Fler och fler arter i Östersjön drabbas av brist på det livsnödvändiga vitaminet tiamin (vitamin B1). På uppdrag av Havs-och vattenmyndigheten har Samuel Hylander tillsammans med fyra forskarkollegor vid Linnéuniversitetet, Lunds universitet och Statens veterinärmedicinska anstalt, tagit fram en uppdaterad kunskapssammanställning kring tiaminbrist bland arter i Östersjöområdet.
Rapporten som publicerats av Havsmiljöinstitutet syftar till att ge en översiktlig bild kring varför tiaminbrist uppstår och hur omfattande problemen är. Tiaminbrist är en välkänd konsekvens av svält men om detta är orsaken bland fisk i Östersjön är osäkert,
Vitamin B1, eller tiamin, är livsviktigt för alla levande organismer, men kan inte produceras av djuren själva utan måste intas via födan. I haven produceras tiamin av alger och bakterier och förs sedan vidare upp i näringsväven. Brist på tiamin har konstaterats hos en rad olika marina organismer i Östersjöområdet, hos både fåglar och fiskar.
Problemet uppmärksammades först i laxodlingar på 70-talet, då stora mängder yngel dog utan att man förstod varför. Syndromet fick namnet M74. Laxartade fiskar är fortfarande den grupp som idag är mest studerad vad gäller tiamin. Djur som drabbas av brist uppvisar en rad neurologiska symptom, som till exempel okoordinerat beteende, apati, och krampanfall. Dödligheten hos avkomman från djur med tiaminbrist är dessutom hög och kan i förlängningen leda till att hela populationer minskar. Tiaminbrist under vissa perioder hos laxfiskar har dock observerats på flera håll i världen.
En teori som gäller Östersjöns lax är att de äter för mycket skarpsill i förhållande till annan föda vilket kan leda till tiaminbrist då skarpsill har låg halt av tiamin och en teori är att miljögifter skulle kunna orsaka problemet. Men det finns motstridiga fakta när det gäller detta. Det finns också teorier om att stort intag av sill/strömming med höga halter av miljögifter kan vara en del av problemet. Några studier på området finns egentligen inte.
Det finns också misstankar om att torsk i Östersjön östra bestånd kan lida av tiaminbrist vilket i så fall kan bero på ändrad födokvalitet. Det har troligen skett men nån koppling till tiaminbrist har inte konstaterats. Torsk äter idag sannolikt mer skarpsill och mindre sill (finns mängder med skarpsill och allt mindre sill i södra Östersjön där torsken finns). Även när det gäller ål finns misstankar om att tiaminbrist kan vara ett problem.
– En ny översikt behövdes eftersom det saknas en sammanhållen bild kring varför tiaminbrist uppstår, om det påverkar populationsstorlekar och hur omfattande problemen är över tid, säger Samuel Hylander, i ett pressmeddelande.
Att det kommer nya uppgifter om att ytterligare arter i Östersjöområdet, som ejder, gråtrut och den tidigare kommersiellt så viktiga torsken, också drabbas av tiaminbrist gör frågan ständigt aktuell. Innan åtgärdsförslag kan tas fram krävs dock en grundlig kartläggning av omfattningen av tiaminbrist i naturen över tid och att forskningsinsatser inriktar sig på att förstå de mekanismer som styr utvecklingen av tiaminbrist.
– Vid dessa undersökningar är det mycket viktigt att man inkluderar flera olika förklaringar och faktorer för att kunna utröna hur och varför tiaminbrist uppstår, säger Samuel Hylander.
Rapporten från Havsmiljöinstitutet konstaterar att forskningsläget är sådant att ingen vet vad som eventuellt orsakar tiaminbrist hos fiskar och andra djur i Östersjön eller om det verkligen är ett problem för några andra djur och fiskarter än laxen. När det gäller fåglar anser de flesta forskare att tiaminbristen har begränsad betydelse för utvecklingen där vissa bestånd minskar och andra ökar.
Tiaminbrist är en så uppmärksammad frågeställning att det till och med skapats en stiftelse med hjälp av pengar från bröderna Stig och Börje Salming (tidigare ishockeyspelare) enbart i syfte att finansiera och på andra sätt ge stöd till forskning kring problematiken med tiaminbrist.
