Miljövänligt fiske – flyttrålsfiske

En trål är i grunden ett påsformat nätredskap som dras efter båten, beroende vilken art som fiskas och om det är en flyttrål (pelagisk trål), semipelagisk trål eller bottentrål är de olika utformade. Från trålaren (båten) går vajrar ner mot trålen. Där dragvajrarna slutar är trålbord (också kallade tråldörrar) fästade. Trålborden är utformade och fästa vid dragvajern så att vattentrycket av framfarten för ut dem till sidorna. Från trålborden går vajrar till trålen. Med trålbordens infästning samt draghastigheten kan trålöppningens storlek varieras och djupet där trålen dras ställas in och justeras.

Om fartygets motorstyrka är otillräcklig eller om en stor öppning i trålen önskas, kan trålningen utföras i form av partrålning med två dragbåtar. Vid partrålning krävs inte trålbord, utan trålens öppning regleras av de två båtarnas avstånd från varandra.

Trålning kan utföras antingen som bottentrålning (demersal trålning) där trålen följer botten eller som pelagisk trålning med flyttrål då trålen går fram genom den fria vattenmassan och inte når bottnen. Bottentrålning delas ibland upp i bottentrålning (bentisk trålning) efter exempelvis plattfisk och kräftor och semipelagisk trålning (demersal trålning) efter exempelvis vitfisk.

En flyttrål är en trål som används för fiske i den öppna vattenmassan. Vid fiske med flyttrål påverkas inte botten. Flyttrål är ett modernt redskap som inte utvecklades förrän vid mitten av 1900-talet och först efter andra världskriget kom att ersätta snörpvaden som det viktigaste redskapet i svenskt fiske. En flyttrål kan användas av både små och stora båtar, men huvudsakligen är det idag stora båtar som använder flyttrål.

Flyttrål, partrålare

Svenskt fiske med flyttrål är inriktat på sill och skarpsill men i viss mån även makrill. I andra omgivande länders fiske är också blåvitling, taggmakrill (hästmakrill), vitlinglyra, sardin, ansjovis, trynfisk och lodda viktiga målarter.

I många trålar idag används också sorteringsrist. Det är inte lika vanligt i pelagiskt fiske med flyttrål som vid fiske med bottentrål, men används vid sillfiske i Skagerak på hösten för att sortera ut sej som annars kan fås i stora mängder som bifångst. En annan metod att undvika sej är att tråla på natten då sejen och sillen då inte finns på samma nivå i havet. Det är den metod som traditionellt använts i Sverige. Även vid fiske av blåvitling och vitlinglyra används ofta rist. Bifångsterna i sådant fiske kan vara stora. Inga svenska båtar bedriver idag riktat fiske på vitlinglyra och ingen har någon kvot. För blåvitling har svenska båtar kvot men byter bort den mot framförallt sill men också skarpsill. Ingen svensk båt brukar idag fiska blåvitling.

Idag förekommer också att båtar drar två trålar bredvid varandra, så kallad dubbeltrålning eller tvillingtrålning vilket inte ska förväxlas med partrålning. Detta är vanligare i mer småskaligt demersalt trålfiske, men förekommer också i pelagiskt fiske med flyttrål.

Att fiska med flyttrål är ett av de miljövänligaste sättet att fiska. Bränsleförbrukningen är låg per fångad mängd fisk och bottenpåverkan noll.

Genomsnittlig bränsleförbrukning per kilo fångad fisk, europeiskt fiske

Små pelagiska arter, bottentrål, 83
Små pelagiska arter, snörpvad (ringnot), 84
Små pelagiska arter, pelagisk trål, 168

Stora pelagiska arter, snörpvad (ringnot), 447
Vitfisk, snörpvad (ringnot), 466
Musslor och snäckor, burar och fällor, 513
Musslor och snäckor, skrapor, 525
Vitfisk, bottentrål, 756
Skaldjur, burar och fällor, 834
Vitfisk, krok och backor (långrev), 927

Stora pelagiska arter, krok och backor (långrev), 1 745
Musslor och snäckor, bottentrål, 2 618
Plattfisk, bottentrål, 2 851
Skaldjur, bottentrål, 3 083

Källa: Fish and Fisheries, Fuel consumption of global fishing fleets: current understanding and knowledge gaps

Källa: DTU Aqua, Miljøskånsomhed og økologisk bæredygtighed i dansk fiskeri

Vid läsning av tabellen om bottenpåverkan är det viktigt att påverka att sand- och grusbottnar inte tar skada av den påverkan som trålar gör. De påverkas betydligt mer av naturliga fenomen som vågor, och strömmar. Skrapor kan däremot påverka rejält. Lerbottnar påverkas däremot starkt av bottentrålning. På hårdbottnar trålas det inte.

Bifångsterna vid fiske med flyttrål är små eller obefintliga. Någon bifångst av däggdjur (sälar, delfiner, tumlare etc finns inte i nordiska vatten) finns inte annat än i enstaka ovanliga fall. Bifångst av blåfenad tonfisk och sej kan som redan berörts ibland förekomma vid höstfisket i Skagerak. Tyvärr är det förbjudet att landa tonfisken och ingen vet nivån på bifångsten. Blåfenad tonfisk i Atlanten är ingen utrotningshotad fisk.

Genom att flyttrålning innebär låg bränsleförbruktning, ingen bottenpåverkan och små bifångster är det en mycket miljö- och klimatvänlig fiskemetod. Det är därför vettigt att äta mer av den fisk som fångas med flyttrål, dvs främst sill, skarpsill och makrill för det är mer miljö- och klimatvänligt än att äta annan fisk.