Befängd kritik av överförbara fiskerättigheter. Överförbara fiskerättigheter används i hela världen då det visat sig vara det mest effektiva sättet att förvalta fiskbestånd på ett hållbar sätt. I Sverige används det tyvärr bara i det pelagiska fisket vilket lett till stor överkapacitet och dålig lönsamhet i det demersala fisket. Antalet fiskebåtar i det småskaliga fisket har minskat betydligt mindre än i det storskaliga pelagiska fisket.
Överförbara fiskerättigheter innebär att rätten att fiska en viss mängd fisk kan köpas, säljas, länas ut, lånas in, hyras ut och hyras in. Ett sådant system leder till en snabb anpassning av fiskkapaciteten (antalet båtar) till resursen (mängden fisk). Det har det också inneburit i svenskt pelagiskt fiske där det infördes 2009.
Syftena med systemet var att minska överkapaciteten i den svenska fiskeflottan och att medverka till att fiskeresurserna bevarades. Dessutom att fisket skulle bli ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart. Det finns också två utvärderingar som visat att det fungerat mycket bra och lett till den förväntade utvecklingen.
Förutom detta har systemet med överförbara fiskerättigheter lett till att svenska yrkesfiskare fått en bättre arbetsmiljö och att de tjänar bättre. Olagligt fiske har helt försvunnit och svartarbete har utplånats. Dessutom har svenska yrkesfiskare genom att etablera sig i Danmark och Tyskland i praktiken tagit tillbaka det fiske i Nordsjön de förlorade när EU bildades på 1970-talet och territorialvattengränserna utvidgades till 200 sjömil.
Påverkan på mängden kustfiskebåtar har varit minimal och det finns ingen brist på fiskerättigheter i det fiskat. Inte heller någon brist på fisk att fånga.
Överförbara fiskerättigheter har lett till en positiv utveckling i fisket. Om det råder ingen tvekan.
- Utvärdering av överlåtbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket
- Effekterna av systemet med överlåtbara fiskerättigheter inom pelagiskt fiske
Befängd kritik av överförbara fiskerättigheter
Trots de utvärderingar som finns och det faktum att utvecklingen av fiskbestånden i huvudsak varit positiv i de vatten det svenska pelagiska fisket bedriver fiske sen överförbara fiskerättigheter infördes hävdar Henrik Svedäng, Charles Berkow och Sara Söderström på Östersjöcentrum vid Stockholms universitet att den varit negativ. Det finns fem fiskebestånd i svenska vatten där utvecklingen varit negativ. Torsk i västra Östersjön, östra Östersjön och Kattegatt. Sill i västra Östersjön och lax i Östersjön. Ett av de bestånden har med det pelagiska fisket att göra.
Sillen i västra Östersjön. Där har vetenskapen slagit fast att kollapsen beror på klimatförändringar. Det förnekas av Henrik Svedäng som hänvisar til andra vetenskapliga rapporter (kommunikation på sociala medier) men efter att jag läst dem visar det sig att de också säger att det beror på klimatförändringar.
När det gäller torsk och lax så är det demersalt fiske där överförbara fiskerättigheter inte existerar. Dvs om deras kollapser skulle ha berott på fisket så hade det inte haft något med system med överförbara fiskerätttighetr att göra utan på att det inte införts i det fisket. Dvs på det system de tre forskarna vill återinföra.
De tre forskarnas kritik mot överförbara fiskerättigheter är uppenbarligen befängd och motsägs av verkligheten och de utvärderingar som gjorts.
Överfiske och dess lösning
Däremot håller jag med om två saker de tre forskarna hävdar. Det första är detta:
Utredningen ger redan i bakgrundsbeskrivning en felaktig bild av fiskets påverkan på ekosystemet, menar Östersjöcentrums experter, då det beskrivs att ekosystemet i havet ändras ”på grund av en rad olika omständigheter, ofta med komplexa orsakssamband.” Detta är bara delvis sant i Östersjön och direkt felaktigt i fråga om Västerhavet, där för högt fisketryck under hela efterkrigstiden i enbart Skagerrak-Kattegatt har sänkt det totala uttaget från över 400 000 ton per år under 1980-talet till mindre 40 000 ton, framhåller Östersjöcentrum.
– Det är fråga om en närmast oöverträffad utfiskning där art efter art har mer eller mindre försvunnit. Att påstå att förändringen av Västerhavets fiskfauna ”beror en rad olika omständigheter…” skapar en felaktig premiss/historieskrivning i vilken fiskets helt dominerande roll i ekosystemets förändring under de senaste 50–70 åren förminskas och bagatelliseras.
Huvudanledningen till att flera fiskbestånd minskat kraftigt under de senastte 50-70 åren är fisket. Det berro på ett omfattande överfiske av nästan alla fiskarter i Nordsjön på 1960- och 1970-talen, ett överfiske av sill i Östersjön på 1970-talet och överfiske av torsk i Skagerak, Kattegatt och Östersjön på 1980-talet. Men sedan en modern fiskförvaltning infördes i Sverige från och med EU-inträdet 1995 har det sett annorlunda ut. Gradvis införde överförbar fiskerättigheter i nästan alla EU-lnder från år 2000. Sverige var näst sist när det infördes i det pelagiska fisket år 2009. Överförbara fiskerättigheter var lösningen på problemen med överfiske och inte orsaken.
De tre forskarna menar också att det skett en förmögenhetsöverföring till de kvarvarande pelagiska fiskarna och det är också sant. Men det var en förutsedd utveckling som fått många positiva konsekvenser som mindre energiförbrukning, mindre bränsleåtgång, bättre arbetsmiljö, renare miljö med mera.
Läs mer:
- Studie av historiskt fiske bekräftar känd kunskap
- Sillbestånden i Östersjön
- Sanningen om sillen i Rigabukten
- Pelagiska fiskbestånd har aldrig försvunnit på grund av fiske
- Sillfisket i Bottenhavet på 1970-talet
- Danmarks TFC-system är det mest genomarbetade
- Effekterna av överförbara fiskerättigheter i Sverige
- Baltic Waters är oärliga i rapport om Östersjöfisket
- Den finska synen på sillen i Bottenhavet
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.