Månadens fisk – siklöja

Siklöja (Coregonus albula) är en liten laxartad fisk som mest ser ut som en liten sill. Närmast släktingen är sik. Siklöjan förekommer i Skandinavien och i Finland (i Norge endast fläckvis i söder), i Baltikum, norra Tyskland, fläckvis i Storbritannien och Irland samt inplanterad i Polen och Frankrike. Österut genom Ryssland till Valdaj-området.

Siklöja

Siklöja. Bild: Wilhelm von Wright

I Sverige finns siklöja i ett stort antal djupa näringsfattiga svenska sjöar i de södra delarna av landet (de sydligaste 2/3 delarna vilket också inkluderar sydöstra Norrland), däribland i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Siljan (där siklöja kallas blikta). Dessutom finns den i älvmynningar längs Norrlands kust samt i Bottenviken. Yrkesmässigt riktat fiske bedrivs huvudsakligen i Bottenviken och Vänern samt till viss del i Mälaren medan siklöja främst fångas som bifångst i Vättern.

I sjön Fegen vid gränsen mellan Halland och Västergötland och kanske också i Stora Hålsjön finns en speciell vårlekande siklöja (vårsiklöja) som tidigare funnits i ytterligare två sjöar (Ören och Åsunden). Vårlekande siklöja finns också i en sjö i Finland, Sokojärvi i finska Karelen, en sjö i norra Tyskland, Breiten Luzin och i Ryssland.

Organiserat fiske vid sidan av yrkesfisket förekommer i bland annat Siljan och Visten (där siklöjan kallas sekling) och ett begränsat fritidsfiske finns lite här och var. Medan fisket i Bottenviken, Vänern och Mälaren främst är till för framställning av löjrom så är fisket i Vättern Siljan och Visten för konsumtion. Fisket i Siljan och Visten sker med landvad (där kallad not).

I Bottenviken blir siklöjan könsmogen vid 1–3 års ålder och i stora sjöarna vid 2–3 års ålder. Siklöjan kan bli 12–14 år och vanligen 15–20 centimeter, sällan över 30 centimeter. Siklöjan i Mälaren är betydligt större än i Vänern och Vättern.

Siklöja lever pelagiskt i stim. Födan består av planktoniska kräftdjur och insektslarver.

Siklöjefiske

Siklöja i Bottenviken fångas för rommen (Kalix löjrom) och tas i huvudsak med parbottentrål i anslutning till leken under senhösten. I trålarna används sen 2009  en sorteringsrist för att undvika fångst av unga siklöjor som inte innehåller rom. Högst 40 tillstånd får finnas samtidigt i hela Bottenviken. Idag finns det 35 trålfisketillstånd.

Fiskets utveckling följer i stort sett beståndets utveckling. Efter en nedgång under slutet av 1990-talen ökade fångsterna av siklöja fram till år 2004, och minskade därefter fram till 2008 för att sedan öka igen. År 2014 och 2015 landades 1 550 ton siklöja, vilket är de största noterade landningarna sedan trålfisket inleddes på 1960-talet och drygt sex gånger så mycket siklöja som bottenåret 1998.

Mellan 1990 och 2015 har de uppskattade antalet vikaresälar i Bottenviken minst
femdubblats. Vikaresälarnas årliga konsumtion av siklöja i Bottenviken är av minst samma storlek som yrkesfiskets landningar och har troligen därmed också en inverkan på siklöjebeståndet.

Siklöjesbeståndet i Bottenviken är relativt stort i dag jämfört med början av 1990-talet. Beståndets storlek har dock varierat över tiden och visar de senaste året tecken på en minskning i mängden lekfisk och produktionen av ungfisk. Beståndet fiskas i dag troligen nära eller över vad som ger en maximalt uthållig fångst. SLU Aqua menar att fisket bör minska något.

I Vänern fiskas siklöja sedan slutet av 1960-talet i huvudsak för romberedning (Vänerlöjrom), vilket innebär att fisket bedrivs under sen höst och tidig vinter när siklöjan leker. Fisket bedrivs med siklöjegarn (siklöjenät). Årsmedelvärde för landad siklöja under perioden 1970–2015 är 294 ton. Från början av 1980-talet var de årliga landningarna goda med ett största värde på 576 ton (1996). Från och med 1998 minskade fångsterna avsevärt men har ökat de senaste åren och låg under 2011-14 på 250–350 ton. Landningarna för år 2015 var dock lägre än åren innan och totalt landades 191 ton, varav 151 ton (79 procent) från Värmlandssjön och 40 ton från Dalbosjön.

Fiske efter siklöja i Vänern är tillåtet mellan 17 oktober och 17 december. Maximal nätlängd per fiskare och dygn 1 400 m. Trålning är förbjudet sedan 2006.

I Vättern var fisket på siklöja mer omfattande förr och som mest fångades 68 ton år 1957. Från 2001 och framåt har bara ringa fiske bedrivits på grund av det svaga beståndet. Rapporterade årliga fångster (mindre än ett ton) under dessa år var bifångst i annat fiske (öringgarn). Från 2013 noterades en ökning av siklöjebeståndet i Vättern och för åren 2014 och 2015 hade landningarna ökat till 500 respektive 2 000 kg. Ökningen bestod till största delen av riktat fiske efter siklöja.

Fiske efter siklöja i Vättern är förbjudet mellan 15 november och 31 december för en del av sjön.

I Mälaren utvecklades siklöjefiske för romberedning i slutet av 1960-talet. Fisket bedrivs med siklöjegarn, men en mindre mängd fångas även i fasta bottengarn. Som mest landades över 200 ton siklöja (1984). År 1990 minskade landningarna till mindre än hälften på grund av ett försvagat bestånd. De årliga landningarna har därefter varit jämförelsevis låga och har de senaste tio åren varit i genomsnitt cirka sju ton. År 2015 landades 3,5 ton siklöja.

Fiske efter siklöja i Mälaren är förbjudet mellan 1 september och 14 oktober samt mellan 16 november och 15 juni

Beståndsutveckling för siklöjan i Vänern under de senaste tio åren har varit positiv jämfört med föregående årtionde varför beståndsstatusen allmänt bedömts som god. utvecklingen är dock olika i Värmlandssjön där beståndet minskat under senare år och Dalbosjön där det ökat. Enligt SLU Aqua bör fisket av siklöja i Vänern inte öka.

Beståndet av siklöja i Vättern varierar mycket kraftigt mellan olika år. I Mälaren har beståndet ökat under senare år men beståndet är svagt i jämförelse med 1980-talet. Siklöjesbestånden i sjöarna är sannolikt känsliga för klimatförändringar. SLU Aqua menar att inget siklöjefiske borde bedrivas i Vättern, i alla fall får det inte öka. I Mälaren kan det enligt SLU Aqua öka.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements