Sportfiskarna oärliga om norsk rapport om Oslofjorden

I en rapport om Oslofjorden från Havforskningsinstituttet konstaterar norska forskare att fisketrycket under mycket lång tid varit för hårt i Oslofjorden vilket resulterat i svaga bestånd av skarpsill (brisling) och torsk samt att flera andra arter försvunnit. Den svenska lobbyorganisationen Sportfiskarna som företräder den fritidsfiskande över- och medelklassen har kommenterat tapporten på ett i grunden oärligt sätt.

En stor anledning är enligt rapporten bottentrålsfisket på fiske de senaste 100 åren men även snörpvadsfisket av skarpsill (brisling) med ljus anses ha haft betydelse. Det viktigaste fisket i Oslofjorden är idag räkfiske med trål och det får ske på vatten djupare än 60 meter. Det totala och för stora fisketrycket anses dock vara den viktigaste orsaken till de minskade bestånden.

Även fritidsfisket av torsk pekas ut som ett problem idag då detta landar mer fjordtorsk än yrkesfisket:

Med sterkt reduserte bestander vil alle typer fiske, inkludert fritidsfiske, bidra til å forverre situasjonen (Kleiven m.fl. 2016, 2019). Fiskeridirektoratet innførte i juni 2019 forbud mot landing av torsk fra Svenskegrensen til og med Telemark, med fiskeforbud fra 1. januar til 30. april i 14 definerte gytefelt på Skagerakkysten og i Oslofjorden, som et av flere foreslåtte tiltak i Aglen m.fl. (2016).

Detta nämns inte alls av Sportfiskarna som kommenterat rapporten. Det visar på en subjektiv oärlighet från Sportfiskarnas sida.

I Norge finns inget krav på att rist ska användas i trålen för att minska bifångsterna och fångstpåse för fisken är tillåtet. På det planet skiljer sig det norska räkfisket kraftigt från det svenska där bara små trålar med rist och utan fångstpåse för fisk får användas. När Sportfiskarna drar långtgående slutsatser om den norska rapporten för svenskt fiske så är det ett oärligt agerande.

Den norska rapporten föreslår en lång rad åtgärder, bottentrålningsförbud är inte en av dem. De föreslår dock följande:

• Etablering av et nettverk av nullfiskeområder, særlig viktige gyte- og oppvekstområder
• Redusere omfanget av bunntråling i Oslofjorden gjennom revisjon av dybdegrense (i dag: dypere enn 60 m øst for Jærens rev, Jærens rev til Nord-Trøndelag 100 m, nord for Nord-Trøndelag: 170 m)
• Etablering av større trålfrie soner i Oslofjorden og indre Skagerrak
• Krav om sorteringsrist uten oppsamlingspose der reketråling forekommer i fremtiden, for i størst mulig grad å beskytte store individer av bunnfisk
• Fortsatt forbud mot bunngarn
• Innføre maksimumsmål for fangst av viktige arter rovfisk/storvokste og langlivete toppredatorer
• Innføre forbud eller ytterligere restriksjoner mot lysfiske etter brisling i Oslofjorden
• Innføre generelt forbud mot ikke-nedbrytbare fiskeredskaper slik at tapte fiskeredskaper ikke fortsetter å fiske
• Innføring av et registreringssystem for fiskere i sjøområder etter samme mønster som i ferskvannsfiske og hummerfiske
• Generelt forbud mot fiske av torsk innenfor definerte fjordlinjer
• Forbud mot garnfiske innenfor definerte fjordlinjer

Flera av dessa förslag gäller redan i Sverige eller är ganska omfattande i Sverige. I alla innerfjordar är trålfiske förbjudet i Sverige och har alltid varit det. Undantag gäller dock Gullmarsfjorden där det är tillåtet i ett begränsat område i begränsad omfattning då 4 små trålare får fiska ett begränsat antal dagar med mycket små trålar med rist och utan fångstpåse för fisk.

Räktrålning är också tillåtet innanför trålfiskegränsen i Koster- och Väderöfjorden. Också där gäller att en mindre trål med rist och utan fångstpåse måste användas. Ett ganska stort antal båtar får fiska i Kosterfjorden/Väderöfjorden men bara cirka 10 båtar är beroende av fiske där.

