De som kan leva på fiske i Östersjön

De som kan leva på fiske i Östersjön. Cirka 100 personer som ägnar sig åt fiske på siklöja kan leva på sitt fiske. En del av dem bedriver dock enbart ett deltidsfiske och har ett annat jobb vid sidan av. Detta då siklöjefisket enbart sker under två månader på hösten. Under resten av året ägnar de som bedriver fiske hela året sig år fiske av sik, lax och strömming.

Utöver siklöjefiskarna finns det enligt Uppdrag Granskning (UG) 49 personer som kan leva på sitt fiske längs Östersjöns kust. Det framgår inte om UG då också räknar de personer som också driver restauranger elller fiskhandel. Personer som i allmänhet också kan leva på sitt fiske. 29 personer tjänar mer äm en undersköterska.

Flertalet av de personer som enligt Uppdrag Granskning kan leva på sitt fiske förutom siklöjesfiskarna är pelagiska yrkesfiskare. De fiskar i huvudsak sill/strömming med flyttrål. Men myndigheterna har gjort allt för att förhindra en del av dem från att kunna leva på sitt fiske genom att flytta ut trålfiskegränsen och förbjuda pelagiskt fiske under flera månader på sommaren. Det sistnämnda är den period som det går att fiska sill/strömming för direktförsäljning till konsument. Men det har myndigheterna satt stopp för. Med partiernas goda minne.

Att fiska med garn är nästan inte att tänka på längs östkusten. Orsaken är det stora beståndet av gråsäl som stjäl fisken från garnen och förstör garnen. Det blir dålig fångst vid garnfiske och mycket skador. Samtidigt är arbetsinsatsen mycket större än vid trålfiske. Fisket blir olönsamt och går inte att leva på. Det finns dock de som fiskar med garn. Då har de i allmänhet nåt annat jobb också.

Mälaren och Hjälmaren

På grund av sälen kan inte fisket längs Östersjöns kuster jämföras med det lönsamma insjöfisket i Mälaren och Hjälmaren på det sätt länsfiskekonsulenten Henrik C Andersson gör i UG. Detta även om det handlar om ungefär lika många personer. Det skulle inte gå att fiska på samma sätt i Östersjön som i sjöarna. Speciellt inte där det finns mycket skarv.

För i sjöar där det finns mycket skarv går det inte längre att bedriva nåt yrkesfiske att tala om. Det blir för dåliga fångster och dålig lönsamhet. I exempelvis Roxen ledde en mycket stor skarvstam till att yrkesfisket i stort sett slogs ut. Med omfattande jakt har situationen i Roxen dock förbättrats under senare år.

I havet finns det dessutom brist på den fisk som det lönar sig att fiska, dvs gös och torsk. Orsaken till det är klimatförändringar, övergödning, säl och ett allt för omfattande fritidsfiske. I övrigt handlar det i insjöarna även om andra arter som ger mycket betalt som såsom signalkräfta och siklöja.

Samtidigt har också garnfiskarna i Mälaren lyckats fiska för mycket siklöja och beståndet ger inte längre underlag för nåt lönsamt fiske på det sätt som gällde tidigare (1984 landades 200 ton, numera i allmänhet under 10 ton). Detta även om beståndet ökat något under senare år. Att påstå att fiskeriförvaltningen i insjöarna Mälaren och Hjälmaren fungerat så mycket bättre än i havet som Andersson gör är helt enkelt inte sant.

Landningar av siklöja från Mälaren. Källa: SLU

Under motsvarande period så minskade inte beståndet av sill i Östersjön nånting. Så ur den synåunkten verkar förvaltningen fungera bätter i Östersjön än i Mälaren. Sillbestånden i Östersjön minskade på 1970-talet och 1980-talet. Då existerade ingen fungerande fiskeriförvaltning överhuvudtaget.