Pelagiska fiskebåtar fuskar inte

Besättningen på pelagiska fiskebåtar måste uppskatta hur deras fångster ser ut. Fördelningen av arter och den totala mängden. Av flera hundra ton fisk som tas ombord med pump i mycket hög takt så ska det uppskattas hur mycket sill, skarpsill, spigg och annat det är i fångsten. Det säger sig självt att detta är en omöjlig uppgift. De flesta av oss kan inte en skilja en sill från en skarpsill om de ligger still bredvid varandra och är i samma storlek.

Självklart blir det fel. När det gäller fångstens storlek spelar det ingen som helst roll hur mycket besättningen uppskattar fångsten till och ingen som helst roll hur mycket fel det blir. När fångsten landas vägs den och blir därmed korrekt. Det är den landade mängden fisk som räknas av från kvoterna. Nåt fusk förekommer alltså inte. Att gissa fel i en omöjlig situation är inget fusk.

När det gäller fångstens sammansättning är det lite fler problem. De stora pelagiska båtarna bedriver i huvudsak ett riktat skarpsillsfiske. I sådant fiske förekommer det bifångster av sill. Bifångsten av sill är större ju längre mot nordväst i Östersjön fisket sker och mindre ju längre mot sydöst som fisket sker. I Bottenhavet finns det mycket lite skarpsill och där är det inget problem alls. Där bedrivs ett riktat sillfiske och det finns en viss bifångst av skarpsill.

Det är naturligtvis en omöjlig uppgift att uppskatta mängden sill och mängden skarpsill korrekt i 100-tals ton fångst. Att misslyckas med detta är inget fusk.

Försök själv uppskatta hur stor andel av fångsten som är skarpsill i filmen ovan. Det är förstås omöjligt och ändå kräver en del att yrkesfiskarna sak få det rätt varje gång.

Konsekvenser av felrapportering

Det som oftast händer är att skarpsill rapporteras som sill. Detta betyder att den redovisade mängden landad sill blir högre än vad som egentligen fiskats vilket i praktiken är något bra. För det innebär att det fiskas mindre än kvoten. Men det innebär också ett problem. Sillkvoten följande år kan sättas för högt. Detta behöver dock inte betyda att det är ett problem då fisket ju i verkligheten inte fångar hela kvoten.

För skarpsillen gäller att det innebär att det redovisas mindre skarpsill än det fångas. Inte heller detta är ett problem. Det har fångats mer skarpsill än vad som anses hållbart (Fmsy) i mer än 20 år. Samtidigt har inte beståndet av skarpsill minskat (SSB) och det är stadigt på nivåer klart över vad som är långsiktigt hållbart (MSY). Förmodligen är det så att den årliga kvoten (TAC) sätts alldeles för lågt år efter år och att beståndsuppskattningarna är felaktiga.

Troligen skulle det vara bra för Östersjön om det fiskades mer skarpsill än vad som görs idag. Detta då skarpsillen troligen konkurrerar torskyngel och små sillar när det gäller födan. Dessutom äter de torskyngel och sillyngel såväl som ägg.

Läs mer:

• Extra fokus på kontroll av det pelagiska fisket i Östersjön
• Felrapportering av sill och skarpsill från Östersjön