Sveriges tidiga ringnotsbåtar

På 1960-talet utvecklades kraftblocket i Norge som ett sätt att maskinellt snörpa ihop en snörpvad. Den traditionella snörpvaden modifierades något och den varianten kallas därför ofta ringnot. Båtarna kallas dock oftast vadbåtar för ringnoten är i grunden en helt vanlig snörpvad, bara anpassad till kraftblocken. Snörpvad är fortfarande det vanliga vardagsnamnet i Norge och Bohuslän.

Idén till ringnot för fiske av små pelagiska arter kom från USA där ringnot utvecklats för fiske av tonfisk. I Norge anpassades ringnoten till makrillfiske men kom snart också att användas till sillfiske. Ringnot ihop med obegränsat fiske och oljeprospektering lede till kollaps för sillbestånden i Nordatlanten och Nordsjön på 1960-talet respektive 1970-talet.

Vid mitten av 1960-talet introducerades ringnot också i det svenska fisket men det slog egentligen aldrig igenom. På 1970-talet byggdes edan ett antal stora ringnotsbåtar men de kom egentligen aldrig att sättas in i svenska fiske mer än under ett par åt eller inte alls för 1977 utestängdes den svenska fiskflottan från Nordsjön och Nordatlanten, från makrillfisket och sillfisket. .

Byggda snörpvadsbåtar på 1960- och 1970-talen för ringnotsfiske, namn, byggår

LL 56 Stella Polaris byggdes i grunden enligt samma ritningar som GG 435 Stella Nova medan GG 569 Vingaborg, GG 344 Timor och UA 960 Abba var systerbåt. Det fanns dessutom ytterligare en systerbåt, HG 262 Lene Polaris. De tre svenska båtarna användes bara mycket kort tid i det svenska fisket.

LL 304 Bornö visade sig vara lite för liten för ett fungerande och lönsamt ringnotsfiske, GG 248 Tunis var ingen fungerande ringnotsbåt och GG 920 Stella Carina hann aldrig användas i svenskt fiske. Den första GG 569 Vingaborg, GG 435 Stella Nova, LL 56 Stella Polaris och GG 339 Sette Mari var däremot framgångsrika båtar.

De tidiga ringnotsbåtarna hörde främst hemma i tre fiskelägen, Donsö, Öckerö och Grundsund. Dessutom var det en begränsad skara ägare. Astor Berntsson med sonen David Berntsson och svärsonen Kjell-Ove Bryngelsson på Öckerö ägde GG 435 Stella Nova och GG 920 Stella Carina. Sture Larsson från Hönö var till en början delägare i GG 435 Stella Nova men sålde sin andel för att skaffa GG 339 Sette Mari tillsammans med sonen Morgan Larsson. Innan de fick GG 435 Stella Nova arbetade Kjell-Ove Bryngelsson och Sture Larsson ett halvår på GG 248 Tunis.

Den första GG 569 Vingaborg ägdes av Henry Johansson, dennes bror Bo Johansson, Ingemar Eriksson och Hans Johnsson, alla från Donsö och de var också delägare i den andra GG 569 Vingaborg. Firman Ljungsvik & Carlsson i Göteborg ägde UA 530 Seiko och köpte den gamla Vingaborg när den nya levererades och döpte om den till GG 969 Ajax. De var också delägare i GG 334 Timor.

På 1980-talet byggdes det återigen nya snörpvadsbåtar med kraftblock. De byggdes för ett helt annat fiske än det storskaliga ringnotsfisket i Nordsjön och Nordatlanten. De byggdes för ett mer kustnära snörpvadsfiske som sen 1900-talets början bedrivits i Bohuslän. Denna gång låg centrum för de nya snörpvadsbåtarna på Rörö och i Fiskebäck. Några av dem var rena snörpvadsbåtar men några var också kombinerade snörpvadsbåtar och trålare. I samma veva byggdes också äldre vadbåtar av trä i mellersta Bohuslän (Lysekil och Sotenäset) om och utrustades med kraftblock.

Byggda snörpvadsbåtar på 1980-talet och i början av 1990-talet, namn, byggår

  • GG 764 Astrid, 1981
  • LL 149 Thetis, 1984 (ombyggd)
  • GG 64 Astrid Marie, 1986
  • GG 203 Ginneton, 1987
  • GG 205 Ganthi, 1987
  • GG 312 Särö, 1988
  • GG 764 Astrid, 1988
  • GG 505 Polar, 1990
  • GG 64 Martina, 1992

På 1980-talet köptes det också in några snörpvadsbåtar från Norge.

Inköpta snörpvadsbåtar på 1980-talet, namn, inköpsår

  • LL 149 Pater Noster, 1986
  • SD 538 Tanja, 1986

I slutet av 1990-talet levererades ytterligare ett par snörpvadsbåtar. Alla var kombinerade trålare och snörpvadsbåtar förutom GG 64 Astrid Marie som var en ren snörpvadsbåt.

Byggda snörpvadsbåtar i slutet av 1990-talet, namn, byggår

  • GG 203 Ginneton, 1997
  • GG 205 Ganthi, 1997
  • GG 204 Tor-ön, 2000
  • GG 207 Torland, 2000
  • GG 64 Astrid Marie, 2000

Idag finns i den svenskägda fiskeflottan fyra kombinerade trålare och snörpvadsbåtar, GG 764 Astrid, S 264 Astrid, GG 203 Ginneton och GG 505 Polar. I mellersta Bohuslän finns också ett antal små fiskebåtar som fiskar med snörpvad och i Blekinge finns två små vadbåtar.

På 1990-talet trodde bedömare att snörpvadsfisket med ringnot skulle dominera fisket i framtiden. Så blev det inte. Idag är det snarare så att flyttrålen tagit över. Att fiska med flyttrål kräver mindre personal än att fiska med snörpvad.

Endast i Norge finns det idag ett rent snörpvadsfiske i större skala med stora båtar, dels snörpvadsfiskare som ägnar sig åt kustfiske, dels stora snörpvadsbåtar som fiskar sill och makrill med ringnot. Det är lagstiftningen i Norge som gör att snörpvadsfisket där skyddas. I alla andra länder med stort sill- och makrillfiske dominerar flyttrålsfisket totalt. I andra delar världen används dock snörpvad för att fiska pelagisk fisk, menhaden i USA, anchoveta i Peru, sardiner i Portugal och Spanien. Och sist men inte minst i tonfiskfisket i hela världen.

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!