Lysfiske med snörpvad efter skarpsill är tillåtet i Sverige men idag finns bara en mycket liten båt som sysslar med det fisket så det är inget problem.

När det gäller spökfiskande redskap handlar det främst om burar, tinor och garn. Det är mycket ovanligt med spökfiskande trålar.

Totalt torskfiskeförbud finns bara i mindre områden i Sverige. Kanske borde Sverige ta efter Norge och förbjuda fritidsfiske av torsk längs hela Bohusläns kust liksom allt yrkesfiske av torsk i innerfjordar (idag finns i princip inget sådant fiske).

Sportfiskarnas kommentar reducerar rapporten till en rapport om bottentrålning. Det är inte sant och det är klart oärligt. Det är en rapport om konsekvenserna av överfiske.

Förutom åtgärderna kring fisket föreslår den norska rapporten också:

• • Redusere tilførsler av organisk materiale og næringssalter fra jordbruksarealene i Oslofjordens nedbørsfelt på Østlandet. Ambisjonsnivået i vanndirektivarbeidet må løftes betraktelig. Det må tas i bruk forskrifter for jordbruksområdene under marin grense, da det har gått for sakte med den frivillige innsatsen. Forbud mot høstpløying under marin grense, økt bruk av grønne belter og fangdammer langs vassdragene er blant de viktige tiltakene.
  • Redusere tilførsel av næringssalter fra kommunale avløp i fjordens nedbørsfelt på Østlandet. Investeringer i infrastrukturen for kloakkhåndtering må trappes opp over hele Østlandet. Det er viktig å sette i gang pilotprosjekter for «Utslippsfrie boliger». Teknologien er kjent og utprøvd. «Frisk Oslofjord» har sendt inn brev om dette til KLD våren 2020.
  • Redusere tilførsel av miljøgifter fra avløpsnettet. Strengere krav til oppsamling av spesialavfall og spyling av båter under vannlinjen i båthavnene langs fjorden Det har lenge vært på trappene å innføre strengere krav til håndtering av spesialavfall i båthavnene, særlig bunnstoff. Dette er ikke systematisk iverksatt og må forseres gjennom krav til lokale havner
  • Redusere tekniske inngrep i det marine miljø generelt og gruntvannsområdene spesielt: Kystkommunene må gjennom operative planer vektlegge det marine miljøet sterkere. Operative planer må innføres med strengere regler for gjennomføring av tekniske inngrep i marine miljøer:
    • Nye brygge- og havneområder
    • Mudring og sprengning
    • Deponering av masser
    • Moringer og moringhavne

Vidare:

• Restaurere sedimenter i båthavner med stor forekomst av miljøgifter. Dette representerer store kostnader og Staten må trolig gi bistand til kommunene, eks. Sandefjord kommune
• Prøve ut teknikker for reetablering av tareskog. Eksempler på dette er «grønn grus» og kunstig utplassering av andre voksemedier for tare
• Prøve ut restaurering av ålegrasenger. De viktigste tiltakene vil være reduksjon av næringssalter og restaurering av rovfiskbestandene. Andre aktuelle tiltak vil være utplanting av ålegress.
• Det må ryddes opp i tilfeldig og ikke omsøkte tekniske inngrep, bl.a. moringer. Havneloven, plan- og bygningsloven og grunneiers rettigheter i grunntvannsområder må brukes mer aktivt som virkemidler
• Sjøørreten har gått sterkt tilbake de seneste årene. Det må innføres flere tiltak for å kunne restaurere denne viktige ressursen: Styrke arbeidet med å restaurere vannkvalitet og gyteforhold i sjøørretførende bekker: vegetasjonsbelter og fangdammer langs vassdrag og bekker, fjerne oppgangshindre, utlegging av gytegrus osv. Det må innføres begrensninger på fisket i sjø, særlig i perioden mars – mai.
• Registrering og opprydding av tapte fiskeredskaper. Det ligger store mengder av tapt fiskeredskap på fjordbunnen. Det pågår flere frivillige prosjekter og Fiskeridirektoratet har satt i gang et prosjekt, som del av Frisk Oslofjord. Et helhetlig prosjekt gjennomført i Raet nasjonalpark har høstet nyttige erfaringer med tiltak for begrensning og opprydding av tapte redskaper

Som det verkar tycks Sverige ha kommit mycket längre än Norge på flera av dessa områden.

Läs mer om Sportfiskarna