I södra Östersjön finns ett stort bestånd av vårlekande sill som kallas WBSS eller rügensill. Detta sillbestånd utgör grunden för sillfisket i södra och västra Östersjön och en del av underlaget för sillfisket i Kattegatt och Skagerak.
Rügensillen tillbringar hösten i Kattegatt, Skagerak eller Arkonabassängen i Östersjön för att äta upp sig. På våren söker den sig tillbaks till södra Östersjön för att leka. Lekområdena finns framförallt kring ön Rügen i norra Tyskland men även längs med den tyska östersjökusten på andra håll. Under vintern återfinns delar av beståndet i Öresund.
Beståndet av vårlekande sill har minskat stadigt sen 15 år tillbaka. Huvudorsaken till minskningen är enligt forskning som Thünen Institute utfört att rekryteringen minskat. Leken har misslyckats med en mycket låg andel av ynglen som överlever.
Huvudorsaken till att leken misslyckas är att tillgången till föda efter lekperioden minskat som en följd av att klimatet förändrats. Leken har förskjutits så att den sker tidigare. Östersjön har blivit varmare vilket gjort vintern kortare. Födan i form av plankton och små kräftdjur finns numera inte i tillräcklig mängd för de nyfödda ynglen.
Förutom klimatet menar Thünen Institute att övergödning medverkat till den misslyckade leken. Dessutom är de av uppfattningen att fisket bidragit till minskningen av beståndet. Ett antagande som verkar något förhastat med tanke på slutsatser som en internationell forskargrupp kommit fram till vad det gäller fiske och bestånd av små pelagiska fiskarter.
Kontentan av detta är att minskat eller stoppat fiske inte kommer att innebär att beståndet av vårlekande sill i västra Östersjön blir större. Minskat fiske är dock ändå nödvändigt på grund av att beståndet blivit mindre.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.