Smugglarkungen Ernst Bremer

Smugglarkungen Ernst Bremer. Ernst Bremer (hans namn var officiellt Bramer) föddes 16 februari 1886 på Öckerö som Ernst Eliasson och dog den 10 mars 1985 i Göteborg, var en av det svenska 1900-talets mest kända gängkriminella.

Han kallades för smugglarkungen då han dominerade spritsmugglingen till Sverige under lång tid med start på 1920-talet. Han var från 1913 gift med Annie Gudiva Bremer (1886-1979) från Kalvsund (Kalven) och de två bodde där en tid efter giftermålet. Vid giftermålet tog de sig namnet Bramer. En av hans döttrar var gift med Pär-Arne Jigenius pappa.

Pär-Arne Jigenius var anställd på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från 1967, 2:e redaktör och ställföreträdande ansvarig utgivare där 1970-72, redaktionschef på Göteborgs-Tidningen 1972-89 samt ansvarig utgivare där 1973-89. Åren 1990-1993 var Jigenius chefredaktör (ledare, debatt och kultur) och ansvarig utgivare för Göteborgs-Posten. Han var allmänhetens pressombudsman 1993-2000.

Spritsmuggling

Redan som ung kom Ernst Bremer att intressera sig för spritsmuggling. Han började dock med att frakta och sälja fisk till Danmark och under första världskriget lastade han en båt med socker och olja och gick till de baltiska länderna, där han hört att priserna var höga. Han fick gå genom minbältena i rykande storm, för att sedan få veta att hans last inte var värd så mycket mer än han själv betalat. Det var ett bakslag. Men på återvägen blev han påseglad av en engelsk örlogsbåt, och fick för det ett skadestånd på 10 000 kr, så affären blev ändå lyckad.

Vid tiden för sitt giftermål kallade sig Ernst Bremer för fiskhandlare, sillexportör och skeppare. Han och hans fru flyttade till Majorna 1918 och flyttade tillbaks till Kalvsund 1923. De var därefter troligen bosatta i Danmark till 1928 då frun återvände till Kalvsund. Ernst Bremer återvände dock inte förrän 1930. Under tiden på Kalvsund 1930-39 titulerade han sig fiskare men en stor del av den perioden tillbringade han i fängelse.

Spritförbud och motbok

1916 infördes spritförbud  i Norge och 1917 motboken i Sverige, vilket ledde till en betydande smugglingstrafik via Strömstad som bland annat gjorde omlastningar i havsområdena väster om Grisbådarna och vid Herthas flak som var grunda med goda ankringsmöjligheter samt låg på internationellt vatten. Bremer var en betydande aktör i denna smugglingsverksamhet:

Det är nattliga resor med norskbyggda motorsnipor, tioliterskannor med 96-procentig sprit som petas ner i en bagageluckan vid kaj i Majorna; det är ”torpeder” – plåtburar som släpas under båten och kan dumpas om tullen närmar sig. Det är skenmanövrer och ”lättare” – det vill säga Torslandabönder som lurar i dikena för att råna smugglare som smugit i land.

[…]

Kampen mellan å ena sidan smugglarna med Bremer i spetsen och å andra sidan tull och polis präglades av kapprustning. Båtarna blev större och snabbare. En oslagbar kulmen inträffade när Bremer köpte en bestyckad tysk torpedbåt och i 30 knop körde rakt in i Oslofjorden och levererade spriten utan att den norska tullen hann i kapp.

Hans högkvarter var ofta grundet Hertas flak ungefär 15 kilometer sydost om Skagen. Hans smugglarflytta omfattade tidvis 17 fartyg.

Enligt Hembydsboken om Kalvsund var det dock som mest 16 båtar. 1923 förlorade han en gammal tysk hjulångare vid namn Greifswald som förliste med en stor spritlast. Rent allmänt är dock ganska lite känt om Ernst Bremers verksamhet då han var väldigt tystlåten om verksamheten under hela sitt liv. Men förutom många anekdoter så finns det i alla några berättelser som troligen är sanna som en tullares berättelse om ett möte med Bremer (några memoarer har dock inte Bremer skrivit).

Fängelsestraff

Han greps i Norge 1928 och satt i fängelse både i Norge och Sverige. I Norge åtalades han för att ha smugglat in 330 000 liter sprit. 1930 återvände han till Sverige där han också åtalades I Sverige dömdes till straffarbete för flera olika brott. Detta straff avtjänades på Svartsjöanstalten 1931-33.

Bremer flyttade 1939 till Göteborg och drev sen ett café på Magasinsgatan 7 vid namn Wembley ihop med frun. Men han fortsatte samtidigt som fiskare och smugglare. Caféet togs sedan över av dottern som var gift Jigenius.

Delägande i fiskebåtar

Han hade genom åren intressen i många båtar, en del av dem genom bulvaner. Bland annat ägde han fiskebåten GG 180 Edor genom bulvanen Herbert Karlsson i Göteborg. Från 1940 var han skeppare ombord på GG 63 Zenit som ägdes av brodern Richard Eliasson samt Eskil Hansson och Albert Edvardsson på Öckerö. Den såldes 1941 igen. Istället köptes en ny båt, jakten GG 173 Liberty. Den köptes 1942 av brodern Richard Eliasson som direkt sålde den till Ernst Bremer. Bremer bytte ut Avancemotorn mot en betydligt starkare Bolindermotor på 75 hk på Marstrands mek. verkstad. Jakten användes därefter till fisktransporter i Göteborgs skärgård. Ernst Bremer sålde Liberty år 1946.

1944 orsakade han en diplomatisk kontrovers mellan Sverige och Storbritannien då han med sin fiskebåt befann sig utanför Skottlands kust för att fiska. Tillsammans med sin besättning hade han tagit sig över de tyska minbältena i Nordsjön. Britterna misstänkte honom att vara tysk spion som fått fri lejd över minorna. Bremer satt fängslad i Storbritannien under ett år. Bremer var dock inte ensam om att fiska vid  Storbritannien under kriget. Flera svenska fiskebåtar blev fast på den sidan minspärrarna hel kriget ut.

Enligt Hembygdsboken om Kalvsund fortsatte han med spritsmuggling större delen av livet så resan till Storbritannien var sannolikt delvis en smugglingsresa av något slag.

Bremers karriär som spritsmugglare skildrades fritt i en bok, Bremer – spritsmugglarkungen, som skrevs 1928 av Pär Ehnebom och i en film, Smugglarkungen, från 1985 med bland annat Janne ”Loffe” Carlsson och Björn Skifs i huvudrollerna som handlades ännu friare med hans livshistoria.

Huset som paret Bremer bodde i en tid på 1910-talet blev år 2004 förklarat som byggnadsminne och där inreddes då ett smugglarmuseum.

Tidigare publicerat på Svenssonbloggen.