Sverige har 66 kvoter som fastställts i enlighet med internationella vetenskapliga råd. Några av dessa har hamnat över vad de vetenskapliga råden rekommenderat, andra har hamnat under. Det blir så då det finns långsiktiga förvaltningsplaner och andra saker att ta hänsyn till som att yrkesfisket inte ska drabbas av för stora svängningar i kvoterna.
Av de 66 kvoterna utnyttjade ytterst få fullt ut under 2019. Med fullt utnyttjat menar jag då att 90% eller mer av kvoten fiskas upp.17 stycken för att vara mer exakt. Majoriteten av de svenska kvoterna underfiskas. Huvuddelen av de kvoter som utnyttjas fullt ut handlar pelagiskt storskaligt fiske på sill, skarpsill, tobis och makrill. Utöver detta var det småskaligt fiske på räka i Skagerak och sej samt torsk i Öresund och västra Östersjön där den fiskas med passiva redskap som utnyttjar kvoterna fullt ut. 49 kvoter utnyttjas inte alls eller bara till viss del. Ett av dessa bestånd fiskas utöver de vetenskapliga råden, det är sill i västra Östersjön. Anledningen till det är att de vetenskapliga råden inte går att följa av praktiska skäl då den sillen (WBSS, rügensill) till stor del fiskas ihop med nordsjösill i Skagerak. En sill från Nordsjön går inte att skilja från en sill från Östersjön.
Några exempel på dåligt utnyttjande är kräfta (48% av kvoten landades), rödspätta i Kattegatt (15%), Skagerak (5%) och Östersjön (9%), vitling i norsk zon(21%), Nordsjön (29%) och Skagerak och Kattegatt (17%).
Att många fiskbestånd har det problematiskt i svenska vatten beror alltså inte på fiske utan på helt andra saker. De utnyttjas inte ohållbart för de flesta fiskarter som har det problematiskt fiskas inte alls. De som skyller på dagens fiske för att bland annat ål, lax, hälleflundra, kolja och torsk har det besvärligt vet helt enkelt inte vad de pratar om. Att det förekommit historiskt överfiske av till exempel bleka, kolja, vitling och torsk på olika håll i svenska vatten är dock otvetydigt. Men det är inget bevis för att det förekommer idag.
Övergödning, klimatförändringar med varmare hav som en följd, vandringshinder och kraftverk i floder, åar och bäckar och miljögifter med mera är de viktigaste orsakerna till att fiskbestånd har problem i svenska vatten. Men även säl och skarv är på sina håll ett stort och märkbart problem. För vissa arter som hummer, gös och gädda är fritidsfisket också ett stort problem i vissa kustvatten då detta står för huvuddelen av fångsterna.
Att stoppa eller minska fisket förändrar därför ingenting. I vissa fall borde fisket snarare öka för att minska de negativa konsekvenserna av övergödningen som att det finns enorma mängder spigg i Östersjön som äter upp ägg och yngel för abborre, gädda, gös, sill och torsk. Även de stora mängderna skarpsill orsakar sannolikt samma problem. Skarpsill i Östersjön är ett bestånd som sannolikt kraftigt underskattats på grund av felaktig fångstrapportering och felaktiga beräkningsmodeller.
Läs också: Okunnigt och dumt i ETC om fiske
