Fisket och brexit

En stor del av EU-ländernas fiske sker i Storbritanniens vatten. Samtidigt är fisket en obetydlig ekonomisk verksamhet i alla EU-länder såväl som i Storbritannien. Trots detta kommer det sannolikt att vara svårt för EU och Storbritannien att komma överens om ett avtal om fisket. Detta då fisket av både EU och Storbritannien anses viktigt av många andra skäl än de ekonomiska.

När det gäller andelen av fisket i Nordsjön och Nordatlanten har Storbritannien aldrig fiskat en större andel än de gjort under tiden som EU-medlem. Påståenden från brittiska fiskare om att de får för liten andel av fisket genom den gemensamma fiskeripolitiken är med andra ord inte korrekta. De brittiska fiskarna som hävdar detta har fel.

Dessutom har brittiska fiskeriföretag svårt att få tag på arbetskraft. En stor del av de anställda ombord på fiskebåtarna är därför från andra EU-länder som exempelvis Polen och de baltiska länderna eller från länder utanför EU. Situationen kommer troligen att bli ännu besvärligare efter brexit. Det saknas också kapacitet i den brittiska flottan att fånga den fisk som finns i brittisk zon. Det finns exempelvis ingen som helst erfarenhet och kunskap om tobisfiske, ett fiske som nästan uteslutande bedrivs av danskar, norrmän och svenskar. Men också till mycket stor del i brittisk zon. Dessutom måste tobisen landas till fiskmjölsfabriker i Danmark och Norge då de få brittiska inte har kapacitet eller förmåga att hantera tobis.

En annan art som främst fiskas i brittisk zon är makrill. Det svenska fisket av makrill är litet men Danmark, Tyskland och Nederländernas är stort. De fiskar en stor del av makrillen i brittisk zon. Även fisket av sill är stort i brittisk zon och det berör också främst Danmark, Tyskland och Nederländerna men även i viss mån Sverige. Nederländska fiskebåtar fångar också stora mängder plattfisk i brittisk zon. I engelska kanalen är det främst franska, belgiska och nederländska fiskare som fångar plattfisk, vitfisk och hästmakrill (taggmakrill) och väster om Skottland är det främst irländska båtar som fångar hästmakrill.

De länder som är mest beroende av fiske i brittiska vatten är Nederländerna med 55% av sitt fiske där, Belgien med 45%, Danmark (38%), Tyskland (35%), Irland (34%) och Frankrike (30%). Sveriges beroende av brittiskt vatten är mycket lägre, bara 13% av fisket sker där. Det svenska fisket är främst fiske av sill, tobis och makrill. Det danska fisket är makrill, tobis och sill. Skarpsillsfisket som är viktigt i danskt fiske sker i huvudsak utanför brittiskt vatten. Samtidigt står svenska fiskare för cirka 25% av det pelagiska fisket i Danmark. Så svenska fiskare beroende av brittisk zon är mycket större än Sveriges beroende av brittisk zon. När det gäller fisket i brittisk zon så fiskar svenskar med danskflaggade båtar främst sill och tobis.

Samtidigt är det också så att flera av de stora brittiska fiskeriföretagen ägs av nederländska fiskeriföretag. Genom sina brittiska bolag (helägda eller delägda) står de för en stor del av det brittiska fisket av demersala arter, både i brittiskt vatten och utanför brittiskt vatten. Detsamma gäller Storbritanniens pelagiska fiske. De nederländska storföretagen har också dotterbolag i Litauen, Frankrike och Tyskland som dominerar dessa länders fiske i brittisk zon. I det danska, irländska och svenska fisket är det istället familjeägda företag som ägs av aktiva yrkesfiskare med en eller två båtar som dominerar fisket i brittisk zon.

De skotska storföretagen som främst fiskar makrill har varit drivande när det gällt kravet på brexit. De hoppas kunna få större makrillkvoter på samma sätt som Färöarna, Island och Grönland tillskansat sig stora makrillkvoter. Genom att själva bestämma en nationell kvot. Detta har lett till att den totala makrillkvoten är för stor och att överfiske på makrill sker. Brexit kommer att förvärra situationen ytterligare. Samtidigt kan detta vara en del av lösningen på ett fiskeriavtal inom brexit. Britterna, läs skottarna, kan få större andel av makrillen i utbyte mot att EU-fiskare får större andel sill, skarpsill, blåvitling, trynfisk och hästmakrill och får behålla all tobis. När det gäller kvoterna på den bottenlevande (demersala) fisken i Engelska kanalen, Keltiska havet och Irländska sjön kan det dock vara svårare att lösa. Det rör betydligt fler arter och är i huvudsak ett mer småskaligt fiske. Men samtidigt kan kanske det faktum att spanska och portugisiska fiskare med brittiska båtar står för en stor del av detta fiske underlätta en lösning.

Vid en hård brexit utan avtal om fisket blir det ett hårt slag mot nederländskt, danskt, belgiskt, tyskt och irländskt fiske men även för svenska yrkesfiskare som fiskar med danska eller tyska båtar. Men det kommer sannolikt också att leda till att att svenska, danska och irländska yrkesfiskare skaffar sig båtar med brittisk flagg. De nederländska företagen som också äger stora delar av det tyska, franska och belgiska fisket finns redan i Storbritannien. De kommer att skaffa sig mer brittiska kvoter och fler brittiskflaggade båtar.