När det gäller sill/strömming har SLU gjort en rapport om hur läget är för strömmingen i Bottenhavet och sillen/strömmingen i centrala Östersjön. Dessa två sillbestånd (strömmingsbestånd) består av flera olika komponenter. Det handlar om vårlekande, sommarlekande och höstlekande bestånd:
- Östersjön/Bottenhavet, höstlekande (består förmodligen av flera olika lokala bestånd, Gamlebyviken har ett unikt bestånd)
- Östersjön/Bottenhavet/Rigabukten, vårlekande (består förmodligen av flera olika lokala bestånd)
- Östersjön/Bottenhavet/Rigabukten, sommarlekande (består förmodligen av flera olika lokala bestånd, finns i alla fall i Gävlebukten)
Dessa tre bestånd är dessutom uppdelade i flera olika lokala bestånd. Släktskapen mellan dessa bestånd och andra sillbestånd i Sveriges närhet har kartlagts av några forskare vid Uppsala universitet och den visar att silen i Östersjön är närmare släkt med sillen som finns vid Nordamerikas kust än med sillen i södra Östersjön, Kattegatt, Skagerak och nordöstra Atlanten.
Sillbestånden i Östersjön och Bottenhavet
SLU Aqua har för sin del undersökt hur läget för sillen/strömmingen i centrala Östersjön och Bottenhavet är uppdelat på olika delbestånd. Den vårlekande sillen i centrala Östersjön och Bottenhavet är bättre kartlagd än den höstlekande sillen. Var de leker och hur de vandrar är bättre känt. Det kan vi lätt se i nedanstående sammanställning från SLU. Den visar också det jag länge hävdat, bestånden av vårlekande strömming minskar i storlek medan bestånden av höstlekande strömming ökar. I alla fall i de fall där det finns uppgifter om den höstlekande strömmingen.
Vårlekare och höstlekare har olika migrationsmönster, men allmänt kan sägas att de mest omfattande migrationerna görs mellan kustens lek- och uppväxtområden och födosöks- och övervintringsområden i utsjön. Sillen/strömmingen övervintrar generellt på djupt vatten, djupare än 50-60 m där vattnet vintertid är lite varmare. Mindre delar av bestånden, framför allt juvenil fisk, kan vara kvar i skärgårdarnas grundare vatten.
Under våren företar den vårlekande sillen/strömmingen sedan vandringar från övervintringsområdena i öppet hav in mot grunda kustområden för lek och för att söka föda. Sillen/strömmingen längs den svenska Bottenhavskusten företar i allmänhet rätt korta vandringar ut till öppet hav. När det gäller strömmingen/sillen i centrala Östersjön kan den göra lite längre vandringar till mer sydliga utsjöområden där temperaturer och födoförhållandena är gynnsamma vintertid. Det förekommer även mer stationära lekbestånd i en del kustområden. Den höstlekande sillen/strömmingen leker både invid kusten dit den vandrar på hösten och ute på olika utsjöbankar.
Sillbeståndens status
Orsaken till att bestånden av vårlekande sill minskar och bestånden av höstlekande sill ökar är inte känd. Det är dock känt att det som styr beståndens storlek framförallt är hur stor andel av ynglen som överlever. Ökad predation på larver och yngel är därför den troliga anledningen till de minskade bestånden av vårlekande sill.
En orsak kan vara att de enorma spiggbestånden äter upp äggen, de vårlekande larverna och ynglen invid kusten. På hösten finns det få vuxna spiggar och de flesta mindre spiggar befinner sig på väg ut mot utsjön. Den höstlekande sillen påverkas därför inte på samma sätt. En annan orsak kan vara klimatförändringar påverkar de vårlekande bestånden på samma sätt som sker i södra och västra Östersjön.
Enligt forskningen verkar inte fisket vara ett problem i sammanhanget då det inte fiskas sill/strömming i nån större utsträckning på sommaren då den vårlekande sillens yngel ska växa sig stora. Det fiskas däremot mycket på vintern när den höstlekande sillens yngel ska växa sig stora. Det tyder på att fisket inte är det som avgör ett bestånds storlek och det är också vad internationell forskning kommit fram till.
Mindre sillindivider
Förutom att det kan konstateras att det sker en förändring när det gäller beståndens storlek så har det också konstateras att storleken på individnivå minskar. Det beror framförallt på att tillväxten minskat så att strömmingen når den storlek som behövs för att den ska nå konsumtionsstorlek (ca 18-20 cm) först när den är 6-8 år gammal. På 1990-talet nådde den konsumtionsstorlek vid 4-5 års ålder i Bottenhavet och 3-4 års ålder i Östersjön.
Denna förändring när det gäller tillväxten beror enligt forskningen i huvudsak på brist på föda och klimatförändringar. Födobristen anses beror på ökad konkurrens om födan med ett allt större bestånd av skarpsill. När det gäller klimatförändringar har det allt varmare havet en klar koppling till att fiskindivider blir allt mindre. Ökat fiske i Bottenhavet och den ökade sälförekomsten kan också ha lett till att det försvinner allt mer av de större fiskarna vilket leder till en genomsnittlig mindre sill/strömming.
Vad kan göras?
Trots att fisket inte kan anses vara problemet när det gäller sillbeståndens status menar SLU Aqua ändå att en begränsning av fisket genom utflyttad trålfiskegräns skulle kunna ha en positiv effekt, Det antagandet verkar dock mer vara en eftergift för opinionen än en vetenskapligt baserad slutsats. De tar inte heller i sin bedömning någon hänsyn till de allt större bestånden av skarpsill eller de enorma bestånden av spigg. De har förmodligen en större betydelse för sillbeståndet storlek än fisket. En utflyttning av tråfiskegränsen kommer därför sannolikt inte att förändra nånting. Bestånden av vårlekande kommer att fortsätt minska.
Med allt mindre vårlekande bestånd kan det dock ändå vara nödvändigt med minskat fiske. Då bör regler utformas som styr fisket så att det kanske främst riktas mot höstlekande sill. Något som kommer att påverka både det kustnära fisket och det storskaliga fisket. Det kustnära fisket bör styras mot höstfiske och det storskaliga fisket bör kanske bedrivas tidigare på vintern och under hösten. Det vore sannolikt bättre än en utflyttad trålfiskegräns.
När det gäller storleksförändringen menar SLU Aqua att ett minskat fisketryck skulle vara positivt och leda till fler större fiskar. SLU vänder sig dessutom mot att små fiskebåtar ska undantas från förbudet att fiska innanför den nya trålfiskegränsen. SLU:s inställning skulle leda till en utslagning av det småskaliga trålfisket som är baserat längs Östersjökusten, inklusive möjligheterna för surströmmingsfabrikanterna att få tag på råvara.
Läs mer:
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
- Fisketrycket styr inte storleken på sillbestånd
