Miljöpartiet vill rädda Östersjön genom marina reservat och ekologiskt jordbruk

I samband med Almedalsveckan har Miljöpartiet återigen lyft fram sitt förslag om tre nya marina reservat. De gör det i sin plan för att förbättra miljösituationen i Östersjön och tillsammans med många andra förslag inklusive en total omställning till ekologiskt jordbruk längs med Östersjöns kust i Sverige. Det senare har jag inte för avsikt att kommentera här och de marina reservaten har jag tidigare kommenterat men tänker ändå skriva lite om dem igen. En underlig sak, om än bisak i sammanhanget, är att Miljöpartiet betraktar Kattegatt som en del av Östersjön. Miljöpartiet lutar sig starkt på Oceanas förslag om fler marina reservat:

Sorgligt nog har Sveriges ansvariga myndigheter, HaV och länsstyrelserna, i dag inte tillräckliga resurser för att kunna undersöka vilka områden som är mest skyddsvärda och vilket skydd de behöver. Miljöorganisationen Oceana har därför ägnat stora resurser åt att identifiera ett antal områden som behöver skyddas, både i Östersjön och Västerhavet. Ett viktigt syfte med skyddet skulle vara att skydda fiskens ”barnkammare”, alltså de bottenmiljöer som behöver vara ostörda för att arter som torsk ska kunna fortplanta sig. Att skydda fiskens reproduktionsområden är inte bara viktigt för en bättre havsmiljö – det är också en förutsättning för en långsiktigt hållbar fiskenäring. Helcom, Östersjöländernas samarbetsorgan för levande hav, har föreslagit att länderna arbetar vidare utifrån de områden Oceana har funnit skyddsvärda i sin unika undersökning.

Utifrån Oceanas omfattande förslag har Miljöpartiet plockat ut tre områden som de tycker ska skyddas omedelbart:

• Klints bank, inklusive området mellan Gotlands kust och utsjöbanken. Klints bank är ett isolerat grunt område långt ute till havs där det finns sandbankar som är skyddsvärda livsmiljöer enligt art- och habitatdirektivet. Området är sannolikt viktigt för flera arter – bland annat torsken – i olika delar av livscykeln.

• Djupa rännan i Kattegatt. I rännan och de omgivande sluttningarna finns både mjukbottnar och rev med en rad sällsynta bottenlevande arter och samhällen. I området finns tumlare, en art som är skyddsvärd enligt art- och habitatdirektivet.

• Öresund. I Öresund finns i dag ett unikt marint liv tack vare att bottentrålning har varit förbjudet i området sedan 1932. Ett skyddsområde i Öresund skulle göra det möjligt att permanenta trålförbudet, tillföra ökade resurser för tillsyn och ge bättre möjligheter att begränsa fisket i känsliga perioder och på de platser där tumlare riskerar att fastna i näten. Vi vill att Sverige tillsammans med Danmark skapar världens första marina internationalpark i Öresund.

De här tre områdena ska som ett första steg vara fria från bottentrålning. Men det är också värt att på sikt överväga ytterligare skyddsformer. På många håll i världen har man inrättat områden som är helt fria från fiske. Erfarenheterna är goda; forskningen visar att fiskbestånden växer snabbt i reservat som skyddats helt från fiske, och överspillningseffekter gör att fångsterna ökar för fiskenäringen i närliggande områden.

Att total fiskefria områden leder till mer fisk stämmer nog i de flesta fall, men det finns inga tecken på att de fiskefria områden eller områden med trålförbud i Kattegatt eller i Bohusläns fjordar fått den effekten. Inte än i alla fall. Så det finns i vårt närområde inga tecken på att fiskeförbud snabbat leder till förbättringar för fiskbestånden. När det gäller de stora bankarna utanför nordöstra USA och Kanada har återhämtningen inte heller varit snabb trots att det funnits omfattande förbud för fiske där. Så det är knappast så enkelt som Isabella Lövin och Åsa Romson framställer det i SVD.

Intressant?
Media: DN,
Läs även andra bloggares åsikter om Marina reservat, Miljöpartiet, Isabella Lövin, Åsa Romson, Almedalen, Klints bank, Djupa rännan, Bottentrålning, Östersjön, Miljö, Kattegatt, Öresund, Fiske, Demersalt fiske