Det har precis kommit en rapport om vandrande eller migrerande (flyttande) arter och hur tillståndet för sådana arter i världen ser ut. I rapporten står det att 97% av de fiskarter som är listade i Convention on the Conservation of Migratory Species of Wild Animals (CMS) är utrotningshotade.
I ett pressmeddelande utifrån denna rapport skriver WWF ”Så mycket som 97 procent av all listad fisk hotas av utrotning, bland annat den europeiska ålen”. Det står ingenting om var de är listade eller vad denna listning innebär. Inger Näslund påstår sen att överfiske är problemet. Därefter följer ett resonemang om atlantisk blåfenad tonfisk och det skulle vara en av de hotade vandrande fiskarna.
Tidningen Syre plockar upp pressmeddelandet och skriver i rubriken till sin artikel att ”97 procent av migrerande fiskarter utrotningshotade”. Naturligtvis yrar de också om den blåfenade tonfisken.
Lögner
Faktum är att nästan allt som WWF påstår och allt som Syre skriver verkar vara lögn. Tidningen Syre har inte på något sätt försökt verifiera källorna till WWF:s påståenden. Det har däremot jag gjort. Jag har letat reda på vilka fiskarter som finns på CMS-listan. Det är sammanlagt 61 stycken. 21 benfiskar och 40 broskfiskar. Det är framförallt hajar, rockor och störar men även ål.
För benfiskarna som stör och ål är det vattenkraften som är huvudproblemet men för hajar och rockor är det framförallt att de fångas som bifångst i annat fiske. Överfiske tycks inte vara något stort problem i sammanhanget.
Atlantisk blåfenad tonfisk förekommer överhuvudtaget inte på listan. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att WWF och Inger Näslund som är den som uttalar sig för dem ljuger med flit. Och journalisten på Syre, Madeleine Johansson, är urdålig på sitt jobb vilket innebär att hon sprider lögnerna vidare.
Vilseledande
97% av den vandrande fisken är alltså inte utrotningshotad som tidningen Syre försöker påstå. Det är en lögn. Och den atlantiska blåfenade tonfisken är inte alls utrotningshotad vilket WWF påstår. Den finns inte ens med på CMS-listan är inte heller överfiskad idag. Den har efter mer än 30 års frånvaro återvänt till svenska vatten och förekommer i 1 000-tal i Skagerak och Kattegatt under sensommar och tidig höst. Det har återigen blivit en vanlig fisk i nordiska vatten.
Endast 61 fiskarter är listade av CMS. Av dessa 61 arter är 97% utrotningshotade. Det finns flera tusen migrerande fiskarter. Några av de vanligaste är sill, makrill, anchoveta, ansovis, sardiner och tonfiskar. De allra flesta av dessa tusentals arter är inte utrotningshotade.
WWF och Inger Näslund är helt ute och cyklar när det gäller den blåfenade tonfisken. Och Madeleine Johansson och Tidningen Syre sprider deras lögn samt hittar på egna lögner. De vilseleder och sprider falk information om CMS-listan. Sportfiskesajten Fisheco köper som vanligt också lögnerna och sprider dem vidare. Redaktören Jan Ohlsson har noll förmåga till källkritik vilket han om och om igen visar upp.
Ett svar på “Hur miljövänner vilseleder om utrotningshotade fiskar”
Kommentarer är stängda.