Korkade förslag om sillfisket i Östersjön

Korkade förslag om sillfisket i Östersjön. Med anledning av en doktorsavhandling om fisket i världen och hur kollektivt agerande kan användas för att minska överfiske föreslår Stockholm Resilience Centre en del saker vad det gälller fisket i Östersjön. Den aktuella avhandlingen berör inte alls detta fiske så avhandlingen och fisket i Östersjön har ingen direkt koppling. Det finns dock en koppling mellan sillfisket och de teorier som presenteras i avhandlingen (thesis):

The thesis concludes that rules alone are not enough. Governing fisheries is inherently complex, with multiple actors, scales, and competing interests, and collective action plays an essential role in navigating that complexity. But collective action alone is never sufficient to move toward sustainable fisheries; voluntary initiatives must be integrated into strong regulatory frameworks.

[…]

As Bengtsson concludes: “Sustainable fisheries are not just a biological or technical challenge. They are social and political, depending on how we collaborate, share responsibility, distribute rights, and ultimately how governments are willing to act on the evidence.”

Korkade förslag

Men de förslag som Stockholm Resilience Centre lägger fram är okunniga, meningslösa och dumma. Helt enkelt korkade. Förslagen är:

• Demand transparency about the ownership of all vessels involved in fisheries.
• Supporting stronger quota cuts or area closures to reduce pressure on overfished stocks such as Baltic herring.
• Using tougher policy tools, such as buy-outs of industrial rights or seasonal bans, when science indicates a need.

Det första förslaget kan bara komma från folk som inte har någon koll på verkligheten. Ägandet av de fiskebåtar som fiskar i Östersjön är fullständigt transparent. Det är välkänt och öppet redovisat i nästan alla länder (i Sverige måste en dock begära ut uppgifter från myndigheter, men uppgifterna är offentliga).

Förslag nummer två används redan idag när så är lämpligt. Samtidigt är bestånden av fisk i centrala Östersjön och Bottenhavet inte överfiskade även om det vissa år har förekommit överfiske av sill och skarpsill.

Förslag tre är totalt meningslöst. Folk som lever på fisket vill inte sluta fiska. De vill fortsätta med sitt liv där fisket är en central del. Säsongsstängning används redan men de drabbar i huvudsak mindre trålare. Stora trålare fiskar bara periodvis i Östersjön så det påverkar i allmänhet inte dem.

Industrifiske

Och vad de menar med industriella rättigheter har jag ingen aning omför det finns inga fabrikstrålare i Östersjön. Däremot förkommer det ibland frystrålare. Industrifiske, dvs fiske för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja, finns också. Men några särskilda rättigheter för just det fisket existerar inte. Rätten att fiska innebär att de som fiskar kan sälja fångsten vart de vill. Till konsumtion såväl som till fiskmjölsfabriker eller som foder på minkfarmar.

Och det kan ju nämnas att yrkesfiskets organisationer och yrkesfiskarna vill att kvoterna läggs så lång som möjligt inom de ramar som ICES ger varje år. Så branschen tar redan det ansvar som avhandlingen i mångt och mycket handlar om. Och som förslag två handlar om.