Intressant om fisket i Stockholms skärgård

Intressant om fisket i Stockholms skärgård. I en vetenskaplig artikel om fisket i Stockholms skärgård bekräftas väldigt mycket av det som vi redan vet om fisket i Östersjön samtidigt som det framkommer en del hel del mycket intressant. Exempelvis verkar det som om framväxten av ett fiske baserat på äganderätt till mark till stor del skedde under 1800-talet:

The home waters were divided between different landowners during the nineteenth century instead of belonging to a village together.

Innan dess tycks fisket ha dominerats av fiskegillen i städerna för att gradvis tas över av lokalbefolkningen i skärgården, ofta genom gemenskaper som byalag med mera. Forskarna bakom rapporten, Henrik Svedäng och Susanna Lidström, menar att det mesta tyder på att fisket i Stockholms skärgård innan 1900-talet inte var så dominerat av äganderätt till fisket som alla tidigare trott. Det är intressant och förändrar fiskets historia vad det gäller Stockholmsområdet.

Men helt fritt för vem som helst att fiska som det varit på den svenska västkusten och Sydkusten har det aldrig varit i Stockholms skärgård.

På västkusten innebar det att de allra flesta yrkesfiskare var egendomslösa. Detta förutom deras andelar i fiskeredskap och fiskebåtar. Det betydde att västkustfiskare inte hade möjlighet att ägna sig åt jordbruk och handel under delar av året. Något som fiskarna i Stockholms skärgård kunde.

Dessutom tycks det ha funnits en begränsning genom hur handeln organiserades som verkade som en spärr för hur mycket fisket kunde fånga. Fiskgrossister och fiskhandlare som ofta var från Stockholms borgarklass kunde på så sätt kontrollera fisket:

Also, the seemingly effective control of the fish market in Stockholm and of the trading and transport of fish from the archipelago into the capital, with the intention of keeping the price levels low, barred incentives for fishing rather than promoting fishing effort.

Så fisken i Stockholms skärgård var i praktiken inte allmän egendom. Det gör att allmänningens tragedi, dvs överutnyttjande av en gemensam resurs, aldrig kunnat påverka situationen för fiskbestånden i Stockholm skärgård. Oligopolistisk kontroll över fiskhandeln och möjligheter till alternativa sysselsättningar innebar att det helt enkelt inte var möjligt. Och under 1800-talet kom fisket att tillhöra markägaren. Fisket och fisken blev ännu mindre en allmänning.

Läs mer:

• Studie av historiskt fiske bekräftar känd kunskap