Fritidsfiske och småskaligt fiske är källorna till plastskräp från fiskeredskap

När det gäller borttappade och kvarglömda fiskeredskap är det vanligast att garn, burar, tinor och fällor tappas bort eller av andra anledningar blir kvar i havet. Detta beror på att de lämnas kvar i havet och inte är fysiskt sammankopplade med båten. Aktiva redskap som trålar och vadar av olika slag är sammankopplade med båten och de tappas inte bort lika lätt. Dessutom är de dyra och de båtar som tappar dem letar reda på dem och tar upp dem. Detta framgår av en rapport från Nordiska Rådets projekt Clean Nordic Oceans,

Gillnets = garn, pots = burar och tinor, fish traps = fällor, trawls = trålar, danish seines = snurrevad, purse seines = snörpvad, hook and line = krokredskap inklusive backor (långrev).

Risken för att redskapen ska fortsätta fiska efter att de tappats bort är också högst bland de redskap som oftast tappas bort och som i huvudsak härstammar från fritidsfiske och småskaligt kustnära fiske.

Huvuddelen av de borttappade redskapen härstammar idag från fritidsfisket medan en mindre del härstammar från det småskaliga kustnära fisket. Yrkesfiskare i Sverige måste rapportera förlust av redskap och det finns incitament för att ta upp dem igen. Något yrkekfiskare dessutom måste försöka med.

Det som behövs är därför framförallt en åtstramning när det gäller fritidsfisket. Effektivt, enkelt och rimligt för att minska mängden borttappade vore att förbjuda fritidsfiskare att fisk med garn (nät), fällor, tinor och burar så att reglerna mer skulle likna dem på Island och Finland. Det skulle innebära att garnfiske blev förbehållet yrkesfiskare och fiskare med enskild fiskerätt där sådan finns. Enskild fiskerätt finns i alla insjöar och längs en stor del av östkusten samt för ostron på västkusten. Hummerfisket skulle bli reserverat för yrkesfiskare.

En följd av sen sådan förändring är att alla turfiskebåtar borde omfattas av reglerna för yrkesfiske och registreras som fiskebåtar. Detta för att möjliggöra för kräft- och hummersafari även i fortsättningen för de företag som idag inte är registrerade yrkesfiskeföretag. Som en konsekvens bör även turfiskebåtar där fiske sker med krokredskap omfattas av reglerna för yrkesfiske.

Det är också tänkbart att regler om var olika typer av fisken rent geografiskt får äga rum blir tydligare. Idag finns en trålfiskegräns som i stort reglerar var det får trålas och användas snurrevad men det är inte förbjudet att fiska med garn och burar där det trålas. I Danmark vållar detta problem då bomtrålare, framförallt nederländska och belgiska, förstör garn och burar som satts ut av mer småskaliga yrkesfiskare. Skulle någon vilja fiska räka med bur i Gullmarsfjorden skulle det kanske också omöjliggöras av att där finns ett räkfiske med trål. Kanske är det också orimligt att det ska gå att fiska med dörj och eventuellt också automatpilk där det också fiskas med garn. En mer noggrann reglering av var olika redskap kan användas skulle kanske därför kunna vara till nytta.

En sak som inte finns i Sverige är ett nationellt koordinerat och permanent system för att hantera borttappade redskap. När ett redskap rapporteras borttappat bör det finnas åtgärder som automatiskt sker för att ta bort redskapen från havsbotten. Yrkesfiskare försöker själva ta upp redskapen i de flest fall och lyckas också för det mesta. Men i de fall de inte lyckas så anmäler de försluten och då måste det finnas ett system för att hantera detta. Även de som fiskar med enskild fiskerätt bör omfattas av samma regler som yrkesfiskare. Fritidsfiskare anmäler inte och därför är problemet mycket större där. Men med de redskapsförbud jag skissat på skulle det bli ett försumbart problem.

 

Advertisements