Långväga fiske på Nordatlanten

Redan på 1800-talet fiskade svenska fiskare väster om Norge på fiskebankar så långt norrut som Storeggen. Detta fiske, storbackefiske efter långa med mera, fortsatte länge men försköts under 1900-talet till vattnen Shetland och klippan Rockall ännu längre ut i Atlanten. Men en del båtar gick mycket längre än så. Kring Shetland och utanför den brittiska kusten fiskades på 1950 och -60-talen också sill av många svenska båtar. Både med sillbottentrål och flyttrål. Flyttrål användes oftast som parflyttrål, dvs två båtar drog trålen och höll den öppen istället för att tråldörrar användes som när en ensam båt drar en trål.

Redan 1922-1924 fiskade GG 395 Carnegie från Hönö-Klova utanför USA:s kust vid New York och längre söderut vid Florida. Även Honduras i Centralamerika besöktes. Båten ägdes då av August Julius Johansson, Johan Johansson och Andreas Larsson och användes även i fraktfart. I Samband med att de gav sig iväg till USA:s östkust diskuterades också ett annat alternativ. Fiske vid Marockos kust. Vid hemkomsten 1924 lades båten upp på grund av konkurs. Senare hamnade båten i Smögen där den hade en rad olika ägare och namn. Den skrotades 1983 efter att ha blivit påseglad och förstörd 1979. Vi den tidpunkten hette båten LL 247 Candy.

1945 var minst en svensk båt på fiske vid Island. Det var LL 785 Dux som såldes detta år efter fiske vid Island. Nytt namn på båten blev Svanur. Dux befann sig i Norge när Tyskland invaderade landet i april 1940 och fick överges där, men kunde hämtas av fiskelaget lite senare. Efter försäljningen till Island fortsatte båten som fiskebåt tills den förliste 1953. På denna tid fiskades islandssill oftast med drivgarn. I sådant fiske deltog svenska båtar fram till och med 1960-talet.

GG 246 Libanon

GG 246 Libanon i Lerwick.

1963 genomförde 8 svenska fiskebåtar, i 4 partrållag, ett provfiske med flyttrål vid Island. Försöket gick ut på att se om det gick att fånga Islandssill med hjälp av parflyttrål. Det visade sig fungera alldeles utmärkt. De båtar som deltog i provfisket var GG 325 Älvsborg (Björkö), GG 307 Neptunus (Björkö), GG 246 Libanon (Öckerö), GG 435 Florö (Öckerö), GG 105 Titania (Fotö), GG 862 Pamir (Fotö), GG 350 Svanic (Hönö) och GG 227 Vinga (Hönö). Nåt större trålfiske för svenska båtar vid Island blev det dock aldrig. Sillen i området överfiskades och gränserna för Islands fiskezon flyttades ut på 1970-talet. Några av dessa ståltrålare existerar än idag.  GG 227 Vinga heter idag RI 433 Emmalie och är hemmahörande i Hvide Sande i Danmark.  Svanic blev 1974 forskningsfartyg för Göteborgs Universitets oceanografiska institution och finns troligen kvar i Lettland, Florö fanns kvar till för nåt år sen och hette då GG 348 Milton.

LL 540 Bovik

LL 504 Bovik i Lerwick.

Provfiske med flyttål utfördes också vid Spetsbergen. Detta var i slutet av 1960-talet, närmare bestämt 1968 då Grundsundstrålarna LL 504 Bovik och LL 533 Singö begav sig till vattnen mellan Spetsbergen och Björnön för att försöka sig på att fiska sill med flyttrål i området. Fisket gick inget vidare, främst på grund av bristande teknisk utrustning på båtarna. För att ändå komma hem med mycket sill köpte båtarna sill av isländska ringnotsbåtar (ringnot = en modern variant av snörpvad) i området. Dessa fick enorma fångster och behövde sälja sill regelebindet. Normalt gjordes det till uppköpare med fraktskepp ute till havs, men att sälja till svenskarna gick ju förstås också bra. Resan blev på så vis ändå en ekonomisk framgång för de två båtarna. LL 504 Bovik fiskar idag under namnet Pesorsa Cuatro, är tyskägd (Seamar Gmbh) och har tysk flagg men fiskar utanför Spanien. Seamar Gmbh ägs i sin tur av personer med ursprung i SPanien.

Pesorsa Cuatro

Pesorsa Cuatro

Andra källor:
Blom, Bornmalm & Bång, Fiskebåtarna & Varven, 2002
Blom, Bornmalm & Bång, Ståltrålare i svensk fiske 1959-1965, 2012

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!