
Fiskebåtar byggda i Studseröd
Källor: Bornmalm, Bång, Fredriksen och Ohlsson, Fiskebåtarna & Varven Skeppsbyggarna, 2009
