Under oktober och november 2022 genomförde Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Kustbevakningen (KBV) ett pådrag med inriktning på kontroll av pelagiska landningar i Östersjön. Under pådragsperioden genomfördes 20 landningskontroller på svenska och utländska fiskebåtar i fyra svenska hamnar. Vid dessa 20 landningskontroller konstaterade HaV att uppskattningarna av totalfångsten var god men att det är svårare att uppskatta själva fördelningen mellan sill och skarpsill.
Fördelningen kan avvika
Att felaktigt uppskatta fördelningen mellan arter i en fångst är inte en överträdelse i Östersjön. Däremot är det en överträdelse att felaktigt uppskatta vikten av den totala fångsten. Fördelningen mellan sill och skarpsill kan alltså avvika markant från provtagningen i kontrollen men så länge som totala kvantiteten någorlunda stämmer överens med uppskattningen så är lossningen felfri. Vid en kontroll där artfördelningen avviker från vad som redovisas används kontrollresultatets fördelning av arter för kvotavräkning.
Tidigare undersökningar har visat att det är vanligare att underskatta mängden skarpsill och överskatta mängden sill än omvänt. Hur det var denna gång framgår inte av HaV:s redovisning. Försök pågår med kameror på de pelagiska trålarna för att lättare och säkrare kunna bedöma sammansättningen av fångsterna.
Pelagiskt fiske
Fiske efter pelagiska arter (sill och skarpsill) är det fiske som genererar störst kvantiteter fångst och högst värde av alla fiskerier i Östersjön. Merparten av fisket sker på vårvintern men aktiviteten fortgår året runt. Även om en del av fisken som fångas används som livsmedel, går den största delen till fiskmjölsindustrin. De största kvantiteterna fiskas av pelagiska trålare som till största delen landar sin fångst i Danmark. Båtarna i Sveriges pelagiska fiskeflotta varierar i storlek och en landning av fångst kan uppgå till 1 400 ton hos de allra största. De flesta båtar är dock mycket mindre.
Individuella fiskerättigheter
25 pelagiska fiskebåtar har individuella fiskerättigheter för sill och skarpsill i Östersjön. Eftersom båda arterna oftast fångas på samma fiskeresa och fördelningen av dessa inte alltid stämmer överens med fartygets fiskerättigheter finns en risk för felrapportering. Den sker i allmänhet på grund av de stora svårigheterna att uppskatta fördelning av arter i de stora fångsterna. Medveten felrapportering förefaller mycket sällsynt.
Dessutom finns det en del arter i Östersjön som till exempel spigg och tobis där fångsterna inte begränsas av någon kvot. Då dessa arter används för samma ändamål som sill och skarpsill i industrifisket finns det en risk att mängderna överskattas i fiskets rapportering.
En fiskebåt som inte får någon kontroll och uppskattar till exempel sill som skarpsill eller skarpsill som tobis kan spara på sina kvoter. De kan i och med det fortsätta sitt fiske under en längre tid.
Viktmässigt fångades främst skarpsill (60%) och sill/strömming (37%) följt av spigg (1,4%) i fisket i Östersjön under 2022. De 20 båtar stod för 95% av fångsten rent viktmässigt. Hälften av dem hör hemma på den svenska västkusten och fiskar framförallt skarpsill medan hälften hör hemma längs Östersjöns kuster. De sistnämnda fiskar i allmänhet mer sill än skarpsill.
Två fokusområden
Havs- och vattenmyndigheten utför kontinuerligt landningskontroller på fiskebåtar som landar i Sverige. I princip har kontrollerna två fokusområden, fördelningen mellan arter samt fångstens totala vikt. När en fiskebåt kommer iland med sin fångst och lossar tar kontrollanterna prover med jämna mellanrum under hela lossningen enligt en fastställd metodik. Proverna sorteras efter art och på så sätt fås en bild av artsammansättningen av totalfångsten. Under lossningen vägs också fångsten.
Läs mer:
- Lögner i media om tillståndet för sillbestånden i Östersjön
- Svenska pelagiska landningar av sill år 2022
