Inte bara byråkraterna utan också politikerna. Det började med Johan Wagnström. Han försökte vara positiv. Men tyvärr är ju verkligheten att konferensen under de år den existerat egentligen uppnått nånting. Vi kan säga att vi helt enkelt blivit överkörda av naturen när det gäller situationen i Östersjön och den tungt byråkratiska och tröga fiskeriförvaltningn i Sverige har inte kunnat vidta de förändringar och anpassningar som krävs. Parat med en fiskarkår i östra Sverige som hellre väntar på myndighetsbeslut än tar egna initiativ till förändringar och politiker som inte vet vad de pratar om eller vilka konsekvenser deras beslut får har det lett till en katastrof för fisket i Östersjön.
Tom Ekström var som vanligt rolig att lyssna till och det han sa var i linje med vad Krishan Kent sa under konferensens första dag. han sa också det bästa som finns att säga om sillen i Östersjön. Att det är Livsmedelsverkets fel att den inte går att sälja som mat. Inte det storskaliga fiskets fel. Hade den gått att sälja som mat hade konsumtionsfisket ökat.
Sen kom politikerna. Deras målsättning att värna lokalt och kustnära fiske är det inget fel på men deras argumentation för detta saknar i stort sett all kontakt med verkligheten. De vill gynna det lokala, kustnära och småskaliga fisket samtidigt som de vill gynna det klimatmässigt och miljömässigt hållbara fisket. Inom svenskt fiske är detta en motsättning. Det går inte att göra bägge sakerna.
Småskaligt lokalt fiske i Sverige och i Östersjön är huvudsakligen trålfiske och även om det inte är trålfiske går det åt mer bränsle och orsakar fler skador i form av bifångster av havsdäggdjur och fåglar än det det storskaliga fisket på sill och skarpsill som är Sveriges överlägset klimat- och miljövänligaste fiske. Det senare fisket verkar dessa politiker vilja stoppa. Deras vikigaste uppgift borde vara att arbeta för att förändra Livsmedelsverkets rådgivning för sill från Östersjön. Det skulle betyda mer än allt annat lull-lull de tar upp.
Sen är det också så att det inte finns nåt problem för de stora silltrålarna att fiska för konsumtion. När de fiskar i Skagerak, Nordsjön och Nordatlanten gör de det. Det är i sammanhanget inget problem för dem att till och med leverera fisken till hamnar i Östersjön. Mycket sill från Nordsjön landa i Mukran i Tyskland. Faktum är att en del av dem borde kunna göra detta redan idag, nu när sillen från Östersjön är MSC-märkt. Finska stora trålare (en av dessa båtar är svenskägd) landar till stor del för konsumtion redan idag. Det handlar nog mest om hur mycket de kan få betalt. De kan dock inte landa i nån annan hamn än Västervik i Sverige då de andra hamnarna inte har tillräckligt djup. Hrä finsn ett klart problem.
Kommunpolitikerna tror också att stoppat storskaligt fiske skulle ger mer torks. Men som vi hörde under konferensens första dag så kan det till och med vara tvärtom. Stoppat storskaligt fiske av sill och skarpsill skulle kunna leda till ännu mindre torsk.
Rikspolitikern Gustav Hemming avslutade. Han bidrog med en del uttalanden som kunde som det var 50 år sen vi hörde i Sverige. Småskaligt fiske kan per definition inte överfiska var ett av dessa påståenden. Det är naturligtvis dumheter. Jämfört med idag fanns det bara småskaligt fiske på 1960-talet och 1970-talet. Då var överfisket i svenska, nordiska och europeiska vatten som mest. Sillbestånden i Nordatlanten och Nordsjön såväl som trosbeståndet i Nordatlanten och Barents hav kollapsade totalt. Som en konsekvens av småskaligt fiske. Det småskaliga långa fisket med backor (långrev) utrotade långabestånd efter långabestånd, först på jutska revet redan på 1800-talet sedan på Storeggen väster om Norge i början av 1900-talet och därefter vid Shetland på 1960-talet. Han hävdade dessutom att storskaligt sillfiske är miljö- och klimatskadligt än annat fiske trots att verkligheten är den omvända, det är mer miljö- och klimatvänligt än det småskaliga och kustnära fisket. Han snackar helt enkelt bara skit.
Sen kom Charles Berkow från Stockholms universitet och han pratade uppenbarligen i nattmössan emellanåt. Han menade att det går att ge båtar som landar lokalt mer kvot och ge mer kvot till socialt hållbart och ekologisk hållbart fiske. Han menade att svensk fiskeförvaltning inte alls tar hänsyn till sådant. Men det är ju dumheter som en person i hans position inte borde kunna kläcka ur sig.
I Sverige finns det regionala kvoter som är förbehållna båtar som hör hemma i östersjöhamnar och landar i östersjöhamnar. Det är ju just en sådan anpassning till lokalt fiske som han vill ha. Vidare är laxfisket reserverat till yrkesfiskare i Norrland, siklöjefisket reserverat för ett begränsat antal båtar i Norrbotten, rökfisket i Gullmarsfjorden reserverat för lokala små båtar som använder mer miljövänliga redskap och fisket i Kosterfjorden reserverat för båtar som använder mer miljövänliga redskap. I motsats till vad Berkow hävdar är den typen av åtgärder alltså relativt vanliga Sverige. Det är uppenbart att Berkow också snackar en massa dynga även om han också sa en del intressanta saker.
Därefter följde sömnpilleravdelningen. Två byråkrater, Mats Svensson och Andreas Mattisson som malde på utan engagemang om saker som lämpar sig bättre för skriftlig spridning. Säkert trevliga människor båda två men det hela var oengagerat och oinspirerande även om en del säkert var viktigt.
Jag är säker på att Maris Gillette kommer att var mer intressant än flertalet av dagens andra talare. Både mer engagerad och dessutom med kunskap om det hon ska prata om. Jag ser fram emot att höra henne
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.