Sjurygg – användbar till annat än stenbitsrom

Sjurygg (Cyclopterus lumpus) är en fiskart som fått sitt namn efter sitt mycket ovanliga utseende där ”ryggarna” är rader av benknutor utefter sidorna. Honan kallas för kvabbso medan hannen kallas stenbit.

Kroppsformen är klumpig och hög, munnen är liten. Färgen på ryggen är blågrå, sidorna ljusare och buken röd. Under lektiden är färgen mer intensiv. Fisken saknar fjäll. Ombildade bukfenor bildar en sugpropp på undersidan. Honan kan bli uppemot 70 cm och väga ca 7 kg. Hanen kan bli 40 cm och väga ca 3 kg. I Östersjön blir honorna sällan över 20 centimeter. Beståndet i Östersjön skiljer sig genetiskt från beståndet i Västerhavet.

Sjurygg är ganska vanlig utefter landets västkust och mindre allmän i Östersjön ända upp till Ångermanland. Det är en saltvattensfisk men klarar även av att leva i bräckt vatten.

Leken sker nära stranden i februari–maj. Honan fäster äggen i klippskrevor. Efter det att hanen befruktat äggen suger han sig fast invid dem för att vakta och försvara dem mot fiender. Sjuryggen blir könsmogen vid 3–5 års ålder.

Under februari till augusti finns sjuryggen på grunt vatten nära klippstränder. Resten av året tillbringar den på djupare vatten 20–200 meter. Arten kan också simma långa sträckor i den fria vattenmassan. Födan består till början av djurplankton senare av kräftdjur, små fisk och maneter.

Traditionellt är Öresund det område där det största riktade fisket efter sjurygg sker i Sverige och har de senaste tio åren stått för mellan 50 och 80 procent av Sveriges totala fångster. Fisket i Sverige är inriktat på kvabbso (honorna) för rommens skull och sker främst med stormaskiga bottensatta garn, såsom piggvarsgarn men även grimgarn och torskgarn används under lekperioden februari till april. När rommen säljs kallas den dock stenbitsrom.

Totalt landades 105 ton sjurygg i Sverige 2018, varav 72 ton i Öresund, 28 ton i Kattegatt, knappt 2 ton i Skagerak och knappt 4 ton i Östersjön. Detta var en fördubbling av landningarna jämfört med 2017. Sen 1994 har fångsterna av sjurygg varierat mellan 50 och 200 ton per år. Det riktade fisket stod för cirka 90% av landningarna. I Danmark fiskas ungefär lika mycket som i Sverige. Sjurygg är ingen kvoterad fisk i svenska vatten, nån kvot beslutas inte av EU. och det görs inga beståndsuppskattningar av ICES. SLU Aqua anser dock att beståndet har minskat i Kattegatt, Öresund och Östersjön och att fisket bör minska. Men även med minskat fiske kan ju hela fisken tas tillvar vilket inte är fallet idag.

Internationellt fiskas sjurygg främst runt Island och Grönland samt i Norge och Kanada. På Island finns det också ett ganska stort fiske riktat mot stenbit, dvs hannarna, som säljs färska som en delikatess. Även på andra håll är det främst hanar som används för direkt konsumtion men även honorna bordfe kunna användas. Hannarna fiskas då tidigare under året, januari-februari jämfört honorna som fiskas lite senare.

Stenbitsrom som säljs är i allmänhet färgad röd  som löjrom eller svart som rysk kaviar. Ofärgad stenbitsrom är blekrosa till ljust violett. Förutom till rom och mat kan sjurygg (som på norska heter rognkjeks) också användas för lusbekämpning i laxodlingar. Idag används inte den sjuryggen till mat utan när odlingarna töms på lax så går sjuryggen i allmänhet till fiskmjölsfabriker. Detta är slöseri med resurser och tanken är att den i framtiden ska ätas i större utsträckning. Sjurygg innehåller mycket D-vitamin och är som alla fiskar nyttig mat.

Läs mer:

Rysk kaviar, löjrom, sillrom, stenbitsrom, forellrom, torskrom …