Förvånansvärt intressant om fisk- och skaldjursrapport

SLU Aqua har i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten gett ut rapporten Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020. Jag har tidigare publicerat en kommentar. Nu har jag lyssnat till ett webbinarium som fokuserade på de nationellt förvaltade arterna* och tänker kommentera det som sades på presenatationerna lite kortfattat.

Det var ett klart mer intressant webbinarium/presentation än förväntat. Presentationen var uppdelad i flera delar, en ren presentation av rapporten vilket var den klart tråkigaste delen av webbinariet tillsammans med paneldebatten, en presentation om hur index för hållbart fiskade bestånd tas fram, tre genomgångar för hur det ser ut när det gäller hummer, gädda och gös samt en paneldebatt. Det var intressant och givande men mycket lite i form av problematisering uttrycktes.

När det gäller ett hållbarhetsindex så togs sådant bara fram för de arter som faktiskt fiskas. Lax och öring var dock inte med i rapporten enligt Jens Olsson som presenterade denna punkt, främst på grund av de består av så många olika bestånd. Men uppenbarligen var torsken i östra Östersjön och torsken i Kattegatt trots att det inte bedrivs något yrkesmässigt fiske på dessa bestånd. Samma sak gäller sannolikt pigghaj som är förbjudet att fiska liksom fler arter i Västerhavet vilka i praktiken inte fiskas yrkesmässigt i Skagerak eller Kattegatt. Det förefaller mig som om grunderna för indexet inte är helt genomtänkta.

Med det beräkningssätt som används så är 40% av fiskbestånden i Sverige hållbart nyttjade, en minskning från 50% år 2016. Som hållbart nyttjade bestånd anses de bestånd com har en total biomassa över ett gränsvärde (B-trigger) och som fiskas under eller på maximalt hållbart uttag (F-msy) för de bestånd som är internationellt förvaltade medan det för nationellt förvaltade anges att de som har en positiv utveckling är hållbart nyttjade. Jag fick uppfattningen att sälen och skarv därmed i praktiken kunde avgöra vad som anses vara hållbart nyttjade eller inte och det kan ju faktiskt inte vara rimligt. Det finns också andra problem med detta ätt att räkna. Skarpsillsbeståndet i Östersjön har länge legat över den nivå som krävs för ett långsiktigt hållbart bestånd samtidigt som det lika länge fiskats mer än vad som anses hållbart, dvs i indexet blir beståndet inte hållbart nyttjat. Det är uppenbarligen nåt som är fel med denna beståndsbedömning. Konsekvensen för deras index över hållbart nyttjande är helt enkelt att det blir snedvridet.

När det gäller de tre arter som presenterade i detalj, gädda, gös och hummer så är det arter som huvudsakligen fiskas i fritidsfisket. Det var också tydligt när det gäller gösen att där fritidsfiske inte är tillåtet så ökar beståndet av gös. För hummer fanns det klara tecken på att de skärpta reglerna för framförallt fritidsfisket troligen haft bra effekter på beståndet och att fiskeförbudsområden fungerar mycket bra för att det lokala beståndet av hummer ska öka. När det gäller hummer står fritidsfisket för cirka 90% av fångsten. För gädda gäller att fritidsfisket landar 5-10 gånger så mycket som yrkesfisket och för gös gäller att fritidsfisket landar 2-6 gånger så mycket. Det är dock siffror som bygger på rena gissningar och är mycket osäkra. Verkligheten kan vara att fritidsfisket fiskar mycket mer.

I paneldebatten påstod dessutom både Martin Ogonowski (höll inledningen om gösen) och Lovisa Wennerström (inledningen om gäddan) att 90% av fritidsfisket av gädda bestod av ”catch & release”, dvs att fångsten släpps igen. Ärligt sagt är det en ren gissning och det saknas totalt belägg för att det skulle förhålla sig. Möjligen är det så bland de 60 000 personer som är medlemmar i Sportfiskarna men hur det är bland de 1 miljon människor som faktiskt fiskar på fritiden har ingen någon som helst aning om.

Så faktum kvarstår, ett av de stora problemen när det gäller bestånden av kustnära rovfisk är fritidsfisket. Ett par andra stora problem är säl och skarv som äter mycket gädda och gös, troligen mer än vad fisket tar upp. Slutligen är spiggen också ett problem. Spiggen har expanderat kraftigt under lång tid och det får betydelse för rovfiskbestånden spiggen äter upp yngel och ägg.

Enligt de presentationer som gjordes så finns det fyra saker som utgör problem för de kustnära fiskbestånden:

• Fritidsfiske
• Säl
• Skarv
• Spigg

För hummern gäller bara att fritidsfisket är ett problem då spigg inte finns på västkusten och att skarv och säl inte äter hummer.

Lösningen på dessa fyra problem är praktiskt enkla. Men politiskt svåra och vissa fall som försäljning av sälprodukter nästan omöjliga.

• Begränsa fritidsfisket genom fiskeförbudsområden och fredningstider
• Inför rapporteringskyldighet i vissa delar av fritidsfisket
• Gör turfiskeföretagens fiske till yrkesfiske
• Inför en mer omfattande licensjakt på säl
• Inför möjlighet att sälja sälprodukter
• Inför en mer omfattande jakt på skarv
• Gör hummerfisket till ett fiske reserverat för yrkesfiskare
• Tillåt spiggfiske med finmaskig trål

* De nationellt förvaltade arterna är abborre, blåmussla, braxen, hummer, ostron, fjärsing, flodkräfta, gädda, gös, havskatt, hälleflundra, krabba, lake, lax i Vänern, röding, signalkräfta, sik, siklöja, sjurygg och öring i Vänern och Vättern. För dessa arter bestäms bara kvot för siklöja i Bottenviken.