Problemet i räkfisket stavas överkapacitet

Igår var det en konferens om räkfisket i Skagerak i Smögen och på konferensanläggningen Vann. Ett fiske som bedrivs av danska, norska och svenska fiskare Huvudmarknaden är Sverige där det äts väldigt mycket färska räkor. Färska räkor, så kallade kokräkor därför att de kokas ombord, får en yrkesfiskare cirka 10 gånger mer betalt för än för de mindre räkor som säljs till fiskindustrin i Danmark och Norge.I Danmark har räkfiskeflottan anpassats från över 80 fiskebåtar ner till 8 båtar idag. Anpassningen har skett genom att individuella överförbara fiskerättigheter (TFC) införts.

I Sverige och Norge finns det fortfarande alldeles för många båtar som fiskar räka. I Sverige finns det 62 fiskebåtar med räkfisketillstånd. I praktiken är det ock omkring 40 båtar som fiskar räka aktivt. De andra båtarna ägs av deltidsfiskare eller så är de rena kvotbåtar som ägs av yrkesfiskare som har två eller fler båtar. De finns bara för att ägaren av båten ska kunna behålls tillståndet för räkfisket och på så sätt ha mer räka att fiska. De 40-talet båtar som fiskar räka i Sverige har en kvot som bara är hälften av den danska. För mig är det uppenbart att det finns en överkapacitet i räkfisket i Sverige.

Om fisket i Sverige hade sett ut på samma sätt som i Danmark skulle det funnits max 5 räkfiskebåtar. Nu är det lite skillnad då det också finns ett småskaligt räkfiske nära kusten och att många svenska räkfiskebåtar också fiskar kräfta och fisk. Mellan 10 och 15 räkbåtar, varav cirka 5-7 stora, i Sverige vore nog ganska rimligt.

På samma sätt är det i Norge. Kvoten där är dubbelt så stor som den danska. Det borde innebära omkring 20 båtar som fiskar räka. Istället finns det över 100 båtar som fiskar räka i Norge. Överkapaciteten är med andra ord enorm även där.

En minskning av räkfiskeflottansn storlek i Sverige och Norge hindras av omoderna förvaltningssystem. Tillståndssystemet i Sverige gör att ingen vill göra sig av med tillståndet. Det är också svårt att lämna räkfisket utan skulder då det kräver att en yrkesfiskare kan sälja sin kvot för gott och få en massa pengar så han kan lämna fisket som en skuldfri man. Idag är detta inte möjligt utan tillstånden måste vara kvar för att en yrkesfiskare ska få större kvot att fiska på. Det finns idag tillståndshavare som inte fiskar aktivt utan andra personer både äger båten och fiskar med den. Det är ett orimligt förhållande.

Regelverket i Sverige motverkar på en mängd olika sätt den strukturrationalisering som är nödvändig. Enda sättet att genomföra den förändring som behövs är att införa permanent överförbara fiskerättigheter på samma sätt som inom det pelagiska fisket. Detta är också vad en stor del av räkfiskarna vill. De som är äldre och vill lämna fisket kan då lämna utan problem och de som vill satsa på fortsatt räkfiske kan satsa utan att behöva ha onödiga kostnader för kvotbåtar.

På konferensen tycks det ha kommit fram att räkfisket i Sverige plågas av överkapacitet men de norska representanterna hade svårare att medge att så var fallet även där. Mer selektiva redskap som sorterar ut  kan inte lösa detta problem utan bara i viss mån gör problemet mindre.

Ett annat resultat från konferensen var att yrkesfiskarna enligt de uppgifter jag nåtts av fick besked om att Sverige, Norge och Danmark kommit överens om att realtidsstängning av räkfiskeområden ska ske om för stor andel småräka fångas. Detta kan eventuellt vara ett problem för danska yrkesfiskare om säljer den mindre räkan på en välfungerande marknad och som har kvoter anpassade till att även råräka ska fångas.

I vissa fall ska vid realtidstängning fiske endast tillåtas om trålen är utrustad med den nya tvåpanelsristen som tagits fram i Sverige och som sorterar ut en del av de mindre räkorna enligt de tester som finns. En rist som danska yrkesfiskare menar är så svår att använda att det är meningslöst, men en del svenska yrkesfiskare menar fungerar bra. I framtiden kan det säkert också bli aktuellt, även om detta kanske inte nämndes på konferensen,  med områden där bara räkfiske med den nya risten är tillåtet. Exempelvis i delar av Bratten, i Kosterfjorden och Gullmarsfjorden.

I Norge och Sverige gör överkapaciteten att det finns stark drivkrafter för att föröka begränsa fångsten av mindre räkor och i vissa fall misstänks därför norska och svenska båtar för så kallad ”high-grading”, dvs de kastar olagligt ut liten räka för att kunna landa mer kokräka så att fisket kan bli lönsamt trots de små kvoterna som varje båt har. Det är en tydligt negativ konsekvens av ett felaktigt regelsystem.

Advertisements