Puckat regelverk gör det svårt för yrkesfiskare. I tidningen Altinget skriver Peter Ronelöv Olsson som det regelverk som styr det svenska fisket. Han menar att det är alldeles för detaljerat, motsägelsfullt och direkt kontraproduktivt om vi vill ha en svensk livsmedelsproduktion av fisk:
Det regelverk som det svenska fisket lyder under är inte bara omfattande – det är också fragmenterat, komplicerat och ofta kontraproduktivt. I praktiken staplas flera regelverk på varandra: den gemensamma fiskeripolitiken inom EU, svensk nationell lagstiftning samt Havs- och vattenmyndighetens egna föreskrifter. Det skapas ett lapptäcke av bestämmelser som inte bara försvårar för fiskaren att navigera, utan också riskerar att kväva hela näringens utvecklingsmöjligheter.
Detaljstyrningen har gått för långt: Fiskerinäringen lider i dag under vad som kan beskrivas som den värsta sortens detaljstyrning. Regelverket är inte bara tekniskt avancerat – det är i många fall inte ens syftesdrivet. Dessutom saknar det flexibilitet. I stället för att underlätta för ett hållbart och konkurrenskraftigt fiske, agerar systemet som en bromskloss för näringens utveckling och lönsamhet.
Peter Ronelöv Olsson är ordförande i Sverige Fiskares PO (SFPO, den största organsiationen för svenska yrkesifkar och en man som myndigheter och beslutsfattare borde lyssna på. Han pekar på två regler som försvårar för fisket. Det ra tre år fö ren fiskar att överlåt sitt företag och sin båt på en annan fiskare. Och en räktrålare som behöver fiska fiske för att kunna överleva ekonomiskt begränsas av en ny regel som bara ger möjlighet till 20% bifångst i motsats till de 50% som de fick fånga tidigare.
Jag kan tillägga att fisket i fler år väntat på ett beslut om nya förvaltninsgregler i det demersala fisket. Et system med överförbara fiskerättigheter på samma sätt som det fungerar i de flesta europeiska länder. Liksom i det svenska pelagiska fisket. Ett sådant system leder till förbättrad lönsamhet, investeringar, ökad matproduktion och bättre arbetsmiljö. Samt minskad överkapacitet inom exempelvis räkfisket. Men inga initiativ i den riktningen kommer från politikerna. Detta trots att det sen länge finns ett färdigt förslag som Havs- och vattenmyndigheten lagt fram.
Som var på detta har Konrad Stralka från Baltic Waters skrivit en förolämpande och i sak felaktig artikel om fiskbestånden i Nordosteuropa. Han påstår att fisken skulle vara slut. Det är rent trams vilket Peter Ronelöv Olsson också påpekar i ett svar till Stralka:
Stralka hävdar felaktigt att fisken håller på att ta slut och att utan fisk i haven spelar regler ingen roll. Om fisken vore slut hade regler behövts för att förbjuda fiske. Men så är inte fallet. Där det finns fisk – vilket det gör – behövs regler som främjar ett hållbart fiske.
Det är enkelt att ta reda på hur fiskbestånden faktiskt ser ut. Internationella havsforskningsrådet och Havs- och vattenmyndigheten redovisar tydligt bestånden och de svenska fiskemöjligheterna. Med en bättre havsmiljöpolitik och effektivare förvaltning av säl och skarv hade vi haft ännu mer fisk och därmed bättre förutsättningar. Med ändamålsenliga regelverk hade det svenska fisket kunnat vara mer lönsamt.
Stralka påstår att fisken håller på att ta slut. EU-kommissionen konstaterar tvärtom att övergången till hållbart fiske i Nordostatlanten är påtaglig. När det gäller Östersjön är situationen allvarligare, men beror på faktorer som övergödning och miljögifter samt den alltför stora förekomsten av säl och skarv.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.