Att fiska efter lösningar: samhällsekonomi och hållbar kustutveckling i Sverige är ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet i samarbete med Marint centrum i Simrishamn. Utgångspunkten för projektet är, hur kan samhällsekonomiska initiativ främja en mer hållbar användning av den marina miljön, samtidigt som de främjar samhällens välbefinnande, stabila lokala ekonomier och spridning av kulturarv som en social och ekonomisk resurs?
De har som en första åtgärd gjort och redovisat en enkätundersökning bland yrkesfiskare. De skickade ut enkät till 835 yrkesfiskare vilket bara är en del av de över 1 000 som finns i Sverige. Till det ska läggas de svenskar som arbetar som yrkesfiskare på sina egna eller andras båtar i andra länder samt de som arbetar på båtar utan att ha fiskelicens och utan att vara registrerade som fiskare. De personer som forskarna alltså inte har kunnat nå hör till de mest aktiva svenska yrkesfiskarna. Svaren som de fått på sin enkät är därmed inte representativa för svenska yrkesfiskare.
Totalt svarade 351 stycken av de tillfrågade yrkesfiskarna vilket är svarsfrekvens på 42%. Med tanke på det bristfälliga urvalet och den låga svarsfrekvensen kan svaren inte ligga till grund för generaliseringar kring yrkesfiskare eller vad de tänker. Svaren representerar enbart de personer som svarat och inga andra. Men det kan ändå vara värt att redovisa dem.
Bland de som svarade hade 82% en båt som var kortare än 12 meter, 12% en båt mellan 12 och 20 meter lång samt 10% en båt längre än 20 meter. Andelen små båtar har ökat i den svenska fiskeflottan och utgör idag 60%. totalt står de små båtarna för omkring
67% av de som svarade på enkäten har slutat med fisket eller tänker sluta. Av dem har 80% en båt som är kortare än 12 meter. Detta är sannolikt inte representativt för svenska fiskare och det finns andra undersökningar till vilka jag ska återkomma som visar att så inte är fallet.
När det gäller frågor de tycker är viktiga för fiskets framtid så dominerade sälproblem och skarvproblem följt av kvoter. Detta stämmer med andra undersökningar så denna undersökning kan ses som en bekräftelse av tidigare resultat.
Även organisationsgraden bland de som svarade på frågorna undersöktes. 49% av de som svarade var medlem i en producentorganisation (PO). 25 personer svarade inte på frågan. Av de som var organisationsmedlemmar var 56% medlemmar i Sveriges Fiskares PO (SFPO), 14% i Swedish Pelagic Federation PO (SPF), 14% i Havs- och Kustfiskarnas PO, 11% i PO Gävlefisk och 11% i Norrbottens Kustfiskares PO. Det hela visar på den organisationssplittring som finns inom det svenska fisket. 10 stycken var medlemmar i två stycken PO. Det är känt att det finns fiskare som är med i både SFPO och SPF då det finns flera fiskeriföretag som fiskar både demersalt och pelagiskt.
Organisationsgraden bland de svarande på västkusten var 67%, kring södra Östersjön 40% och norra Östersjön 49%. Bland yrkesfiskare med större båtar (>20 m) var organisationsgraden bland de som svarade 88%, bland de som har en båt med en längd mellan 12 och 20 m var organisationsgraden 76% och bland de med små båtar (<12m) var bara 41% organiserade.
Denna redovisning ska läsas med en stor nypa salt av de skäl jag redan nämnt. Svarsfrekvensen är låg. Svenskägda båtar utomlands har totalt kanske 50-60 anställda svenska fiskare som alltså inte utgör underlag för undersökningen. Hur många som inte formellt är yrkesfiskare (har ingen fiskelicens) bland de anställda i svenska fiskeriföretag är okänt. De ingår så vitt jag kan förstå inte heller i underlaget för undersökningen.
Läs också:
