Trålfiskegränsen skulle flyttas ut i Kattegatt var tanken. Från 2 sjömil till 3 sjömil. Istället kom den att på sina håll flyttas in. Förmodligen på grund av ett fiskeriavtal med Danmark från 1932. Det är vad jag förstår samma avtal eller ett systeravtal som reglerar fisket i Öresund och som innebär ett förbud mot trålfiske där.
Att det blev så som det blev när de nya trålfiskegränserna slogs fast år 2004 var det dock ingen som noterade. Men onekligen är det underligt och ingen vet eller minns hur det egentligen gick till. Detta framgår av en serie artiklar i Sveriges Natur. Det hela är förstås uppseendeväckande och nån slags översyn bör förmodligen göras. Det var ju inte tänkt att gränsen skulle bli inflyttade på en del ställen när meningen var att den skulle flyttas ut.
Dagens situation
Samtidigt kan vi konstatera att det hela inte är nåt egentligt problem idag även om det varit ett problem tidigare. Det förekommer idag inget riktat torskfiske i Kattegatt utan bara kräftfiske. Svenska kräftfiskare använder i huvudsak ristförsedd trål vilket innebär mindre bifångster. Danska kräftfiskare gör dock inte det.
Dessutom är trålfiske förbjudet även i stora områden utanför trålfiskegränsen.
Pelagisk trålning som inte har någon skadlig inverkan på bottnarna förekommer idag inte i Kattegatt på grund av att yrkesfisket gått med på att fiska sin kvot för sill i Kattegatt/Skagerak i Nordsjön istället. Detta för att minska fångsterna av sill från västra Östersjön. Ett sillbestånd som kollapsat på grund av klimatförändringar. Huvuddelen av den sill som finns i Kattegatt och Skagerak idag är dock nordsjösill som är ett livskraftigt sillbestånd som inte på nåt sätt överfiskas.
De så kallade indragningsområden som nämns är områden innanför trålfiskegränsen där viss trålning får äga rum. Den trålning det handlar om är kräfttrålning. Sådana områden finns både i Kattegatt och Skagerak.