Nytt spårbarhetssystem för fisk

Från 1 januari 2019 skärps bestämmelserna när det gäller spårbarhet av fisk och i Sverige innebär det att alla inblandade aktörer ska börja använda Havs- och vattenmyndighetens (HaV) spårbarhetssystem. I samarbete med branschen har HaV byggt ett nytt system för att underlätta för olika marknadsaktörer att kunna använda det. Företagen får finansiellt stöd från Europeiska Jordbruks- och Fiskerifonden för att anpassa sin verksamhet till systemet. Konsumenterna ska kunna känna sig trygga med informationen om var, när och hur fisket eller odlingen skett.

De skärpta bestämmelserna utgår från EU-krav och syftar bla. till att stärka kontrollen av fångsterna, men även skydda konsumenternas intressen genom att informationen om fisken kan styrkas på ett bättre sätt.

– Nu inför vi en modern spårbarhet av fisk som en del av fiskförvaltningen. Det är viktigt för oss som myndighet att kunna spåra produkterna i leden mellan fångst- och odlingsledet och detaljhandeln, såväl framåt som bakåt. På så sätt kan vi kontrollera att fiskares och odlares uppgifter om landningar eller skörd verkligen stämmer. Den ökade spårbarheten blir ett viktigt verktyg för att hålla fisket inom fastställda gränser och bidrar till att fisket blir långsiktigt hållbart, säger Jakob Granit, generaldirektör på HaV, i ett pressmeddelande.

Fisken rör sig över politiska gränser och det blir därför ett gemensamt ansvar att se till att det blir långsiktigt hållbart. Sverige har på global, EU och nationell nivå tagit på sig att förvalta gemensamma fiskeresurser så att uttaget av fisk sker på ett hållbart, transparent och öppet sätt.

– Illegalt, odokumenterat och oreglerade fiske, vanligen förkortat IUU-fiske, är ett omfattande problem. Detta fiske har av FN:s jordbruksorganisation uppskattats till mellan 90-210 miljarder kronor årligen. Sverige är inte förskonat från detta. Spårbarhetskravet vid försäljning inom EU och krav på ursprungsintyg vid import är marknadsåtgärder som direkt syftar till att motverka illegalt fiske, säger Jakob Granit.

Granits påståenden om IUU-fiske i Sverige är att se som lögn. Något IUU-fiske finns inte i Sverige. Det förekommer säkerligen olagligt fiske vid enskilda tillfällen och i enskilda fall. Det förekommer sannolikt även mindre försäljning av fisk direkt till konsument som inte redovisas nånstans och att fritidsfiskare olagligt säljer makrill och hummer. Det kan dock inte var av sådan omfattning att det kan anses vara IUU-fiske. Att påstå att IUU-fiske förekommer i Sverige saknar därför all form av verklighetsanknytning.

Det utökade kravet på spårbarhet innebär att kontrollen i hela saluföringskedjan fram till detaljhandelsledet förbättras.

– Det blir helt enkelt lättare både för företagen själva och för oss som myndighet att uppmärksamma fel eller fusk. Genom spårbarheten säkerställs att det bara är det som fiskats lagligt som säljs, inget annat, säger Jakob Granit.

– Även om de nya bestämmelserna om spårbarhet främst rör företag som köper av fiskare och odlare samt grossister och distributörer, så påverkas även yrkesfiskare, odlare och detaljhandlare på olika sätt av kraven, säger Ingemar Berglund, avdelningschef på HaV.

De skärpta bestämmelserna innebär att alla aktörer som köper fisk direkt från en yrkesfiskare eller en fiskodlare ska dela in fisken i partier och lämna en elektronisk rapport till HaV. Ett parti består förenklat uttryckt av en art, som är fiskad eller odlad på en plats, och som tagits iland vid ett tillfälle. Det är sedan dessa partier som spåras fram till detaljhandelsledet genom att varje köpare och säljare lägger in information i spårbarhetssystemet.

– Datum för inköp och försäljning, geografiskt område, redskap, fartyg samt vem som köper fisken i nästa led är exempel på det som ska rapporteras in. Särskilt viktigt är att redovisa vilka partier som ingår när olika partier blandas. Kravet är sedan att aktören märker alla partier som säljs och i samband med detta rapporterar in försäljningen i spårbarhetssystemet, fortsätter Ingemar Berglund.

Fiskerikontroll är en del i fiskförvaltningen och omfattar bland annat uppföljning av att bestämmelser om fångstuttag och fiskemetoder efterlevs. Utöver den kontroll som sker av själva fisket sker det även en kontroll av försäljningen av fisk.

– Den gemensamma fiskeripolitikens spårbarhetskrav och motsvarande inom livsmedelspolitiken är även till för att värna konsumentintresset. Konsumenterna har rätt att kunna göra medvetna val om de livsmedel de konsumerar. Det gäller såväl hälsomässiga, ekonomiska, miljömässiga, sociala som etiska överväganden, avslutar Jakob Granit.

Bakgrunden till det nya spårbarhetssystemet är myndigheternas behov av förbättrad fångstinformation och konsumenternas behov av säkrare konsumentinformation vilket gjorde att EU införde ett strängare krav på spårbarhet än de som gäller generellt för livsmedel.

I Sverige har HaV i samråd med representanter från näringen valt att möta kraven på spårbarhet genom att införa ett centralt IT-system med vilket förstahandsmottagare och grossister ges möjlighet att elektroniskt utbyta information om partier. IT-systemet ger också utökade förutsättningar för behöriga myndigheters tillsyn i saluföringsledet. Systemet har dock kritiserats av flera berörda parter då det upplevs som krångligt och överdrivet byråkratiskt.

Från 1 januari 2019 ska alla försäljningar av fiskeri- och vattenbruksprodukter kunna rapporteras via spårbarhetssystemet. Alla verksamheter som omfattas av spårbarhetssystemet ska ha registrerat sitt företag i systemet. I dagsläget är 230 företag registrerade i HaV:s spårbarhetssystem varav 55 avser använda ett eget affärssystem via en anslutning till HaV.